• Anonym (moen)

    Singel vid 50 - ensamhet

    Jag är man och hunnit bli 50. Har nästan alltid haft ett fast förhållande att stötta mig på genom livet, och därmed aldrig känt mig ensam. Längsta tiden som singel (sedan jag var 18) är mindre än ett år. Mitt äktenskap varade i 18 år och övriga förhållanden minst två år.

    Nyligen tog mitt senaste förhållande slut efter nästan tre år. Barnen är utflugna, föräldrarna finns inte längre och min släkt bor långt härifrån. Återstår vänskapskretsen som består av 5-10 riktigt nära vänner (mest kvinnor) som jag kan träffa då och då för fika och prata om livets mysterier. Det är ju inte illa men är skeptisk till att det är hållbart i längden. Har aldrig roats av ytligt umgänge "på krogen" och har därför inte heller någon bred vänkrets på det planet. Flera av mina manliga vänner sen tidigare år har flyttat mot Stockholm.

    Helt klart känns det plötsligt mer ensamt än någonsin. Jag har inte svårt att få ny partner. Det är bara en tidsfråga. Men jag vill inte lösa ensamhetskänslan genom en ny partner. Skulle vilja lösa den mer långsiktigt. Någon som känner igen sig? Hur tänker ni? Hur ser er vänskapskrets ut vid 50?

  • Svar på tråden Singel vid 50 - ensamhet
  • Anonym (Lina fast nåt annat)

    Hej. Här är en till. Har ntyss blivit singel. 52 år. Först fick jag en chock när han gjorde slut och visste inte vad jag skulle ta mig till. Det blev många funderingar och frågor som snurrade. Nu har jag tagit tag i mitt liv och tänker börja om. I en annan stad. Så nu letar jag för fullt och försöker tänka på vad jag ska ha med mig för att skapa ett trivsamt bo. Har även köpt lite nytt.

    Hur går det för dig TS? Har du någon plan?

  • Kjell2
    Anonym (moen) skrev 2018-02-07 17:17:59 följande:

    Jag är man och hunnit bli 50. Har nästan alltid haft ett fast förhållande att stötta mig på genom livet, och därmed aldrig känt mig ensam. Längsta tiden som singel (sedan jag var 18) är mindre än ett år. Mitt äktenskap varade i 18 år och övriga förhållanden minst två år.

    Nyligen tog mitt senaste förhållande slut efter nästan tre år. Barnen är utflugna, föräldrarna finns inte längre och min släkt bor långt härifrån. Återstår vänskapskretsen som består av 5-10 riktigt nära vänner (mest kvinnor) som jag kan träffa då och då för fika och prata om livets mysterier. Det är ju inte illa men är skeptisk till att det är hållbart i längden. Har aldrig roats av ytligt umgänge "på krogen" och har därför inte heller någon bred vänkrets på det planet. Flera av mina manliga vänner sen tidigare år har flyttat mot Stockholm.

    Helt klart känns det plötsligt mer ensamt än någonsin. Jag har inte svårt att få ny partner. Det är bara en tidsfråga. Men jag vill inte lösa ensamhetskänslan genom en ny partner. Skulle vilja lösa den mer långsiktigt. Någon som känner igen sig? Hur tänker ni? Hur ser er vänskapskrets ut vid 50?


    Föreningsliv och vänner via gemensnamma intressen
  • Anonym (moen)
    Anonym (Lina fast nåt annat) skrev 2018-02-07 17:24:02 följande:

    Hej. Här är en till. Har ntyss blivit singel. 52 år. Först fick jag en chock när han gjorde slut och visste inte vad jag skulle ta mig till. Det blev många funderingar och frågor som snurrade. Nu har jag tagit tag i mitt liv och tänker börja om. I en annan stad. Så nu letar jag för fullt och försöker tänka på vad jag ska ha med mig för att skapa ett trivsamt bo. Har även köpt lite nytt.

    Hur går det för dig TS? Har du någon plan?


    Ok. Ungefär samma sits då. Men om du flyttar tappar du väl de vänner du hade där du bodde (också)? Hur börjar du om helt från scratch?

    Försöker forma planen just nu. Hankar mig fram genom att träffa mina nära vänner utan att det blir som att utnyttja dem i krissituation. Men behöver något bredara. Kjell2 tipsade om föreningsverksamhet och jag ska försöka komma igång med det. Men läget är diffust.
  • Anonym (Lina fast nåt annat)

    Jag har inte så många vänner i den här staden. Jag har bott här för killens skull. Eftersom han har jobbet här. Lite gamla vänner sen gammalt finns i nya staden. Och en syster. Jag har hund så tiden är ju inte svår att slå ihjäl eller hur man nu säger. Föreningsliv har jag redan då jag har en kolonistuga:) jaa, jag börjar om från scratch. Först tänkte jag att det skulle vara helt otänkbart. Men nu :) nu ser jag möjligheter :) hur tänker du? Ska du börja om med ditt liv? Jobbar du där du bor?

  • Anonym (moen)
    Anonym (Lina fast nåt annat) skrev 2018-02-07 18:03:02 följande:

    Jag har inte så många vänner i den här staden. Jag har bott här för killens skull. Eftersom han har jobbet här. Lite gamla vänner sen gammalt finns i nya staden. Och en syster. Jag har hund så tiden är ju inte svår att slå ihjäl eller hur man nu säger. Föreningsliv har jag redan då jag har en kolonistuga:) jaa, jag börjar om från scratch. Först tänkte jag att det skulle vara helt otänkbart. Men nu :) nu ser jag möjligheter :) hur tänker du? Ska du börja om med ditt liv? Jobbar du där du bor?


    Barnen är utflugna men bor i staden. Vill inte lämna av den anledningen och just för att vännerna också finns här. Har ingen lust att börja om någon annanstans, utan vill försöka komma igång med andra bestående gemenskaper. Men behöver tips om hur man hittar dit i denna ålder då alla sitter vid sina skärmar och ugglar, eller är så trötta på kvällar och helger att de inte orkar göra annat än se på TV.
  • Anonym (Lina fast nåt annat)

    Ja då förstår jag att du vill stanna. Jag har ju varit lite i valet och kvalet eftersom jag har stugan här där jag bor nu. Men vet du vad, jag är så himla trött på mitt liv här så det är därför jag vill flytta. Om jag inte gör det nu så kommer det nog aldrig bli av. Men som sagt föreningsliv. Jag har haft stuga i 10 år så de intresset har blivit jättestort. Jag odlar en massa. Sen kommer man ju i kontakt med lite nya människor eftersom jag har hund:) jo, lite hundkompisar har ja ju, vid närmare eftertanke. Jag har en utflugen jag med men hon bor i stockholm så henne spelar det ingen roll var jag bor.

Svar på tråden Singel vid 50 - ensamhet