Singel vid 50 - ensamhet
Jag är man och hunnit bli 50. Har nästan alltid haft ett fast förhållande att stötta mig på genom livet, och därmed aldrig känt mig ensam. Längsta tiden som singel (sedan jag var 18) är mindre än ett år. Mitt äktenskap varade i 18 år och övriga förhållanden minst två år.
Nyligen tog mitt senaste förhållande slut efter nästan tre år. Barnen är utflugna, föräldrarna finns inte längre och min släkt bor långt härifrån. Återstår vänskapskretsen som består av 5-10 riktigt nära vänner (mest kvinnor) som jag kan träffa då och då för fika och prata om livets mysterier. Det är ju inte illa men är skeptisk till att det är hållbart i längden. Har aldrig roats av ytligt umgänge "på krogen" och har därför inte heller någon bred vänkrets på det planet. Flera av mina manliga vänner sen tidigare år har flyttat mot Stockholm.
Helt klart känns det plötsligt mer ensamt än någonsin. Jag har inte svårt att få ny partner. Det är bara en tidsfråga. Men jag vill inte lösa ensamhetskänslan genom en ny partner. Skulle vilja lösa den mer långsiktigt. Någon som känner igen sig? Hur tänker ni? Hur ser er vänskapskrets ut vid 50?