Borde otrohet vara straffbart?

Nej, otrohet kan med största sannolikhet inte bli olagligt. Det hade krockat med mänskliga rättigheter.

Inte nog med att det hade blivit extremt svårt att definiera en sådan lag så hade det i praktiken blivit omöjligt att göra utan att inskränka på någons mänskliga rättigheter och frihet. En sådan lag hade inneburit att man på något vis har äganderätt och exklusivitet till någons kropp och känslor (ergo mot mänskliga rättigheter) och hade lätt kunnats missbrukas till den ena partens fördel. Tänk även vilken extrem belastning det skulle vara på rättegångssystemet iom hur många som är otrogna och hur svårbevisat det är. Våldtäkts anklagelser hade ökats något avsevärt och en massa rättegånger baserat på ?he said-she said? för att undvika anklagelser om äktenskapsbrott. Det hade blivit kaosartat helt enkelt.

Otrohet är förkasteligt och fruktansvärt, men att inskränka någons rättigheter till sin kropp och känslor är långt värre. För oavsett hur man vrider och vänder på det hela så hade en sådan lag inneburit att man behövt stifta någon form av äganderätt. För er som hade velat ha en sådan lag så tycker jag ni ska fundera på hur man skulle kunna genomföra en sådan lag utan att göra parterna ägare till varandras kroppar, och hur man då ska kunna skydda exempelvis parterna i tvångsäktenskap/barnäktenskap/våldtäkt/frihetsberövande etc etc. Likväl, tänk på alla falska anklagelser som kommer kunna gynna förövaren inom relationsmisshandel där den ena parten tvingats söka skyddat boende, eller hur man kommer behöva stifta om hela sexköpslagen och tvingas göra prostituerade till förövare (och inte endast köpare). Hur ska man kunna skydda dessa som tvingats in i prostitution via arrangerade äktenskap/grooming och dylikt.

Jag hoppas att de flesta som är för en sådan lag här inte riktigt tänkt igenom vad det egentligen hade krävts för att skapa en sådan lag. Det är en mycket bättre lösning att skriva äktenskapsförords istället om man vill ge sin partner någon form av bestraffning. Typ någon skadeståndssumma eller liknande ifall den ena är bevisat otrogen.

Något annat som jag funderade på men dock inte vet säkert är det här med att klassa det som psykisk misshandel. Är ens psykisk misshandel straffbart (dvs utan att det faller in under en annan kategori utöver psykisk misshandel? Jag tror att det krävs något form av utnyttjande/beroendeställning för att vara straffbart, men jag är som sagt inte säker. Jag tror också det blir svårt att klassa det som psykisk misshandel då vi rent teoretiskt har frihet att både välja och lämna partner. Att ens partner är otrogen inskränker inte på ens egna frihet att lämna och är heller inget hotfullt beteende som begränsar ens frihet. Att jag blir sårad för att min partner bryter ett löfte räcker inte riktigt för att klassa det som misshandel. Isåfall skulle vi kunna klassa obesvarad kärlek som psykisk misshandel.

Vad händer om man förlåter den otrogne och det är olagligt. Skall den ändå få ta sitt straff? Måste den drabbade polisanmäla? 

Om nån är otrogen och det är straffbart och hon blir polisanmäld och sen får ett kortare fängelsestraff. Då förlorar hon jobbet och kanske också flera vänner. Om sen mannen förlåter henne och de går vidare då har ju straffet drabbat hela familjen?

Och hur fan ska man bevis om man varit otrogen?

Nej. Allt som är dåligt ska inte vara olagligt och jag vill inte se polisen slösa sin tid på att utreda otroheter.

Straff finns det visst, straffet att förlora någon man älskar och må piss över vad man gjort. Och det är det lämpliga straffet för att såra någons känslor.

När staffutmätning ska ske i domstol och den otrogna ingående berättar varför den varit otrogen och vilka brister den svikna har så måste ju det utdömda straffet utgå från om skäl för otrohet fanns enligt utomståendes bedömning som standarden på sexliv, vardagsliv, gemenskap..värdelöst sex 

Du har slagit en kvinna och hotat en annan snubbe till livet och du tycker att det är orättvist att inte hon får något straff? Joråsåatte...

Jag tycker inte otrohet ska vara straffbart, det blir liksom för mycket intrång i privatlivet ifrån staten, vi behöver inte mer sånt i det här landet.

Dock har ts en poäng, den psykiska misshandeln kan ju vara så oerhört mycket större och ge långvariga problem, jämfört med tex vad tex en örfil gör (som dessutom bara är straffbart åt ena hållet).

Örfilen är straffbar, men att tex låta en man uppfostra barn som egentligen är nån annans är det inte, även om det är en avsevärt värre handling.

Å andra sidan kan man ju inte ha lagar som tillåter fysisk misshandel under vissa omständigheter, det funkar inte heller.

Men i just barn skulle det ju kunna vara straffbart för kvinnan att inte ange rätt fader till sitt barn.

Det kan ju faktiskt bli en del komplaceras juridiska ärenden vid arv osv om sanningen kommer fram, och det drabbar ju ev barnet också som inte får kontakt med sin biologiska fader, och pappan som ovetande har ett barn.