När krisade ni som värst efter otrohet

Som många har skrivit så är tilliten ett stort problem. Det är snart tre år sedan jag började misstänka att något inte stod rätt till och nästan 2½ år sedan jag avslöjade min frus otrohet. Vad jag har lärt mig under den här tiden är att direkt sticker tilliten till en nivå som aldrig tidigare funnits i förhållandet, inte ens i början av förhållandet och det är viktigt att båda verkligen jobbar för att bygga upp tilliten igen. Den bedragna måste lära sig att skilja på sina hjärnspöken och faktiska "hot" mot förhållandet och den otrogna måste inse att det inte är intentionen i vad de gör som är det viktiga utan hur det ser ut hos den andra parten.

Att ta med sig telefonen när man går ut med soporna kan synas vara rätt så oskyldigt, men kan mycket väl uppfattas av den bedragna som att man kommunicerar med någon hemlig.

Beroende på omständigheterna kring otroheten kan en övernattningskonferens med jobbet vara både ett hjärnspöke och ett reellt tillitsproblem. Om otroheten var med en kollega eller ett äkta fylleknull är oron befogad, men om gubben satt på grannfrun under ett par års tid så är konferensen ett hjärnspöke.

Jag har märkt att mina hjärnspöken ploppar upp när jag är trött/utmattad och måste då tygla mig för att inte omsätta dessa till en onödig konflikt som inte är konstruktiv för varken mig eller vår relation. Sedan får jag ju hoppas att jag inte avfärdar något reellt hot som hjärnspöke, men det kan jag aldrig veta förrän efteråt.