Jag är lite i samma sits. Min man blev påkommen med att han varit otrogen i knappt ett år, han blev kär säger han. Jag var då dessutom gravid med vårt andra barn. Vi har lagt allt på is, för bebisen och vår 5-åring. Jag vet inte vad jag ska tro om framtiden.
Är han fortfarande kär i henne tror ni? De hade pratat om en framtid. Är han endast med mig nu pga bebis?
Vilken jobbig situation!
Min fd va också otrogen. Jag tog tillbaka, men inget blev detsamma. Jag kunde inte släppa o gå vidare. Kände mig så jäkla sårad.
Ca 1 år senare hände det igen. Då lämnade jag.
Tro mig! Du har det bättre själv!
Leva med ngn som inte går att lita på är faktist mkt värre än att leva själv
Lägg din energi på barnen o dig själv
Som var på dina frågor. Ja på båda, tyvärr. ....
En tjej på jobbet.jag kom på dom tidigt genom en konversation. Han lovade stt det inte skulle hända igen och sen fortsatte de Flera månader. Han sa att han älskade henne och gjorde ett försök att vara med henne en kort period, men kom tillbaka till mig.
Åh vad jag känner med er i tråden. För över 6 år sen kom jag på min sambo med att smsa andra kvinnor. Två gånger kom jag på honom och efter andra flyttade jag. Jag kände på något sätt att om jag inte stålsatte mig och hade noll acceptans skulle det bara fortsätta och jag skulle ha noll värdighet. Han brukade droger på den tiden och var personlighetsförändrad emellanåt. Vårt förhållande var otroligt dåligt och även jag hade problem med mig själv och var inte alltid så snäll mot honom.
Efter en kort tid pratade vi ut och bestämde oss för att vi ville vara tillsammans. Han slutade med droger, jag jobbade med mig själv och vårt förhållande blev helt annorlunda. När vi träffades tog det inte lång tid förrän jag insåg att han var mitt livs kärlek, även om jag var ung. Samma för honom. Och det är som att först efter allt det hemska hände och vi byggde om vårt förhållande som många av er nämner man måste göra, först då nådde vårt förhållande den där potentialen det hade när man hittar den där starka kärleken.
Jag vet ju inte exakt vad som hänt, han säger att han inte rört någon utan att det var smsande för bekräftelse med olika tjejer under en kort tid. Om något mer hänt får jag antagligen aldrig veta. Han visste nog att jag inte tagit tillbaka honom om han berättat att han gjort mer. Samtidigt känns det som det han berättar stämmer överens med tiden och så.
Vi har iaf fått ett väldigt bra förhållande efter detta så det är möjligt även om min situation är långt ifrån ts. Tilliten finns klart inte där 100% men jag hade inte det innan det hände heller så det är inte händelsen i sig som förstörde tilliten. Och ibland när jag tänker på det kan jag bli ledsen, undra vem eller vilka det var och föreställa mig att det pågått under dessa 6 åren och att jag är totalt lurad. Men mest är jag lycklig och vi har det bra. Under dessa år har vi gift oss och skaffat två barn till.
Hade jag stannat om det hände igen? Antagligen inte. Och hade jag vetat att han hade legat med någon annan hade jag absolut inte stannat. Jag känner att allt blir mindre svart och vitt och mer grått för mig ju äldre jag blir men med tanke på hur dåligt jag mått för bara dessa sms i flera år efter kan jag inte ens tänka mig hur dåligt jag hade mått efter 1 års förhållande bakom min rygg. Det är liksom osäkerheten som tär på en. Sen hade jag varit förstörd utan honom också. Han är min bästa vän, andra halva och fantastiskt på så många sätt och vis så jag antar det är därför så starka känslor gör att man stannar. Hoppet är det sista som lämnar. Jag tror aldrig han hade lämnat mig, för livet har han sagt och det tror jag på. Så ibland fruktar jag att något liknande ska hända för det förstör så mycket. Och om det händer i ett bra förhållande utan substanser, finns det ju inget som kan hindra beteendet.
Ursäkta det blev långt här men har ni som blivit bedragna funderat över hur ert förhållande var innan? Alltså inte att det rättfärdigar för dippar ska man kunna ha utan att ena parten bedrar men det verkar allmänt känt att ett dåligt förhållande ofta leder till otrohet. Som att den otrogna tappar samvete och lojalitet mot sin partner även om det inte är en notoriskt otrogen person men där och då inte längre bryr sig.
Alltså, jag tror tyvärr det inte spelar någon större roll vad någon säger. Du ser vad du vill se för det är vad du vill att saker ska vara. Fullt förståeligt med tanke på din situation, men samtidigt är det kanske bättre att se saker som de är och inte som man vill att det ska vara även om det gör ont.
Min erfarenhet är att....
1 Den som blivit påkommen kommer säga precis vad som helst som hen tror kommer lindra konsekvenserna för honom / henne
2 Känslor stänger man inte bara av sådär. Den som påstår det ljuger. Hade det enbart varit sex så hade han säkert kunna släppa henne på två röda. Men om han var kär så kommer det inte släppa bara för att du kom på honom, kär är han fortfarande, det är mer en fråga om han fortsatt ha kontakt med henne eller ej. Min gissning är att han har det.
