När krisade ni som värst efter otrohet

Jag tror också att förlåta, tyvärr är det enklaste. Jag förlåter min fru. För allt. Jag älskar henne. Hon har varit mitt allt i halva mitt liv. Jag vet inte vem jag är utan henne.

Men glömma? Komma över hur hon medvetet våldförde sig på mig, barnen och vårt liv och tyckte att det var värt det? Sluta tänka alla mörka tankar när jag inser hur lite hon respekterar mig som människa och make? Eller förtränga alla känslor som uppstår när jag inser att han, i hemma ögon, var/är bättre än mig?

Efter ett svek som detta, är hon ju inte längre rätt person att hjälpa mig med att klara av just det. Det kan ju en otrogen omöjligt vara. Och vem ska då göra det?

Det är som du skriver; otrohet tar död på och orsakar så mycket. Jag hoppas innerligt att så få människor som möjligt, råkar ut för det.

Alla som gör det och vill ha eller behöver någon att skriva av sig med, är alltid varmt välkomna att skriva till mig. Kanske kan vi hjälpa eller vava till nån form av stöd för varandra.

TS, (och alla andra drabbade av otrohet) du har tyvärr en oförtjänt lång och själsdödande tråkig resa framför dig. Och det finns inga quick-fixes heller. Tänk på dig själv och barnen. Lägg all din tid och energi där. Tänk inte på den otrogne. Han klarar sig oavsett. Jag håller tummarna för dig!