Varför blir folk så arga när man hör av sig till ex man inte kommit över?

Det är ett intressant fenomen du tar upp, och jag tror att det t.ex. inte skulle ha skapat samma reaktioner för t.ex. 30 år sedan (om ett liknande forum funnits då)

Jag reagerade också på det - min analys är att vi har förändrat vår attityd till relationer och relationssökande på ett ganska genomgripande sätt. Vi har haft en väldigt snabb övergång från traditionellt dejtande där man haft sin bekantskapskrets som urval till ett dejtande när vi har i princip hela världen som utgångspunkt. Jag tänker samtidigt att vi har blivit extremt fokuserade på vår egen (och inte andras) framgång och lycka. I relationssammanhang skulle jag säga att vi har blivit mer kräsna - och kanske det är en logisk följd av vårt större utbud.

Detta har i sin tur bidragit till att vi ser det som vår rättighet att inleda och avsluta relationer enbart med vår eget bästa i åtanke. Att stanna upp och fundera vad ens egna handlingar innebär för andra har inte stått på agendan. En tanke att hålla tillbaka en blivande relation av risk för att såra den andra, tror jag inte många har ägnat. 

Jag har läst någonstans att man i den asiatiska kulturen främst sätter kollektivet först. Man tänker att ens värde utgår ifrån vad man kan bidra till det gemensamma, till andra. Ett sådant synsätt är helt motsatt det synsätt som vi har haft i västvärlden, och som jag nu anser angående relationer att vi har fjärmat oss från ännu mer.

Jag tror att förklaringen till de starka reaktionerna när ett sårat ex hör av sig och vill ha en förklaring och ett tydligare avslut, handlar om att vi har utvecklat starka normer om att vi enbart behöver ta hänsyn till oss själva och våra egna behov när vi gör våra beslut. Ett ex som ringer och påminner oss om vårt val att "stänga av" denne från vårt liv, blir en obehaglig påminnelse om att vi sårar andra när vi handlar utifrån enbart våra egna behov. Detta kombinerat med att vi anser att vi har rätten på vår sida (eftersom normen säger oss att man inte behöver visa hänsyn mot andra i sina kärleksbeslut), gör att vi blir heligt ilskna.

Jag menar inte att man inte ska göra slut med någon det inte funkar med. Jag menar bara att man ska inleda livslånga relationer och se dem som det. Vi ska inte lättvindigt inleda relationer med andra eller slänga bort andra människor från vårt liv, bara för att det känns enklast i stunden. En person som man har älskat med, berättat sina innersta tankar för, är en person som man ska vara rädd om, även då det börjat storma. Det är inte mycket som krävs för att 1. Ge personen en tydlig förklaring till varför man gått skilda vägar, och 2. Ge personen en chans att ventilera och därigenom få en bättre förståelse kring separationen och ge denne möjligheten att växa som människa.

Ibland behöver man bryta kontakten med en person, tillfälligt eller permanent. Men det behöver inte vara normen, och i vilket fall kan man innan uppfylla de två punkterna ovan.