3 Om de har kontakt eller inte kommer du aldrig veta. Det enda du har att gå på är hans ord på det och den vet du ju redan inte är speciellt pålitlig. Självklart kommer de vara betydligt försiktigare efter att ha blivit påkomna
4 Om han älskar dig eller inte är irrelevant så länge han inte respekterar dig och era barn. Hur man än vrider och vänder på det så tyckte han bevisligen att du och era barn inte var tillräckligt viktiga för at låta bli den andra kvinnan. Sen kan man prata om kärlek hit och dit, men i slutändan är det våra handlingar och inte våra känslor som definierar oss.
Ja det har du rätt i! Men jag vill ändå säga att det är en jäkla skillnad på otrohet och otrohet. För tre år sedan hade jag såklart blivit helt förstörd om min fru hade knullat med någon annan en kväll i fyllan. Mitt liv hade rasat! Men hade hon talat om för mig vad hon gjort och sagt att hon begått ett väldigt stort misstag och att hon aldrig skulle göra om det och visat det genom handling. Då vet jag att jag hade förlåtit det. Eller förlåta är väl ett fel ord. Jag hade kunnat leva med det utan att bli ett vrak och hata/förakta henne i flera år. Efter ett tag hade jag nog sett det som ett jävligt dumt och fult misstag och sen släppt det och förmodligen gått vidare med henne..
Nu hade hon ett förhållande bakom min rygg med min bästa vän i över ett halvt år och lät mig tro att hennes förändrade sätt var mitt fel. Jag blev behandlad som en taxichaufför och som en pestsmittad hund!
Det är en helt annan sak!
Lämna! Nej, Jag är kvar hos samma kvinna! Otroheten skedde 2004 men jag fick reda på det 2015 och tre barn senare.
Livet är lite annorlunda idag kan jag ju säga. På både gott och ont.
gott, därför att all svartsjuka mm vi dragits med genom åren är totalt borta. Vi har idag en mycket bättre dialog om allting. Vi pratar ut nu istället för att gå och sura som vi alltid gjort tidigare. På det stora hela är vårt förhållande mycket mycket bättre.
ont, därför att mitt hjärta är krossat och för att jag aldrig kommer att få samma respekt för henne. Dessutom så hatar jag henne för att hon med fri vilja förnedrade mig och kränkte mig. Hon var aldrig den människa jag trodde hon var.
Det kan ju vara så att de som mår bra i sådana förhållanden inte engagerar sig i debatten.
Och hur många är det som lämnat och ändå mår skit?
Jag önskar ofta att jag kunde leva som jag lär. Jag sitter helt fast i ett stadie av det som hänt, som jag inte kan ta mig ur. Lider varje dag av vad min fru har gjort, ligger sömnlös, hatar, är vansinnig, blir allt mer en sämre och sämre pappa osv. Ligger ofta och planerar hur jag ska förstöra för honom, som inte kan hålla sig borta från min fru, som han vet är gift (det är han också...).
Jag kanske egentligen är helt fel människa att skriva detta till dig, eftersom jag inte själv kan intala mig att göra samma sak. Men det finns en något kosmisk logik i det och jag hoppas att du kan ta det till dig;
Om din man, sökte sig till henne och blev kär i henne för att hon är snygg och smart, så vet du vad som triggar honom. Han är fortfarande gift med dig. I min hjärna betyder det att DU är snygg och smart, annars hade ni kanske inte blivit ett par från början.
Jag gissar att det var nåt helt annat som triggade honom till att inleda ett förhållande med henne. Vad det var, är egentligen oviktigt. Men att han gjorde det bakom din rygg och så länge, det är svinigt. Men det beror varken på dig eller den andra tjejen. Det är för att han är egoist i ordets sanna bemärkelse. Han har övertygat sig själv om att han står över all andra och får göra som han vill. Han har överlagt med sig själv och kommit fram till att vad detta än orsakar, så är det värt det. Han "löser det" när/om det uppdagas. För han "behöver" detta. Han har inte ägnat en enda tanke på hur detta skadar dig, era ev. barn, ert liv eller något annat. Han vill ha och "behöver" nåt, och då är det ok att göra som han vill för att få det. Jag kan nästan svära på att han hemma, också brukar säga att han gör så mycket för alla, ställer alltid upp, tänker aldrig på sig själv utan bara på andra. Men att det är få som någonsin tänker på hans behov? Eller har jag fel?
Hur svårt det än är, så vänd inte skulden mot dig själv. Det finns INGENTING du kan ha gjort eller gör, som rättfärdigar det han har gjort. Kände han som han uppenbarligen gör, skulle han lyft det med dig först. Hade ni inte klarat ut det, skulle han brutit med dig först och sen gått vidare. Då först och aldrig annars, hade han tänkt på nån annan än sig själv. Och det är rimligtvis när detta går upp för den otrogne (om det någonsin gör det) som man som par ens kan börja prata om att gå vidare och lösa det.