När krisade ni som värst efter otrohet

Hej! Fattar att ni inte kanske vill höra från en som mig, men jag var i mitt förra äktenskap otrogen med samma tjej i ca 1,5 år innan det kom fram. Vi blev kära i varandra, jag visste att jag älskade henne. När det kom fram, ville min fru fortsätta. Våra barn var då små (3 o 6 år). Jag stannade, bröt all kontakt med den andra tjejen och ?satsade? på vårt äktenskap.

Nu till ts fråga, när krisade ni som mest? Svaret är att vi slutade aldrig krisa. Min fru hade ingen tillit till mig och jag kunde inte riktigt släppa den andra. Tänkte på henne ofta, på jobbet, på semestrar och när jag och min fru hade sex. Tillslut såg jag att mitt svek bara fortsatte. Min fru fick aldrig chansen att läka. Tillslut var skilsmässa ett faktum. Då hade vi ändå gjort ALLT som man skulle. Terapi, samtal, bråk, öppenhet.

När min skilsmässa ställdes jag inför ett ?pest eller kolera?-val. Lämna en person jag visste att jag ville leva med eller lämna min familj. Min exfru har efteråt sagt att hon skulle ha lämnat. Och jag skulle ha lämnat.

Jag vet inte om mitt inlägg hjälper på nåt sätt och hag är inte ute efter att såra nån. Kanske kan det öppna för samtal i era situationer.

Fd otrogen

Äldre 13 Feb 17:17

#110

*När min otrohet kom fram ställdes jag inför

ska det vara

Fd otrogen

Äldre 13 Feb 18:43

#114

Ensombryrsig skrev 2018-02-13 18:08:55 följande:

Snälla, undervärdera inte det du kan ge i och med ditt inlägg. Nu är detta inte min tråd men TS är tacksam för ditt engagemang och jag är det verkligen också. Jag tror vi är många som uppskattar att du skrev.

Även om otrohet är ett svineri som inte kan jämföras med mycket, är personen som begår det ändå en människa.

Och att höra någon som varit otrogen, berätta öppet om sina känslor och sin historia, kan ge andra en djupare insikt i sin egen situation.

Hur tänkte du möt du levde ett dubbelliv?

Varför gjorde du det när du visste vad det riskerade?

Hur rättfärdigade du det för dig själv?

Ja, tack. Som sagt, jag är inte ute efter att såra någon och jag säger absolut inte att min historia ens liknar ts och era andras. Alla otrohetshistorier är olika, precis som att alla äktenskap är olika. Men hjälper jag, så är jag glad.

- Hur tänkte jag när du levde ett dubbelliv?

Jag hade såklart ett oerhört dåligt samvete. Och samtidigt var jag så lycklig i de stunder jag var tillsammans med den här tjejen. Men hemlighållandet tär på en människa. Kanske mest på hon jag hade ett förhållande med.

- Varför gjorde jag det?

Jag och min exfru hade det inte dåligt egentligen. Vi trivdes med varandra. Livet lunkade på. Men så träffade jag denna tjej, jag var bekant med henne sedan innan, men kände inte riktigt. Vi hade väldigt mycket gemensamt. Intressen, ålder (min exfru är yngre än jag), humor, politiska övertygelser. Jag blev snabbt kär. Hon också. På riktigt kär. Jag såg en framtid med henne och våra barn.

Varför jag däremot fortsatte utan att lämna min fru finns det bara ett svar på: jag var feg. Jag vågade helt enkelt inte. Visste inte om det var fantasi eller verklighet. Ville inte tappa mina barn. I dag vet jag att det hade jag ju aldrig gjort, men när man sviker någon som jag gjorde inbillar man sig att barnen kommer att tas ifrån mig etc. Sedan skäms man ju också, inför vänner och familj. Jag vågade inte berätta och lämna, men jag ville ändå vara med denna tjej. När otroheten kom fram var det dock en befrielse.

- Hur rättfärdigade du det? Jag kan nog inte svara på det. Det går inte. Kanske är svaret samma som ovan.

Jag sårade min exfru djupt. Jag sårade den andra tjejen djupt. Jag kanske tom sårade mig själv, men det är oväsentligt i sammanhanget.

