Varför blir folk så arga när man hör av sig till ex man inte kommit över?

Haha där kom det första "känner du dig träffad"-argumentet!

Det argumentet används väldigt ofta när känsliga ämnen tas upp, som t.ex. cannabissfrågan, där man försöker minska sin meningsmotståndares trovärdighet genom att antyda att den har personliga vinningar på det hen framför och därmed blir vinklad. Det argumentet handlar egentligen om att försöka få meningsmotståndaren ur balans och på så särr provocera fram reaktioner så att denne framstår i sämre dager. Låt mig att ett exempel:

- "Jag tycker att våra hårda lagar om prostitution är dåliga och behöver ändras eftersom att det lett till att många prostituerade inte får något skydd i samhället"

- "Jaha, är det för att du aldrig får ligga och måste knulla horor?"

Du ser, det argumentet i sista stycket har ju egentligen inte med saken att göra och det är ett försök att bagatellisera meningsmotståndarens argument och få denne ur balans genom att antyda saker om hens person. Sån retorik används oftast i rätt irrationella och uppdagade sammanhang, och är en härskarteknik jag sett i de här trådarna vi talar om där man utgår från att de som försvarat eller förklarat TS agerande själva agerar likadant och på så sätt står på TS sida av personliga skäl snarare än genom sunt förnuft. Och då återkommer vi till min poäng, att det här ämnet rör upp så starka känslor som det gör vilket jag har svårt att begripa?

Sen förstår jag inte heller att folk har så svårt att skilja på en person som hör av sig till ett ex för att få en förklaring en vecka efter det tog slut efter ett fem år långt förhållande med en som i månader vägrar släppa taget om sitt ex. Är det verkligen samma sak?

Fast det första inlägget angående stalking i den tråden kom från någon som gillar att provocera och vara lite elak. Sedan var det många som protesterade och ett fåtal som höll med. Det diskuterades rätt generellt om stalking fram till ts återvände till tråden.

Tråden rörde inte upp så värst mycket mer känslor än vad vilken provokation som helst gör. När någon vill provocera och häver ur sig massa saker så finns det alltid många som känslomässigt säger emot. Det var ju inte så mycket känslor hos dem som sade att TS stalkade... det var bara syftat till att göra andra upprörda.

Fast det du gjorde är en form av härskarteknik som går ut på att misstänkliggöra meningsmotståndarens ambitioner.

Nu har du dessvärre otur för jag arbetar mycket med retorik och kommunikation och jag vet mekanismen bakom den argumentationsteknik du använder. Det du gör är att du försöker förminska mina åsikter genom att misstänkliggöra mina syften och på så sätt försöker du förminska min trovärdighet genom att antyda på att jag är vinklad av personliga skäl. Varför du använder dig av denna argumentationsteknik vet jag inte. Antingen är det för att intala dig själv att dina meningsmotståndare inte har speciellt rationella fog för sina åsikter, eller så kan det ske medvetet att du vet att anklagelser av den typen är svåra att värja sig mot och på så sätt kan du ställa dig över meningsmotståndaren. Som sagt, jag vet inte. Men jag är väldigt mycket för rent spel i diskussioner och därför tycker jag inte om såna här fula retoriska knep.

Sen fortsätter du med samma typer av tekniker. Du beskyller mig för saker jag aldrig sagt och sen projicerar du genom att påstå att jag står för härskartekniker när jag skriver om vallgrav och hjälm... Haha, det var ironi! Jag gillar nämligen att lätta upp stämningen när jag pratar om ämnen som rör upp känslor för det blir så mycket mer lättsamt då. Om du inte förstod det så är det faktiskt inte mitt problem.

Du sa att meningsmotståndarna till dig är de som blir arga. För det första gör inte två fel ett rätt, så det har egentligen ingen relevans. Och för det andra så ja, det rör som sagt upp mycket känslor och dessa debatter brukar bli väldigt polariserade. Och det övergår som jag sa i trådstarten mitt förstånd varför trådar om just det här ämnet skapar ett sånt uppjagat tonläge när trådar om andra ibland värre ämnen inte blir det. Därav min frågeställning.

Det är också så att i den här tråden många hänvisar till så blev TS anklagad för stalking och trakasserier helt utan belägg och som endast var baserade på antaganden om TS. Det tycker inte jag är att vara saklig, utan det är att bemöta henne aggressivt. Och som jag sagt så är just såna irrationella ageranden ett uttryck för en stark ilska, vilken jag har svårt att förstå vad den bottnar i? Jag förstår och känner också avsky mot stalking men att lägga ribban så lågt för vad som är stalking att man direkt antar att en person som hört av sig till sitt ex upprepade gånger sysslar med stalking som de gjorde i den tråden är för mig illavarslande. Dels för att det helt enkelt inte är schysst mot TS, som redan mår väldigt dåligt, att anklaga henne för sånt men också för att det här riskerar att urvattna begreppet "stalking" till att innefatta i princip all oönskad kontakt. Det kommer i slutändan bara att drabba dem som faktiskt blir stalkade då de försvinner i mängden, och det är ingen utveckling varken du eller jag vill se (hoppas jag). Kan vi diskutera det här med min frågeställning om varför detta händer istället?

Off the records: när har jag påstått att "majoriteten av användarna blir jättearga och jätteupprörda över just det här ämnet"? Mitt minne är dessvärre så kort att jag inte kan påminna mig om att jag skulle sagt det? Så citera gärna mig när jag sagt det så kan vi reda ut det efter det...

Jag tror att dels är hur du tolkar text. Om flera delar åsikt och en del av dessa skriver med rätt raka och hårda ord kanske du tolkar det som om alla de är arga, fast det bara handlar om några få.

