Inlägg från: Anonym (Bipolär) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Bipolär)

    Ni med autism, vuxna, har ni också blivit nekad aktivitetsersättning av försäkringskassan?

    Det låter som en väldigt tung sits du sitter i. Har du ingen handläggare, på AF eller FK, som har lite större ansvar för dig och samordningen kring din situation?

    Jag är äldre så får inte aktivitetsersättning utan än så länge sjukpenning, men jag har arbetstränat och haft praktik och allt det där, jag också. Jag har haft stor hjälp av att vården+fk+arbetskonsulent har suttit med på gemensamma möten där alla resonerat kring vad jag orkar och klarar och vad nästa steg ska vara.

    Om någon har uttalat att du skulle kunna klara ett anpassat arbete borde du ju få hjälp att ordna ett sådant...? Jag menar inte att du skulle klara ett heltidsarbete, men det låter som om du hamnar mellan stolar. FK vill att AF tar över ansvaret för dig, kanske? Och det är ju ingen långsiktig lösning, att bli bollad mellan instanser.

    När du träffar din läkare kanske du kan be om hjälp att få ett fysiskt möte till stånd? Eller boendestödet, eller FK...? Ett möte där flera instanser pratar om din situation! 

  • Anonym (Bipolär)
    Anonym (Utförsäkrad) skrev 2018-02-09 08:55:06 följande:
    Jag skrev in mig på af om ifall att detta inte skulle gå vägen å då får jag lägsta summan att leva på. Så mitt beslut ligger vilande hos af ifall detta med fk inte skulle gå vägen. Så än är jag inte inskriven förrän de får veta hur det blir.
    Har endast haft hjälp av kurator på habiliteringen, som ej kan göra något och haft kontakt med barnhälsovården pga att jag skall klara av att ta hand om barnen på ''rätt'' sätt beroende på min diagnos.
    Så ingen annan hjälp har jag fått. Fk handläggaren har jag endast pratat med i telefon.
    Sedan har jag gått å haft kortare dagar tillsmns med andra sjukskrivna i hopp om att få en långsam start mot arbetet(detta ok enl fk för att behålla min aktivitetsersättning) då vi sitter och umgås å övar på att vara bland folk.
    Så det är ingenting som har förändrats förutom hur slarvigt läkarutlåtandet blev skrivet. INGET som hon skriver om att jag ej klarar av ett arbete (bara en massa symptom jag har haft). Sedan har hon även hänvisat till en funktionsutredning jag gjorde för att få en diagnos å där står det att jag har något att jobba vidare på i framtida rehabilitering mot ett arbete. Fast jag står nu utan någonting!!!
    Ingen rehabilitering å pressad (känns som att jag blivit pressad) ut i sociala sutuationer som jag har skrivit på att jag skall slutföra.

    Min handläggare på fk vill ju såklart träffa mig när det sedan gäller att prata med af. DÅ skall hon boka in ett möte. MEN NU bryr hon sig inte om några som helst möten. Å ber jag henne om hjälp om ev vad jag behöver göra/skicka in för intyg för min aktivitetsersättning så säger hon: JAG kan väl INTE bestämma VAD för INTYG DU skall skicka in??!!
    Men ånej, vilken otur du haft med FK-handläggaren ://

    Även jag är inskriven på AF, för att ev kunna få något stöd med en anställning som är anpassad efter vad jag klarar. Praktikplatserna du fått, är inte det via AF? Eller är kommunen inblandad, dessutom? Brukar vara många kockar i soppan, och ofta är det ingen som tar huvudansvaret...

    Men det låter ju dessutom som att läkarintyget inte är optimalt skrivet, om det inte förklarar varför du inte klarar att arbeta. I och för sig kan man verkligen tycka att det är underförstått vilka svårigheter man har när symptomen beskrivs... men så är det ju inte längre ://
  • Anonym (Bipolär)

    Tycker fortfarande det låter som om du skulle vara hjälpt av ett samordningsmöte. Din kontakt på kommunen borde förmedla till FK, och överlämna till AF, tillsammans med vården.

