Vi som försöker bli gravida med första barnet

Hej allihopa!

Hoppar in här nu och känner att jag måste få skriva av mig lite.

Jag 24 år och sambon 21 år har snart försökt ett år att få till en graviditet utan att lyckas.

Vi försöker att inte stressa upp oss varje månad men ibland går det sådär.

Vi köpte hem ett hemmatest för spermier där vi kunde se att både mängd och rörlighet var helt perfekt, då återstår det att det är min kropp som inte sammarbetar. De senaste månaderna har vi haft sex dagligen och ibland flera ggr om dagen men fortfarande utan resultat. Har kontaktat barnmorska då jag vill kolla så att allt står rätt till i mitt äggeri men de hänvisade mig till gyn, hörde av mig till gyn och de hänvisade mig till RMC (reproduktionedicin), hörde av mig till dem och de sa att jag inte kan komma dit om vi inte försökt mer än ett år samt från det att jag är 25 år, det är alltså tidigast i november som de kan hjälpa oss.

Jag blev gravid när jag var 14 och gjorde då abort, därefter har de hittat en pyttelitet cysta som jag tror satt på äggstocken, men det hände inte mer efter det, inga föer undersökningar eller så. I min hjärna spökar tankarna att detta har ställt till med problem i mitt äggerisystem.

Nu känns allt hopplöst, vet inte vart jag ska vända mig för att ens få en undersökning av äggstockar och livmodern.

Har ni också blivit runtskickade eller vem har ni vänt er till? Vad säger man när man kontaktar dem?

Jag är såååå lycklig just nu! För första gången någonsin har jag äntligen fått ett positivt ÄL-test!

Har testat i flera månader men troligtvis alltid missat ökningen och nu tittade denna glada gubben på mig ????

Hej tjejer! Hur går det för allihopa?

Själv väntar man på bim om 8 dagar. Har varit förkyld i flera dagar så har inte ens tänkt tanken på känningar eller mens eller något, har varit så skönt på nått sätt!

Idag när förkylningen nästan är helt borta kom såklart tankarna.

Var inne och skulle prova en BH på hm och märkte att min vanliga storlek inte passade, blev direkt lite glad hahah! Dessutom såg både jag och sambon att jag har extreeemt tydliga blodådror på brösten, dock ömmar de inte ett dugg.

Kroppen lurades förra månaden när brösten gjorde superont och var större med tydliga blodådror, läckte tom vad jag tror va råmjölk, men sen kom ju såklart mensen haha!

Nu framåt kvällen har jag känt stickningar i tjejmagen, inte sådär jätteont men lite obehagligt emellanåt, annars känner jag mig på topp!

Får hoppas på att alla dessa ?tänk om? tankarna försvinner igen så jag inte lurar mig själv igen, men man är ju sååååå otålig och vill veta nu nu nu!!!

Bim den 8/3, denna väntan är ju sååå lång!

Har så blandade känningar, ena dagen känns det som att mensen inte alls ska komma och nästa så känns det som att den kommer komma som vanligt..

Inser ju nu att de ömma brösten alltid kommer vare sig det är mens eller ej, har under mina år med p-stav aldrig fått ömma bröst innan mens så det är ju nytt för mig de senaste månaderna. Lite synd eftersom att jag hoppades på att det var gravtecken :(

Denna månaden känns brösten dock större än va de brukar bli innan mens, men ömheten är inte lika illa.

Usch ja alla dessa funderingar hit och dit..

Imorgon börjar jag iallafall på min praktik inom psykiatrin och jag hoppas att det kommer få dagarna att gå snabbare och föra tankarna till annat, men i slutet av dagen står man väl där ändå och försöker känna av varenda millimeter.

Hoppas på ett pyre i magen, mamma och pappa längtar efter att något börjar växa där inne <3

Skönt att ni kan få utredning iallafall, det är mer än vad jag får. Är under 25 så reproduktionsmedicin vill inte ta emot mig, gyn vill inte heller ens undersöka mitt äggeri utan anser att jag ska kontakta reproduktionsmedicin, så för mig går allt bara runt i samma cirkel utan hjälp..

Vi har försökt sedan i maj 17 så det känns som en evighet. Killens spermier har vi testat med hemmatest och de är både många och rörliga så då känns det som att det är jag som felar, å andra sidan vet jag stt det kan ta lång tid men det känns ändå som att eftersom att vi båda är under 25 borde vi vara ganska fertila och ha lätt för att bli gravida men icke.. Nu fick jag positivt ÄL-test för första gången den 22/2 sedan vi började försöka så det känns ändå som ett steg i rätt riktning!

Surt med din onda arm :( all lust försvinner ju när man har ont, vi har båda varit förkylda och febriga här hemma så har inte blivit nått mys alls på ett tag, men vi lyckades få till det några gånger runt ÄL iallafall. Hoppas verkligen att det räckte.

Krya på dig <3

Då var BIM här och ingen mens i sikte. Är såååå sugen på att testa men jag ska hålla mig. Sambon fyller år på söndag så jag håller ju tummarna på att kunna ge honom ett plus i present!

Samtidigt känns det surt om jag väntar tills söndag morgon med att testa (förutsatt att mensen inte kommer såklart) och så får jag ett negativt test då liksom. Testar jag i förväg vet jag ju om jag behöver ordna en annan present eller om presenten finns i magen hahaha.

Brösten är såå stora och spända, men inte som kring mensen. Tappen håller jag koll på och den känns inte heller som innan mensen..

Jag får hålla ut helt enkelt :)

Hur går det för er andra? <3

Tant röd kom ju såklart idag, så fruktansvärt irriterande :(

Blir så frustrerad över att kroppen luras, nu har jag verkligen inte tänkt så mycket på det denna månaden då jag har börjat min praktik och haft mycket annat att tänka på, ändå så lurar kroppen mig :(

Denna månaden tror jag inte att jag pallar tänka på allt runt omkring ett försök. Vi tar det nog som det kommer och kommer inte mysa för sakens skull.

Jag har nyss påbörjat min praktik inom psykiatrin så är väldigt tung i huvudet om dagarna känner jag. Är så mycket annat att tänka på så att tänka på ägglossning och mens känns helt hopplöst. Samtidigt infinner sig en panik när jag inser att om det inte blir någon graviditet denna månaden så kommer vi absolut tidigast få barn nästa år, det känns ju som en hel jä*la oändlighet tills dess..