Anonym (Bipolär) skrev 2018-02-14 09:03:18 följande:
Känner igen mig i det där med att inse att man behöver hjälp med i stort sett alla aspekter av livet. För mig har det blivit en morot att jag så gärna vill kunna jobba, om än bara på 25%. Tidigare har jag inte ens orkat tänka på att jobba för att jag varit för dålig, men nu börjar jag känna att det kanske kan gå vägen, ändå.
Men då har jag också insett att jag måste få vardagen här hemma att fungera bättre - allt har varit rörigt här också. Och jag är ensamstående med två barn så det har varit en kamp. Nu har jag fått hjälp att strukturera både jobb och hem, och då har jag förstått att FK ser detta som positivt.
Så kan det förhoppningsvis bli även för dig, om du nu har bestämt dig för att koppla in flera stödinstanser. Det syns att du verkligen anstränger dig för att tillvaron ska flyta på.
Och så det där med att det är svårt att inse att man behöver hjälp, fram tills allt blir ett helvete... det är inte så konstigt, egentligen. Man kämpar på, vill ju klara sig själv naturligtvis. Jag har själv känt att det vore ett nederlag att ha boendestöd eller liknande insatser. Jämför mig med andra och fattar inte varför inte jag kan klara min vardag, alla andra gör ju det?!
Men så har jag kapitulerat och tänkt att jag måste ta den hjälp jag kan få, inte minst för mina barns skull.
Skriv gärna hur det går!
Jag hade boendestöd när jag var hemma med min dotter å då behövde någon som kunde ta henne för en kort stund om jag skulle upp och fixa lite på övervåningen när jag väl hasde energi över. Fick då höra av boendestödet när jag kom ner att: Jag är ju ändå ingen barnvakt, jag är här bara för din skull.
Det fick bägaren att rinna över å så vågade jag inte ens be om NÅGON hjälp från denna människan mer.
Vi skall tydligt ta fram en plan för hur boendestödet skall fungera denna gång,, för nu vet jag vad som inte tycks fungera när jag är utan.
Jo pinsamt att man behöver boendestöd, när de kommer hem och knackar på när ev andra grannar kan se. Men tyvärr så får jag väl ha det. Trodde jag mådde så himla bra när boendestödet skulle försvinna å jag skulle klara mig själv, fast allt blev tusen ggr värre utan.