Sen tror jag många är rätt bra på att se vad ts egentligen säger. För precis som i verkligheten så skriver alla sin ts utifrån sitt eget perspektiv och försöker ofta framhäva sig själva till den oskyldiga i scenariot de delar med sig av. Det blir rätt uppenbart för alla som själva minns när de gjort så som barn eller har egna barn som gör så när de blivit ertappade med något.

Som ditt exempel där ts nämner att hon skickat ett antal SMS och sen blir blockerad. Min tolkning blir direkt att ts inte vill ljuga rakt av eftersom tråden blir meningslös om hon då, men vet också att hon skickat ett orimligt antal och försöker därför skynda sig förbi den detaljen genom att inte nämna hur många SMS det handlar om.

Den sista anledningen är i min erfarenhet att trådar där svararna får en känsla av att kunna påverka situationen blir de mer investerade i än i trådar där något redan har hänt och man bara diskuterar i efterhand. Tänk skillnaden på trådar där ts är i färd med att göra något dumt, mot trådar där ts berättar om något dumt hen redan gjort.

Bästa exemplet jag kommer på just nu är "namn på barn trådar". Ts berättar i ena fallet om en taskig släkting som givit barnet ett smeknamn eftersom släktingen ogillar namnet på barnet. Här svarar folk att släktingen är taskig men att ts borde låta det bero, ett smeknamn är ju alltid gulligt. Eller så berättar ts att en släkting klagar på namnet ts tänkt döpa sitt ofödda barn till. Här begär många att få veta namnet och varnar ts för att ge sitt barn ett fult namn.

Samma sak är det med otrohetstrådar mot stalker trådar. Otroheten har redan hänt men stalkerfasonerna pågår och med rätt argumentation hoppas svararna på att kunna få ts att sluta.

Tja, jag "stalkade" någon en gång. Min man lämnade mig utan förklaring. Jag blev rejält arg, men inte mest för min skull utan för att han även lämnat vår lilla dotter på snart 3 år. Jag gjorde många försök att kontakta honom (telefon, sms, facebook, email), innan han tillslut svarade en vecka senare. Under tiden hade jag hunnit skälla ut honom och skrev att han minsann själv fick komma hem och säga hejdå till dottern och förklara för henne varför han tänkte försvinna. Han kom. Han stannade, och vi är fortfarande gifta flera år senare. För mig var det självklart att "tvinga" hem honom för dotterns skull. Själv skulle jag överleva, men man gör inte så mot ett barn.

Jag tillhör också en av dem som inte förstår hetsen kring detta... självklart om ex:et önskat att man inte hör av sig så gör man inte det! Men jag hade aldrig gjort slut med någon, så efter 7 år med mitt ex gjorde jag det och jag hörde av mig liiiite smått för att visa att jag ändå brydde mig... (hade då ingen aning om detta), skrev även grattis då han fyllde år och god jul typ... folk blev rabiata när jag nämnde det, blev kallad okänslig och vidrig? Herregud liksom... träffade sedan ex:et på en promenad (på bådas intiativ) jag bad om ursäkt, men han fattade faktiskt inte varför jag gjorde det... så han tyckte väll också att det var rätt överdrivet hur folk hade reagerat över detta...

Vet du, ts, jag kan också upplevas som en av dessa otrevliga personer som du beskriver här, men sällan i mina första 6 svar i ämnet. För det mesta börjar jag med att förklara min åsikt och även varför jag just har den åsikten. Men reagerar någon ts på så vis som du gör, menar att man inte alls kan ta till sig något, fast man själv startat någon diskussion i ett "diskussionsforum" och enbart anser sin syn på saken som den enda sanna, kan jag visst bli lite ironiskt.

Till ämnet. De flesta av oss har väl någon gång i livet hamnat i en situation då någon relation avslutats. Antingen har vi lämnat någon eller så har vi blivit lämnat. Det är nästan aldrig roligt. För det mesta gör det mycket ont. Och för det mesta står man efteråt och har fortfarande många öppna frågor, men det får man ta hand om själv då, i så fall. Har någon relation tagit slut, då är det slut och då har personen inte samma rätt längre att kräver någonting av den andre. Det kallas respekt, att låta den andre få vara ifred, främst när personen bett om detta. 

Visst kan någon relation slutar i vänskap och bra kontakt, men då borde båda parten vara med om det resp har man barn tillsammans eller andra ekonomiska grejer å sköta, är det självklart också okej att ha tätt kontakt.

MEN, inte har man rätt att tracka sitt ex enbart för att tillfredsställa sina egna behov. Och med tal om dessa trådar som du relaterar till här, så har tjejen väl verkligen bombat sitt ex med sms och den andra borde nog fundera lite om, att faktum att någon tom BLOCKA mig, inte precis kan ses som inbjudan.

Ja, även om det känns svårt i början. Ibland är det enbart att komma över någon, främst när den andre redan gjort det.

Men jo dom reagerade väldigt starkt, inte alla men många. Jag frågade vid två tillfällen hur han mådde och hoppades att han under omständigheterna ändå var okej ungefär, vilket han svarade trevligt på och senare nämnde att han uppskattat när jag försökte be om ursäkt för att jag hört av mig. Sen en snap på en grej, grattis på födelsedagen, god jul, gott nytt år. Där har du allt.

Han hade inte klagat på någonting utan dom hade frågat hur det var med honom eller nått jag vet inte exakt och ja då hade han väll nämnt det, precis som jag gjorde när mina kompisar frågade hur det var med allt... inte mer än så. Jag tyckte att alla överreagerade väldigt mycket men sen kanske ordet rabiat va lite att ta i då.