Borde man inte höras varje dag? Är han ens intresserad?!
Vissa påstår att det inte gör något ifall man ej hörs bokstavligen varje dag. Men jag blir bara så irriterad och känner att mitt självförtroende verkligen sjunker när jag inte känner mig bekräftad osv. Har nämligen kontakt med en kille som jag träffat för några månader sedan. Det är en person som aldrig någonsin har varit i ett seriöst förhållande tidigare vilket gör att han är extremt osäker på vad han själv vill. Med anledning av hans ambivalens och lite annat har vi tidigare slutat ses ett tag. Men nu har vi återupptagit kontakten igen. Eftersom det har gått rätt segt har jag även varit rätt avvaktande på den intima fronten. Nu har vi givetvis haft sex osv.
Jämfört med honom vet jag precis vad jag vill. Vi för väldigt ärliga dialoger med varandra och jag har bland annat sagt att jag tycker om att höras regelbundet. Han har då svarat att han inte har något emot att höras men att han personligen inte alltid har något konkret att säga och att han då väljer att höra av sig när han faktiskt har något att ta upp. Min typiska försvarsmekanism är att själv inte höra av mig när jag upplever den andra vara passiv. han har påpekat att jag gärna får höra av mig om jag vill och har något att snacka om.. Men jag kan själv inte låta bli att undra hur han kan påstå sig vara intresserad av mig när han faktiskt är kapabel att vänta i några dagar (i regel i 2-3 dagar) innan han hör av sig.
Nu har vi t ex inte hörts på ungefär 2 dagar :/ . Varken han eller jag har skrivit. Jag förstår, alla har sina liv osv och han har ett rätt tungt jobb ..men jag vet verkligen inte. Att säga till igen känns inte helt hundra. Jag vill ej uppmuntra någon att göra något personen inte känner för heller. Gillar han inte sms mycket så vill jag ej pressa honom. Men jag ifrågasätter hans intresse för mig. Attraktionen börjar gå över till att jag även börjar tycka om honom alltmer och jag önskar att han kommer fram till hur han vill ha det. Jag vet bara inte om det inte är för tidigt? vi har ju inte känt varandra hur länge som helst. Sen vet jag heller ej om jag bör ta detta personligt eller om han faktiskt vore såhär mot vilken tjej som helst då han upplevs vara så himla orolig för att engagera sig.
Att liksom vänta på att han ska kontakta mig känns bara jobbigt. Jag tror nämligen att ifall en man vill ha en kvinna så gör han allt för att få henne.. men här går det rätt segt får jag nog konstatera? förvisso är tålamod inte min starka sida och jag föredrar att allt händer här och nu, helst direkt? men jag vet ej om jag ska ge honom lite tid med tanke på det tidiga skedet eller om jag borde ta upp detta med honom??!
Jag vill ej tro att jag är ?vem som helst? för honom då han faktiskt bara vill träffa mig, har han sagt.. men det där att inte ha regelbunden kontakt är frustrerande för min del och får mig bara att utveckla tankar om vi ens nånsin kommer att höras igen då dessa dagar då vi ej hörs känns som hundra år. Haha dramatisk, vet....
