Är dissociation nutidens ord för "bortträngning"?

Fenomenen liknar varandra, helt klart. Även inom psykologin så finns olika tolkningar av betydelsen för mekanismerna. Vad är din tanke med frågeställningen? Ett tips är att lägga ett underlag för en diskussion istället för en enda fråga som är öppen för tolkningsfrihet. Det underlättar.

Vill tillägga att det inte finns någon på detta forum som är genuint intresserad av psykologi. Vid denna post har 500 personer läst tråden och det är bara jag som har svarat. Det enda som gäller på Familjeliv är att droga ner sig med diverse substanser utskrivna av psykiatrin.

Prova ställ frågan på Flashback istället. Förutom förslag på olika droger att inmundiga så brukar även förslaget att "söka hjälp" dyka upp. Jag tror det kommer gå att starta en riktig diskussion där - åtminstone.

Fel. Jag är som dig Frasselejonhjärta, vi är inte många men vi vet var vi står. :)

TS

Jag skulle säga att dissociation är att du separerar dig och det du varit med om, ungefär som att separera två mackor som sitter ihop

medan bortträngda tankar är som att trycka en boll under vatten.

finns det nåt forum där det kan vara uppe till diskussion? flashback har jag då inte mycket bra erfarenhet av. 

jag tycker dissociation är ett konstigt begrepp som kan förklaras på helt skilda sätt beroende på vem man frågar. och idag när fler och fler är skeptiska till att förträninging/bortträngning existerar har ordet och förklaringsmodellen istället blivit dissociation. jag undrar om man skrivit om en mekanism med ett annat namn eller om det ska vara och är skilda saker. och isf vilken vetenskap som stödjer det. 

Dissociation kan ske under t.ex en våldtäkt när offret är maktlös. Då kan tankarna fara iväg likt en dagdröm för att försvara psyket mot ångest(men även själva övergreppet). Bortträngning är när man i efterhand omedvetet tränger undan traumat från samma våldtäkt till det undermedvetna för att förhindra ångest att äntra det medvetna.

Det är två typer av försvarsmekanismer som kan uppstå från samma trauma men i olika skeenden.

Vad som stödjer dessa fenomen rent fysiologiskt kan jag inte svara på. Mina tankar är hämtade från Sigmund Freud, Anna Freud, Carl Jung, Jean Piaget, Erik Erikson, Joan M. Erikson osv - de som lade den fundamentala plattformen för psykologisk förståelse för psykopatologi via psykoanalys och analytisk psykologi. Vill du ha fysiologiska svar får du leta i neurovetenskapen.

sv.wikipedia.org/wiki/Dissociation_(psykologi)

www.terapisnack.com/forum/did-dissociativ-personlighetsstorning-multipel-personlighet-och-liknade-problematik/22234-information-dissociation

"Med dissociation avses i första hand förändrade upplevelser av sin identitet eller av omgivningen, så kallad depersonalisation, derealisation eller förändrad minnesfunktion till exempel genom bortträngning,[3] fragmentering av minnesbilder, eller genom att minnet prioriterar sensoriska intryck före händelser.[4]"

terapisnack är ingen källa, det är en flumsida så den går jag inte in på. 

Frasse, jag har hört även din beskrivning, och otaliga andra. Att dissociera sig från en upplevelse är ett försvar, vid akut stress. Men är det verkligen samma sak som bortträninging?
Hur kan samma ord spänna sig över så många beskrivningar undrar jag. 
 

Om du läste mitt förra svar borde du förstått vad jag menade. Dissociation sker vid själva angripandet. Minnet av angripandet kan trängas bort in i det omedvetna i efterhand. Det handlar i det stora hela om att kroppen försvarar sig mot ångest och stress.

Dagdrömmar är också en form av dissociation. Kort sagt, man flyr från verkligheten. Det är inte svårare än så, även om det är komplext utifrån ett neurologiskt perspektiv.

Dessa hör ihop men är skilda varandra som jag beskrev ovan och i förra inlägget. Sen förstår jag fortfarande inte vad din tanke bakom frågan är. Du verkar skeptiskt. Är du själv dissociativ eller har någon, t.ex en psykolog tagit upp det med dig? Det är viktigt för oss att veta om så du kan få ett så generellt svar som möjligt.

Med dissociation avses i första hand förändrade upplevelser av sin identitet eller av omgivningen, så kallad depersonalisation, derealisation eller förändrad minnesfunktion till exempel genom bortträngning,[3] (ELLER) fragmentering av minnesbilder, ELLER genom att minnet prioriterar sensoriska intryck före händelser.

Bortträngning ? Wikipedia
Bortträngning är enligt den psykoanalytiska traditionen en psykologisk försvarsmekanism och innebär att psykiska trauman och ångestframkallande tankar, önskningar och erfarenheter trängs undan från det medvetna till det omedvetna. I det omedvetna, menar teorins förespråkare, ligger det bortträngda minnet och påverkar motiv och handlingsmönster.
sv.wikipedia.org/wiki/Borttr%C3%A4ngning

jo jag har haft personer (inom vården) som säger att jag dissocierar och personer som sen säger att dissociation "inte finns".  när jag läser på wikipedia så förstår jag inte begreppet dissociation. och när jag läser om andra som dissocierar så känner jag sällan igen mig. jag vill inte påstås lida av något som personer inom vården ifrågasätter.