Ni med kol

Jag fick diagnosen vid en vanlig hälsoundersökning, tillsammans med ett stressat hjärta och skyhögt blodtryck.
Utan medicinering är det klart att du har det jobbigt med andningen.
Jag har spiriva, symbicourt, bricanyl och acetylcystein, som jag tar varje dag, annars skulle jag knappt orka gå över en parkeringsplats. 
Acetylcysteinen är toppen om man är slemmig vid en förkylning t ex, den löser upp och du får bättre syresättning.
Influensavaccinet varje höst är ett måste, en förkylning kan permanent sätta ner dina lungor ännu mer, så jag rekommenderar varmt vaccin mot lunginflammation.
Jag har haft det 3 ggr och det är ingen picknick, sista gången var jag på väg att läggas i en respirator. 
Sen äter jag en bunt mediciner till varje dag men det är för andra saker som följt på Kol:en. 
Men det viktigaste jag gör är att jag rör mig varje dag är ute minst en timme och går gärna i backar och trappor. 
Var inte rädd för att bli andfådd, blir det för tungt stanna upp och fyll dig med syre, vila lite, sen kör du igen, förutsatt att du är frisk. 
Motion på din egen nivå är superviktigt, så fortsätt rör dig. 
Broccoli läker rökskador, käka mycket broccoli. 
Jag skulle rekommendera dig att börja med att boka ett läkarbesök eller be om en tid hos en kolsjuksköterska (dom flesta vårdcentraler har en sån) så du får sitta ner och få svar på alla dina frågor.
Ju mer du vet om din sjukdom desto bättre kan du hantera den. 

Tusen tack för ditt svar. Har fått acetylsalicylsyra. Den hjälper inte. Har även fått nån inhalator. Hjälper knappt. Detta är både en chock och väldigt jobbigt att veta.

Jag förstår att det är en chock, jag tyckte jag var lugn efter jag fått beskedet men i bilen på vägen hem började jag skaka och gråta så mycket att jag var tvungen att köra åt sidan och bara gråta färdigt. 
Har du nån du kan prata med om det här, nu i helgen? 
Jag fick min diagnos för över 10 år sen och jag slutade röka dagen efter, jag la om diet, och började träna, det resulterade i en ökad lungkapacitet bara för att jag började sköta om mig. 
Men jag glömde det viktigaste i förra inlägget och det är att du måste sluta röka om du vill fortsätta leva nu.
Allt det jag skrev är värdelöst om du fortsätter röka, då går det bara neråt och det går fort. 
Min dotter var 10 år, jag hade inget val, jag kunde inte lämna henne moderlös, det ska inget barn behöva göra. 
Vill du leva kan du inte röka längre, dina lungor fixar inte det mer. 
Ta det lugnt nu resten av helgen, gör inget märkvärdigt och blir det jobbigt att andas ring 1177 eller 112. 
Dom tar allvarligt på andningsproblem och bröstsmärtor, du har en allvarlig sjukdom dom kommer lyssna på dig så tveka inte att be om hjälp om du får det jobbigt. 
Funkar det så ta hand om dig och bara vila nu, du ska inte träna sålänge du är sjuk och/eller omedicinerad och så ringer du vårdcentralen direkt på måndagmorgon när dom öppnar du behöver få både information om din sjukdom och medicin som hjälper dig. 

Och du, man kan har ett gott liv även med kol, bara man anpassar sig efter sin sjukdom. 
Jag är ett levande bevis för det. 

Ja jag har två tvillingar på två år. Detta känns inte okej. Skall kontakta vc för att få hjälp att sluta röka. Vill ju leva för mina barn. Dock är jag fortfarande chockad faktiskt. Tror inte jag fattat allt än? Men mina symtom e hemska. Orkar inget längre nu. Flåsar mest.. Är oxå ledsen...

Hej, jag är distriktssköterska på en astma/KOL mottagning. Känner igen det ni beskriver.

Men TS, hur gammal är du? Tänker på att du skriver 2 små barn hemma? Det låter ungt för KOLdisgnos. Gjorde ni spirometri när diagnosen ställdes?

Jag fyller 44 i år. Och dom lyssnade på lungorna. Sedan fick jag blåsa i någon mätare. Spirometri väntar jag tid på.

Vad jag har hört så innebär det att man kvävs till döds. Stämmer det?

Kanske du kan hjälpa mig? Min svärmor fick diagnosen kol för ungefär 1 år sen men får ingen behandling pga förmaksflimmer och ojämn hjärtrytm, enligt läkaren finns det ingen medicin som passar med hjärtmedicinen. Hon blir väldigt andfådd av i princip allt och hjärtat rusar, känns bara som en ond cirkel. Finns det verkligen inget att göra?

Vet att det finns ett företag som forskar och försöker få ut mediciner, men ingen koll på hur det går för dem.

Kanske är intressant att läsa åtminstone? 

www.pharmalundensis.se/forskning/kol/

Hej! 

Först vill jag bara beklaga det du har drabbats av, jag förstår att det måste vara en chock. Även om kol tyvärr är väldigt vanligt bland rökare, är det ju lätt att tro att det händer aldrig mig. 

Men nu går jag rakt på sak. Det första du måste göra är att sluta röka. Inte senare. Inte i framtiden. Utan nu. Det är det enda som kan stoppa upp sjukdomen. Fortsätter du röka så är alla andra mediciner/åtgärder förgäves.

Många har slutat röka innan du, bland annat min kompis morfar som slutade när han var över 70 efter 60 års rökning. Kan han så kan du. ;) (Även han drabbades av sjukdom. Han slutade från en dag till en annan.) 

Med det sagt så har jag inte själv drabbats av kol, men en nära anhörig gick bort i en lunginflammation som han borde ha överlevt (och kanske inte ens drabbats av) om han inte redan varit sjuk i kol. I hans fall var dock hans kol oupptäckt ända till sista dagen av hans liv. (Då en mycket avancerad lungröntgen visade att han hade emfysem.) 

Hans kol förblev oupptäckt dels genom att han själv inte förstod hur illa det var, och dels genom att läkarna aldrig misstänkte just kol eftersom han aldrig hade varit rökare. (Däremot under många år andats in olämpliga gaser i sitt yrkesliv.)

Han hade dessutom en tidigare lunginflammation några år innan den sista, dödliga, som även den krävde intensivvård med respirator - dock utan att läkarna ens snuddade vid misstanken om att kol kunde ligga bakom. 

Varför berättar jag då detta? Jo, tro det eller ej. Jag försöker med lite omvänd psykologi här. ;) Jag tänker nämligen att eftersom min anhöriga aldrig fick veta att han hade kol, kunde han heller aldrig göra något för att stoppa dess framfart. Röka gjorde han ju visserligen inte ens från början, men istället för att röra på sig blev han rädd för rörelse. Han tappade oerhört mycket i vikt, hade han vetat hur sjuk han var kunde han ha fått näringsdryck... För att inte tala om hur värdefullt det kunde ha varit med medicinering. 

Men du har faktiskt fördelen att ha fått veta att du har sjukdomen! Det innebär också att du har en chans att göra något för att stoppa upp förloppet! Sluta röka är som sagt det viktigaste. Men även andra livsstilsförändringar + medicin kan ha stor betydelse för din möjlighet att få leva (ett långt liv) med livskvalitet. 

Bara du slänger de där cigaretterna så ska du se att det kommer att gå bra! Du är bara 44 och du har två små barn som behöver dig i många år framöver. Jag är säker på att du kommer att klara det här! 

Kramar!