Ni med kol

Jag fyller 44 i år. Och dom lyssnade på lungorna. Sedan fick jag blåsa i någon mätare. Spirometri väntar jag tid på.

Kanske du kan hjälpa mig? Min svärmor fick diagnosen kol för ungefär 1 år sen men får ingen behandling pga förmaksflimmer och ojämn hjärtrytm, enligt läkaren finns det ingen medicin som passar med hjärtmedicinen. Hon blir väldigt andfådd av i princip allt och hjärtat rusar, känns bara som en ond cirkel. Finns det verkligen inget att göra?

Vad jag har hört så innebär det att man kvävs till döds. Stämmer det?

Ok, men att ställa en KOL diagnos utan en utförd spirometri är inte korrekt. Tyvärr är många läkare snabba med att sätta diagnosen när de hör att patienten röker.

Jag utför dagligen spirometrier, och träffar flera patienter varje månad som fått en slarvigt satt KOL diagnos, men där spirometrin visar att så är inte fallet. Alla är uteslutande rökare. Ofta ligger de "lågt" där man drar gränsen för KOL, eftersom de rökt eller kanske fortfarande röker, men många är helt symtomfria och har som sagt fått en felaktig diagnos.

Självklart fick du dåliga värden när du blåste i mätaren på sjukhuset eftersom du då som jag förstår var sjuk och mådde dåligt i luftvägarna?

När du sedan utför spirometrin ska du vara helt frisk utan symtom från luftvägarna, annars blir den missvisande.

Det absolut viktigaste du själv kan göra är totalt rökstopp och se över dina motionsvanor. För de som drabbats av sjukdomen är det oerhört viktigt att vara fysiskt aktiva.

Om du får en korrekt ställd diagnos så ska du be om remiss till KOL skola, (kan heta lite olika beroende på vart man bor). Där får du gods tips och råd om vad du kan göra för att må bra/bättre.

Hej! 

Först vill jag bara beklaga det du har drabbats av, jag förstår att det måste vara en chock. Även om kol tyvärr är väldigt vanligt bland rökare, är det ju lätt att tro att det händer aldrig mig. 

Men nu går jag rakt på sak. Det första du måste göra är att sluta röka. Inte senare. Inte i framtiden. Utan nu. Det är det enda som kan stoppa upp sjukdomen. Fortsätter du röka så är alla andra mediciner/åtgärder förgäves.

Många har slutat röka innan du, bland annat min kompis morfar som slutade när han var över 70 efter 60 års rökning. Kan han så kan du. ;) (Även han drabbades av sjukdom. Han slutade från en dag till en annan.) 

Med det sagt så har jag inte själv drabbats av kol, men en nära anhörig gick bort i en lunginflammation som han borde ha överlevt (och kanske inte ens drabbats av) om han inte redan varit sjuk i kol. I hans fall var dock hans kol oupptäckt ända till sista dagen av hans liv. (Då en mycket avancerad lungröntgen visade att han hade emfysem.) 

Hans kol förblev oupptäckt dels genom att han själv inte förstod hur illa det var, och dels genom att läkarna aldrig misstänkte just kol eftersom han aldrig hade varit rökare. (Däremot under många år andats in olämpliga gaser i sitt yrkesliv.)

Han hade dessutom en tidigare lunginflammation några år innan den sista, dödliga, som även den krävde intensivvård med respirator - dock utan att läkarna ens snuddade vid misstanken om att kol kunde ligga bakom. 

Varför berättar jag då detta? Jo, tro det eller ej. Jag försöker med lite omvänd psykologi här. ;) Jag tänker nämligen att eftersom min anhöriga aldrig fick veta att han hade kol, kunde han heller aldrig göra något för att stoppa dess framfart. Röka gjorde han ju visserligen inte ens från början, men istället för att röra på sig blev han rädd för rörelse. Han tappade oerhört mycket i vikt, hade han vetat hur sjuk han var kunde han ha fått näringsdryck... För att inte tala om hur värdefullt det kunde ha varit med medicinering. 

Men du har faktiskt fördelen att ha fått veta att du har sjukdomen! Det innebär också att du har en chans att göra något för att stoppa upp förloppet! Sluta röka är som sagt det viktigaste. Men även andra livsstilsförändringar + medicin kan ha stor betydelse för din möjlighet att få leva (ett långt liv) med livskvalitet. 

Bara du slänger de där cigaretterna så ska du se att det kommer att gå bra! Du är bara 44 och du har två små barn som behöver dig i många år framöver. Jag är säker på att du kommer att klara det här! 

Kramar!

Jag kan säga att min mamma fick kol ung. Men jag själv var så ung då. Och tog inte hennes symtom på allvar. Hon fick efter det högt blodtryck. Sedan 4 stycken hjärtinfarkter. Efter det cancer som spred sig. Sedan dog hon av det.

Såklart jag är orolig. Då jag ser att jag går i min mammas fotspår med sjukdomar. Allt börjar ju likadant med mig? Och nu när jag e vuxen, inser jag vad jobbigt min mamma måste haft? När hon levde? Jag har två små barn. Känner att det är hemskt att drabbas av detta nu? Jag vill se dom växa upp. Men inser oxå att jag tyvärr har dåliga gener. Vilket gör mig ledsen..

Det viktigaste du kan göra nu är att sluta röka. Då kommer du att minska riskerna för flera av de sjukdomar som din mamma drabbades av.

Min mamma har också kol, men rökte endast när hon var ung från 18-30 år. Sen har hon haft ett jobb dör hon andats in kemikalier som troligen har orsakat hennes kol. Hon trodde länge att hon bara hade dålig kondis, orkade itne träna, var allmänt osund. Så fick hon diagnosen kol och började medicinera. Och vilken skillnad! Nu orkar hon gå, hon orkar leka med barnbarnen, sover bättre, är allmänt piggare och mer skärpt, gladare. Nu promenerar hon dagligen, orkar äta bättre mat, har gått ned lite i vikt, trivs bättre med sig själv och livet.