    Det finns förstås orsaker till att du fick avslag men det låter inte som om du har fått rätt stöd. Att du kunde skära upp grönsaker vid ett enda tillfälle kan ju inte ha varit avgörande... får jag hoppas!!!

    Det gäller också att försöka visa myndigheterna att man verkligen vill försöka och prova alla vägar - även om man sedan inte klarar det. Men det kan ju vara jobbigt om man mår dåligt...

  • Anonym (Bipolär)
    Anonym (Utförsäkrad) skrev 2018-02-14 08:47:52 följande:
    Jag har fått min ''överklagningstid'' förlängd tills på måndag då jag gick till läk igår för komplettering. Sedan har jag även bokat in så att jag skall få boendestöd, ledsagare och kontaktperson, svårt att inse att man behöver hjälp förrän allt blir ett h*lvete.
    När jag har rätt personer runt mig så har jag märkt att jag kan vara lugnare i min VARDAG, å min vardag är ju när hemmet fungerar för mig(med rätt stöd) och att jag får återhämtning. Detta har ej fungerat det senaste halvåret och allt har bara blivit rörigt. Så nu får vi ta babysteg å allt i rätt ordning och takt så att jag återfår någonsomhelst ork till någonting. Har blivit så pushad (trodde det skulle bli bra så fort jag fått jobb mm) men tyvärr blev allt i fel riktning för mig. Har ''bara'' märkt att jag mått dåligt i kroppen, varit irriterad och fått mina ångestattacker, men tänkte att de skulle gå över om jag ''bara'' kom ut io praktik eller ''bara'' ut och vara med andra människor. Men det blev ju tyvärr bara värre med allt, å så har jag en familj att ta hand om så allt blev bara skit till slut med hur mycket jag kämpat. 
    Känner igen mig i det där med att inse att man behöver hjälp med i stort sett alla aspekter av livet. För mig har det blivit en morot att jag så gärna vill kunna jobba, om än bara på 25%. Tidigare har jag inte ens orkat tänka på att jobba för att jag varit för dålig, men nu börjar jag känna att det kanske kan gå vägen, ändå. 

    Men då har jag också insett att jag måste få vardagen här hemma att fungera bättre - allt har varit rörigt här också. Och jag är ensamstående med två barn så det har varit en kamp. Nu har jag fått hjälp att strukturera både jobb och hem, och då har jag förstått att FK ser detta som positivt.

    Så kan det förhoppningsvis bli även för dig, om du nu har bestämt dig för att koppla in flera stödinstanser. Det syns att du verkligen anstränger dig för att tillvaron ska flyta på. 

    Och så det där med att det är svårt att inse att man behöver hjälp, fram tills allt blir ett helvete... det är inte så konstigt, egentligen. Man kämpar på, vill ju klara sig själv naturligtvis. Jag har själv känt att det vore ett nederlag att ha boendestöd eller liknande insatser. Jämför mig med andra och fattar inte varför inte jag kan klara min vardag, alla andra gör ju det?!

    Men så har jag kapitulerat och tänkt att jag måste ta den hjälp jag kan få, inte minst för mina barns skull.

    Skriv gärna hur det går!
  • Anonym (Bipolär)
    Anonym (Utförsäkrad) skrev 2018-02-14 08:56:32 följande:
    Detta skrev fk om mig varför jag ej fick min ersättning

    FFast det är orättvist eftersom vi har ''jobbat'' med habiliteringen, jobbförberedande hos kommunen, boendestöd. Å så kom denna domen,. enl vad som skrevs 2015 .
    Läkaren jag pratade med igår höll verkligen med mig om att det är ett dåligt beslut som fk har fattat. Då vi testat att vara i grupp och få vardagen att fungera och sedan tänka på min ork och ta det ''lugnt'' fram med allt. Men ändå mår jag så himla dåligt och orkar snart inte må såhär dåligt jämt. 

