Hur slutar jag skratta?
Ibland när folk berättar något allvarligt eller rentav sorgligt för mig så kan jag reagera med att försöka hålla mig för skratt.
Jag är absolut ingen oempatisk människa men det har hänt upprepade gånger nu. Jag tänker hela tiden ?inte skratta, inte skratta? istället för att tänka på vad personen faktiskt säger.
Min kompis berättade om sin mammas bröstcancer och jag fick panik för jag ville inte reagera på fel sätt och lyckades med nöd och näppe hålla mig. Min morfar som jag stod otroligt nära och som jag saknar varje dag gick bort ganska nyligen och på hans begravning satt alla och grät medan jag satt och hulkade av skrattattacker. Det var det pinsammaste och hemskaste jag har varit med om och jag har så dåligt samvete.
Jag har oftast inget problem att prata om allvarligare saker. Mina vänner ringer ofta mig för att jag är ett bra stöd när de blivit hjärtekrossade eller liknande. På telefon är jag aldrig nära att ens le och har inte alls det problemet.
Senast jag var hos läkaren blev det likadant för jag tyckte först han stirrade så mycket. Sen när jag berättade om ett trauma fick jag också höra ?varför fnissar du när du berättar om detta, det låter ju fruktansvärt??
Hur slutar jag med detta hemska beteende?