Jag är myndig
Jag vet att jag inte har ngr skyldigheter och att jag kommer ärva, vilket jag kommer motsäga mig att ta emot. Det jag är ute efter är att han ska få svart på vitt att jag tar avstånd från han på samma sätt som han gjort mot mig i hela mitt liv, och då juridiskt. Helt sjukt eg att jag själv inte kan välja!
Att bli adopterad av ngn annan är inte ett alternativ. Jag har min mamma, trodde det räckte.
Jag förstår din känsla.
Jag har kapat bort min far ur mitt liv och om det vore möjligt skulle jag velat ta bort hans DNA ur mina celler, det var så det kändes när jag tog beslutet.
Men nu lite längre fram i livet så tänker jag att om jag mot förmodan skulle ärva något efter min far, så ser jag det som kompensation för allt han gjort som fått mig att må dåligt och känna mig värdelös och oönskad. Psykologtimmar är trots allt rätt dyra.
Och vill jag inte då heller röra en krona av djävulens pengar så ger jag dem direkt vidare till mitt eget barn. Så kan barnbarnet i alla fall få någon glädje av en relation som bara gav mig sorg.
Det tog ganska många år att komma dit i mitt tänkande, men jag tror att du kanske också blir mer pragmatisk med tiden. Det är många som verkligen inte fått något gratis i livet och att då tacka nej till möjligheter som kan hjälpa ens barn- då är man nog lite för stolt, kanske.
Länge var jag osäker på om han ens tagit på sig faderskapet för mig men det har jag ju kollat upp och han står som registrerad far på mig.
Om vi vänder på frågan, kan han avsäga sig faderskapet på mig? Om det är en möjlighet skulle jag inte ens tveka att lägga fram frågan till han.