Varför kan jag inte gilla hans barn lika mycket som mina syskonbarn?

Jag har själv en bonusson som är 3.5 år gammal, jag och hans pappa har varit tillsammans i 2 år. Vi har honom ungefär en tredjedel av tiden, alltså lite mer än varannan helg. 

Så här känner jag; Jag älskar min bonusson, för han är min sambos son och jag älskar min sambo. Men jag älskar honom inte som om han vore mitt barn! 
Jag har kortare stubin med honom och blir lättare irriterad men försöker att inte visa det inför honom. Anledningen tror jag är för att hans mamma och jag (vi) inte har samma syn på uppfostran m.m. Han är t.ex väldigt bortskämd hos sin mamma och tror därför att han kan göra/få samma saker hemma hos oss, även fast han lär sig väldigt snabbt att så inte är fallet och har börjat förstå att samma regler inte gäller hos mamma som hos pappa. Kanske är det samma sak för dig? Dina syskonbarn uppfostras av just dina syskon, kanske på liknande sätt som ni har blivit uppfostrade, så kanske känner du dig närmare dina syskonbarn av den anledningen?
Vad jag däremot har är en sambo som förstår hur det är, han "tvingar" mig inte att göra saker tillsammans med dom och han tar det största ansvaret för sonen, just för att det är HANS son, inte min. 

Vad jag försöker göra däremot är att ibland ta lite tid tillsammans med bonussonen, bara han och jag. Gå till lekparken eller göra något annat kul. Då lär vi känna varandra utan att pappa är bredvid hela tiden :) Man får ofta se en annan sidan av dom då!

Jag tror att det beror på att du kan bestämma själv vad du säger och inte säger till ditt bonusbarn. Alltså, du behöver inte vara på helspänn för att du t.ex är rädd för att såra din sambo, förstår du vad jag menar? 

Dessutom så måste jag säga att när man känner sig tvingad till något så blir man automatiskt på dåligt humör, oavsett hur mycket du faktiskt vill eller inte vill göra det. 
Exempel: Säg att du måste åka och hämta ut ett paket, det är ett roligt paket som du ser fram emot att hämta. Låt oss säga sen att någon sen säger "varför har du inte hämtat ut ditt paket än? Vad väntar du på?" Ja då blir ju upplevelsen helt plötsligt mindre rolig eller rent ut sagt tråkig. 

Jag tror att din sambo frivilligt eller ofrivilligt sätter press på dig att umgås med ditt bonusbarn. Kanske för att han så gärna vill att det ska fungera bra och från hans synvinkel så verkar det inte gå bra, han kanske inte inser att han sätter press på dig?
Så försök att ta upp det här en dag då ni inte har bonusbarnet och när ni är lugna och öppna för att prata med varandra, var ärlig och förklara hur du känner; att du känner en press att älska barnet, att du får dåligt samvete gentemot honom o.s.v. Det tror jag att ni vinner mycket på!

Ursäkta fôr långt svar! ;)