    JAG VILL JOBBA, fast det kostar på så himla mycket. Jag vill inte sitta hemma och må skit ensam. Fast då får jag ej vila. Å får jag ej vila så orkar jag ingenting annat, dvs familjen
    Jag fattar inte riktigt. Det är ju inte ett avslag rakt av, det finns ju stor förståelse för dina svårigheter i texten. Jag tolkar det som att inte alla möjligheter är uttömda - något som de är SUPERNOGA med. Och nu har du som sagt kopplat på flera stödfunktioner och det borde vara jättepositivt!

    Nu är det väl inte lika strängt att få aktivitetsersättning som sjukersättning, antar jag? Men om jag ska söka sjukersättning vet jag att ALLT måste vara provat och utrett, både medicinskt och allt annat. Är det inte nåt sånt de menar i utlåtandet...?
  • Anonym (Bipolär)
    Anonym (Utförsäkrad) skrev 2018-02-14 12:38:56 följande:
    Jo nu på måndag får jag veta om läkarintyg nr 2 hjälper till att få dem att inse att jag har testat allt, å min stress och ork har blivit försämrad.
    Annars står jag utan pengar sedan i december. De har skrivit avslag på ansökan tills jag ev fått in fler papper. 
    Aktivitetsersättning är om jag ej skall kunna arbeta på ett år, men de var lite fräcka när min handläggare i telefon sa att de borde vara lite mer stränga eftersom jag är 30 om ett år och skall komma ut på arbete innan jag hamnar där. Så de pressar mig å bedömer att jag kommer att vara fungerande inom ett år, trots att jag inte fungerat på hela livet, jo tack fk lycka till med att få det att låta som att ni ''botat'' mig.

    Har även haft ett stöd under praktiken som jag testat på, hon säger att min förmåga är NOLL. För jag mår så himla dåligt, får fråga om ALLT, hela tiden, försöker undvika vissa saker och orkar inte så mkt,  för att sedan gå hem och må skit. 
    Det den försäkringsmedicinske rådgivaren har sagt är egentligen att de inte har kunnat bedöma din arbetsförmåga utifrån underlaget från de praktikplatser du redan haft. Jag läste texten igen, och tolkar det som att de tycker att du behöver prova lite fler saker - men det verkar INTE som att de anser att du kan ta ett vanligt arbete. Jag tror faktiskt inte att de tror att du ska vara helt "normalfungerande" inom ett år, däremot kanske att du ska ha hittat en praktik eller ett anpassat arbete. 

    Det är ju nya regler från årsskiftet, där FK har fått anvisningar om att de ska bedöma ärenden "från början", även om det finns en lång historia av sjukskrivning. Ett väldigt slöseri med resurser tycker jag... men det kanske är därför du fått avslag, just för att de behöver ha in mer underlag? Hoppas din läkare skrivit mer utförligt nu då, om hur din diagnos påverkar arbetsförmågan. 

    Låter som att ingen riktigt hade förklarat en boendestödjares roll för dig. De ska ju i princip göra ingenting, däremot stötta så att du får saker gjorda. Det kan vara att man blir handlingsförlamad när man är ensam, eller inte vet var man ska börja. Jag har förstått det som att en boendestödjare ibland inte ens behöver komma hem till en, utan att man kan prata i telefon ibland och stämma av.

    Det vore nog väldigt bra om du kunde få en kontaktperson som kunde hjälpa dig att få struktur på alla de här bitarna - hemmet, praktikplatser, kontakterna med vården, AF och FK. Det är mycket att hålla reda på när man lätt blir stressad och kanske är en person som behöver struktur för att förstå saker och ting!!

    Själv kan jag inte så mycket om allt detta, har bara egna erfarenheter att gå på. Vore intressant om någon som jobbar med såna här saker kunde svara dig, med lite mer kunskap om liknande situationer som din.
  • Anonym (Bipolär)
    Anonym (Utförsäkrad) skrev 2018-02-19 20:38:23 följande:

    Någon som vet om försäkringskassan får gå efter 3 år gamla läkarintyg?
    Mitt nya läkarintyg står det, att hon hänvisar till de gamla som skrevs för tre år sedan. TROTS att stuationen ser helt annorlunda ut idag.


