Bedragen
Varnar er alla redan nu för lång text.
Jag träffade min förra sambo via en gemensam vän för två år sedan. Allt flöt på bra, givetvis med mindre "bråk" ibland som i alla förhållanden men inte så att vi skrikit på varandra. Efter ett och ett halvt år så flyttar vi ihop. Köper en fantastisk bostad och det mesta av möblerna nytt. Livet känns jäkligt bra. Jag har tidigare fått en ny tjänst och hon likaså.
I våra jobb så krävdes en del resor. Hon var borta några dagar varje vecka och jag en hel vecka med några månaders mellanrum. Detta var för mig helt okej och för henne med. Däremot så när hon fick sin tjänst så pratade hon gott om en kollega. Inte på den nivån att jag var orolig eftersom det lät som att han var omogen (40 bast). Vi runt 30.
Månaderna gick och det var slut på resorna. I denna vevan var det dags för företagsfest med hotell och paket för hennes del. Jag hade märkt att de hade börjat sms:a privat och jag ska inte gå in på detaljer men jag blev fundersam och ställde vanliga frågor om vem han var. Hon visste inte mycket sa hon men ändå hade de rest i yrket en längre tid. Hon var på festen och jag fick inget svar på ett god natt-sms förrän på förmiddagen dagen efter.
Vi var sen båda hemma och jag märkte att hon vinklade mobilen när jag var nära, ljudet avstängt, notiser avstängt så hon klickade upp sin mobil hela tiden för att se om där var något.
Jag tog upp frågan med henne, ingen anklagelse utan bara oro. Det var absolut inget och hon var förstående. Dock flera timmar senare går hon åt mig och hur jag är som person och vad jag gjort mindre bra som sambo och att hon vill kunna skriva till honom eftersom de har bra kontakt.
Veckan går och jag märker att det fortsätter med konstigt beteende, långa toalettbesök, en del övertid på jobb, mobilen etc.
Jag tar upp det igen och jag blir attackerad för det är han som skriver till henne. Redan här borde jag lämna? För hon väljer att svara och tycka det är okej och bryr sig inte om mig. Vi sover inte i samma rum den natten.
Vi går nu runt med viss spänning i luften men känns ändå okej. Kanske hade jag fel? Hon ska träffa en väninna några dagar senare och det är dusch och fix som aldrig förr. Jag får en klump i magen. Tre timmar är hon iväg och beter sig väldigt märkligt när hon kommer hem. Slänger sig i sängen och ska sova men bara stirrar. Jag säger inget.
Dagarna går och till slut blir jag varse om att de sexmailat och bokat in en träff när hon meddelat mig att hon ska göra annat. Jag ställer frågor. Hon ljuger. Relationen är över och bostaden såld. Jag har fått skit kastad på mig, fortfarande inget erkännande även om jag vet mer än hon tror. Hon har ljugit för vänner eftersom jag hör hur hennes historia går isär, antagligen inför hennes familj också. Vi har noll kontakt.
Det är väldigt kort av allt som varit. Hade jag gått in mer på detaljer om allt och vardagen där jag blev rejält lurad hade ni blivit konfunderade.
Ska sägas att jag är den snälla typen, lite försiktig men kan säga ifrån när jag anser att jag har rätt till det. Jag är den som klandrar mig själv givetvis även om jag innerst inne vet att detta är inte okej oavsett vad.
Jag har blivit bedragen tidigare. Hon har haft det i familjen och varit strängt emot det så hon var den jag litade på.
Dumt nog går jag nu och undrar hur hon mår, vad hon gör om dagarna (även om jag inser att hon träffar honom), om hon släppt mig redan efter några veckor osv.
Jag vill inte ha tillbaka henne men det hade varit skönt med bekräftelsen att hon ångrar sig, kommit till insikt, kanske mår lite uselt av detta och framförallt tänker på mig.
Vad tror ni? Jag har aldrig varit den otrogna så jag vet inte hur tankarna går.
Men för mig förstår jag inte hur man kan putta ut några års minnen och förhållande och bara gå vidare. Ska också sägas att jag inte vet när allt började. Detta kan ha startat tidigare under resorna. Det kan ha varit hon som tagit första steget etc.
Men livet känns piss helt enkelt.