Anonym (-.-) skrev 2018-02-01 04:46:18 följande:
Nej, otrohet kan med största sannolikhet inte bli olagligt. Det hade krockat med mänskliga rättigheter.
Inte nog med att det hade blivit extremt svårt att definiera en sådan lag så hade det i praktiken blivit omöjligt att göra utan att inskränka på någons mänskliga rättigheter och frihet. En sådan lag hade inneburit att man på något vis har äganderätt och exklusivitet till någons kropp och känslor (ergo mot mänskliga rättigheter) och hade lätt kunnats missbrukas till den ena partens fördel. Tänk även vilken extrem belastning det skulle vara på rättegångssystemet iom hur många som är otrogna och hur svårbevisat det är. Våldtäkts anklagelser hade ökats något avsevärt och en massa rättegånger baserat på ?he said-she said? för att undvika anklagelser om äktenskapsbrott. Det hade blivit kaosartat helt enkelt.
Otrohet är förkasteligt och fruktansvärt, men att inskränka någons rättigheter till sin kropp och känslor är långt värre. För oavsett hur man vrider och vänder på det hela så hade en sådan lag inneburit att man behövt stifta någon form av äganderätt. För er som hade velat ha en sådan lag så tycker jag ni ska fundera på hur man skulle kunna genomföra en sådan lag utan att göra parterna ägare till varandras kroppar, och hur man då ska kunna skydda exempelvis parterna i tvångsäktenskap/barnäktenskap/våldtäkt/frihetsberövande etc etc. Likväl, tänk på alla falska anklagelser som kommer kunna gynna förövaren inom relationsmisshandel där den ena parten tvingats söka skyddat boende, eller hur man kommer behöva stifta om hela sexköpslagen och tvingas göra prostituerade till förövare (och inte endast köpare). Hur ska man kunna skydda dessa som tvingats in i prostitution via arrangerade äktenskap/grooming och dylikt.
Jag hoppas att de flesta som är för en sådan lag här inte riktigt tänkt igenom vad det egentligen hade krävts för att skapa en sådan lag. Det är en mycket bättre lösning att skriva äktenskapsförords istället om man vill ge sin partner någon form av bestraffning. Typ någon skadeståndssumma eller liknande ifall den ena är bevisat otrogen.
Något annat som jag funderade på men dock inte vet säkert är det här med att klassa det som psykisk misshandel. Är ens psykisk misshandel straffbart (dvs utan att det faller in under en annan kategori utöver psykisk misshandel? Jag tror att det krävs något form av utnyttjande/beroendeställning för att vara straffbart, men jag är som sagt inte säker. Jag tror också det blir svårt att klassa det som psykisk misshandel då vi rent teoretiskt har frihet att både välja och lämna partner. Att ens partner är otrogen inskränker inte på ens egna frihet att lämna och är heller inget hotfullt beteende som begränsar ens frihet. Att jag blir sårad för att min partner bryter ett löfte räcker inte riktigt för att klassa det som misshandel. Isåfall skulle vi kunna klassa obesvarad kärlek som psykisk misshandel.
Fast när människor skriver på att ha ett monogamt förhållande har de också skrivit på deras partners rättighet att ha ensamrätt om deras kropp, så det en lag om otrohet skulle göra är att monogama relationer skulle få mer respekt och människor skulle inte våga ge löften de kan få straff för om de bryter. Det är ju ingen rättighet att bryta ett löfte det är ju ens egna val. Rättigheten gällande otrohet ska ligga hos den som blivit bedragen som kostat på tid och energi och byggt upp ett förhållande helt i onödan medan den som valt att bryta löftet får ta straffet i rättvisans namn. Poängen är att ingen ska tro de har rätt att vara otrogen utan att det kostar.
