När krisade ni som värst efter otrohet

Du kommer nog aldrig att läka på riktigt om du stannar, men du kommer att lära dig att leva med det.

 Däremot så har vi fortfarande sex flera gånger i veckan och det är fan bättre nu än det någonsin var innan jag visste!

Just nu känns det som att vi lägger locket på även om vi Pratar då och då om det. Försöker göra myclet med barnen så att dom mår bra.. Vill bara ta mig vidare. Komma förbi alla känslor.

Ja, så fruktansvärt jobbigt... Jag vet varken in eller ut. Barnen är ju så små och vi har hus och allt. Samtidigt mår jag dåligt och han också.

Nu tolkar du väl lite vinklat TS?

Om du läser tråden igen, så kommer du se en ganska tydlig röd tråd. Hur många av de som stannade kvar ser det ut att ha gått bra för? En majoritet av de som skrivet verkar ångra sitt beslut och nu pratar jag inte bara om de där otroheten repeterade sig nästan ALLA verka må skit i sitt förhållande.

För mig har det gått så långt, att när min fru pratar om känslor (som inte har med otroheten att göra alls) så mår jag bara illa. Där ska jag sitta och lyssna på när hon mår dåligt och vara ett stöd, när hon inte ens har frågat mig en enda gång om hur jag mår efter det hon gjort. Hon har inte ens försökt visa mig att hon verkligen har brutit upp med honom.  Såna saker är vad du har att vänta, om du inte tar tag i det. Och det är till syvende och sist, inte värt det.

Det bästa är väl kanske att inte ta något beslut alls, utan bara låta det vara tills man är redo att ta ett beslut. Fokusera helt och hållet på sin egen återhämtning och på barnen. Beslutet att vara kvar kan man ta när man är redo för det.