Fd otrogen

Äldre 13 Feb 19:01

#116

Anonym (Kris) skrev 2018-02-13 18:49:15 följande:

Hur länge försökte ni rädda äktenskapet? Du bröt kontakten helt med älskarinnan eller hördes ni av någon gång? Blev det du och älskarinnan?

Vi försökte i 3 år. Och ja, jag bröt kontakten helt. Hon försökte ta kontakt då och då det första året, men jag vågade inte svara henne (mer än en gång) för att jag skämdes över vad jag hade gjort mot min exfru och jag ville inte såra henne mer nu när jag hade lovat att försöka. När jag svarade henne den enda gången var jag kall och sa att jag inte var kär, att jag aldrig varit det, att jag insåg att det var min fru jag egentligen älskade. Det betyder dock inte att jag inte ville svara henne varje gång Att jag inte ville krama och trösta henne. Att jag inte ville vara med henne. Allt det ville jag egentligen.

Det blev inte hon och jag som du kanske förstår. Efter ett år ungefär träffade hon en annan man. Det har nu gått 2 år sedan skilsmässan och jag tänker fortfarande på henne nästan dagligen och såklart finns det ett hopp om oss fortfarande. Men, jag har bränt mina broar. Jag förtjänar det antagligen.

Fd otrogen

Äldre 13 Feb 20:29

#120

Anonym (Skild och gift) skrev 2018-02-13 19:31:43 följande:

Alltså nu tycker ju jag inte ofta synd om otrogna människor men det var faktiskt väldigt intressant att läsa din sida av saken. Jag tycker uppriktigt synd om dig! Att du skapat lidande för din fru är ju uppenbart. Att din älskarinna fick lida är också rätt uppenbart men hur mycket du som var otrogen fick lida är någon jag inte funderat på innan...

Man brukar ju tala om "Karma" och det verkar som du fått dig en rejäl dos av det.

Jag funderar ofta på min ex fru och om hon är "nöjd" idag med sitt nya liv. Jag tror faktist inte det. Jag lyckades dock landa på fötterna och träffade en underbar fru och idag har vi barn ihop. Min ex fru har inga fler barn men jag vet att dom har provat i några år nu och snart blir hon 40 år gammal...

Jag har läst alla inlägg på denna tråden och jag kan bara inse att hade min fru inte velat lämna mig så hade jag också varit kvar. Jag hade också mått otroligt dåligt som inte kunde lita på min fru igen. Idag är jag otroligt glad att hon släppte mig fri. För då hade jag inte styrkan att lämna.

Hoppas att du (Fd otrogen) iallafall har lärt dig någon av det du gjorde. Ta aldrig din nästa partner för givet. Och kanske se dig själv som en nykter alkoholist. Alltså försätt dig INTE i en situation där du kan bli kär igen. Precis som en nykter alkoholist inte gärna går i på en pub eller systembolaget för att köpa vatten. Då är det bättre att gå till Ica så man inte blir frestad av den förbjudna frukten.

Lycka till i livet, jag hoppas verkligen att du får uppleva kärleken igen!

Du behöver inte tycka synd om mig. Det är inte synd om mig. Jag gjorde dåliga livsval helt enkelt.

Och karma, nja jag tror inte på det. Återigen, det är jag själv som skapat min egen tillvaro. Vissa saker blev bättre, att vi skilde oss t.ex. Vi har en MYCKET bättre kommunikation nu än innan och barnen mår bättre. Min exfru har aldrig förlåtit mig, men hon är inte längre plågad av sveket. Vi är vänner i dag.

Andra saker ångrar jag och brottas med ännu, att jag aldrig har frågat den andra tjejen hur hon mår t.ex. Att hon aldrig fick veta hur jag faktiskt kände trots allt.

Många vill jämföra otrohet med missbruk, som du gör. Jag gör inte det. Jag blev kär i en annan och ville vara med henne. Jag hade aldrig varit otrogen innan och jag har inte för avsikt att vara det igen. Varför jag inte bröt med min exfru var av samma anledning som så många andra stannar i ett förhållande som är över. Rädsla för skammen, ensamheten och för att tappa sina barn.

När krisade ni som värst efter otrohet

INNEHÅLL