Borde otrohet vara straffbart?
Precis som rubriken antyder, borde det vara straffbart?
Om jag blir bedragen och klipper till min sambo blir jag ersättningsskyldig för skada + får prick i registret.
Att jag sedan får psykologiska problem och måste spendera flera år i KBT för att någonsin ha en chans att kunna läka, är inte det egentligen också att betrakta som en skada?
Jag har blivit bedragen 2 gånger av samma partner, detta avslöjades november 2014 och jag mår fortfarande dåligt över det.
Då en av de hon varit otrogen med bodde i samma stad tog min instinkt över vilken säger att jag bör jaga bort inkräktaren, vilken jag hotade till livet.
Detta ledde till rättegång vilket gjorde att jag blev tvungen att betala skadestånd till den killen.
Men min exsambo går helt fri från någon som helst konsekvens, medans det för mig kan vara ett hinder vid t.ex jobbsökning så är det ingenting som bekymrar henne det minsta.
Jag tror att en av anledningarna till att otrohet blir allt vanligare är just det att det finns absolut ingen konsekvens av att utsätta någon annan för denna psykologiska terror.
Vad tycker ni? Är det rimligt att man skall få göra detta helt ostraffad?
2) Att försöka jaga bort idioter som din fru självmant och gladeligen ligger med är ungefär lika smart som försöka bota ebola med alvedon. Problemet är frun inte kåtbockarna. Sen kan jag iof tycka att det inte är helt fel att lära den sortens idioter en läxa i att respektera andra men då tycker jag det handlar mer om en läxa och inte om att "jaga bort"
3) Jag säger som min gamla pappa alltid sa, man ska inte slåss men om man måste göra det så gör man det ordentligt. Dvs om du nu hade tänkt lära mannen en läxa så borde du gjort det ordentligt och inte bara hotat, då hade skadeståndet känt mer befogat och du hade betalt den med ett smile.
4) Absolut, när skitbeteende inte får konsekvenser så är det lättare att göra om det.