    Men så underligt av läkaren :(((

    FK har såklart kvar dina gamla intyg - men de kommer inte gillar att läkaren skriver så... Du borde försöka få en läkare som kan skriva ordentliga intyg, för som det är nu får det stora konsekvenser för dig tror jag :/
  • Anonym (Bipolär)
    Anonym (Utförsäkrad) skrev 2018-02-21 12:34:29 följande:

    Har nu uppdaterat inlägget om hur läget ser ut just nu.


    Håller tummarna för att det nya läkarintyget ska funka!
  • Anonym (Bipolär)

    Tror inte att de väntat på att du ska läsa, utan att handläggaren inte hunnit börja med ditt ärende...? Kvarnarna mal långsamt... :/

    Hur som helst betyder väl detta att det finns chans att du blir beviljad..?!

  • Anonym (Bipolär)

    Känner igen mig i mycket som du beskriver... håller tummarna för dig!!!

  • Anonym (Bipolär)

    Men kära nån... har du någon du kan prata med?

  • Anonym (Bipolär)

    Så bra att du har din bekant, men jobbigt att andra i din omgivning inte förstår. Jag kan verkligen relatera till att känna sig som en dålig mamma... men det är du inte, du orkar bara inte just nu!

    Kontakta vården om du mår alltför dåligt, du har nog en krisreaktion just nu

  • Anonym (Bipolär)

    TS, vad lättad jag blev att höra att din sambo bekymrat sig för dig. Jag vågade inte fråga om det, ifall det skulle vara en känslig sak och kunna dra med sig ännu sämre mående för dig, men jag undrade om du haft stöd av honom.

    Svaret du fick nu är väldigt allmänt hållet, det är nog ett standardsvar på frågor som gäller olika bedömningar från läkare vs FK.

    Du har ännu inte fått det faktiska avslagsbeslutet antar jag? Först då får du reda på varför handläggaren gett avslag.

    Men frågan är vad du ska göra nu! Jag antar att du varit i ett "ingenting" under de här månaderna som processen har hållit på. Jag tänker att du måste "höra till" en myndighet som tar sig an dig, annars är risken att du hamnar ännu mer mellan stolarna. Och om det inte är FK, kanske det är AF eller kommunen...? Det finns något som heter "gemensam kartläggning" som FK och AF tillsammans kan göra. Har du haft någon sådan insats...?

  • Anonym (Bipolär)
    Anonym (Utförsäkrad) skrev 2018-03-06 11:27:06 följande:
    Hoppas det går att läsa, detta är vad läkaren skrev som komplettering, har fått stryka över namn och platser..
    Åh, jag tror jag vet vad FK hakat upp sig på... det kan tyckas självklart utifrån de symptom läkaren beskrivit att du inte klarar att arbeta, men det är det inte. Läkaren måste beskriva hur dessa symptom hindrar dig _ i ett arbete_. Tex "koncentrationssvårigheter som gör att patienten inte klarar att fokusera på en arbetsuppgift mer än mycket korta stunder", "kognitiva svårigheter som gör att patienten inte klarar att vare sig fungera i en arbetsgrupp eller arbeta självständigt", ja vad vet jag, men läkaren måste förklara utifrån hur du kan tänkas ha det på en arbetsplats, inte bara hur du mår i allmänhet. Som sagt, sunda förnuftet säger att dessa slutsatser kan man dra själv när man hör om hur du mår, men det fungerar inte så. Återigen tycker jag att det är jättekonstigt att din läkare inte känner till detta!

    Att du flyttar över till AF är kanske ingen katastrof. De har mycket stöd att ge och kommer inte att tvinga dig att söka "vanliga" jobb, det har jag jättesvårt att tro. 

    Hur länge tar det innan du får boendestöd? För tillfället behöver du nog ganska mycket hjälp, jag hoppas man kan få hjälp och stöd med myndighetskontakter (har ingen egen erfarenhet)?
  • Anonym (Bipolär)

    Ok, haken är också att detta ska gälla ett år framöver. Så du får avslag på aktivitetsersättning - men har du sjukpenning, då?

Svar på tråden Ni med autism, vuxna, har ni också blivit nekad aktivitetsersättning av försäkringskassan?