Såååå besviken på sambon

Jag tycker att alla hjärtans dag är en totalt oviktig och tramsig kommersiell högtid som jag mer än gärna struntar i.

Ofta verkar kvinnor ha skyhöga förväntningar på sina män att de ska fira som i en Hollywoodfilm och blir sen djupt besvikna över att de har samma gamla man även denna dag på året.

Jag är gift sen nästan 20 år tillbaka och romantik och uppvaktning finns i vår relation alla eller inga dagar. Vi uppvaktar varann när andan faller på oavsett dag. Och just på alla hjärtans dag finns inga förväntningar från någon av oss på något särskilt. Men ibland har vi firat lite mer för att nån av oss känt för det.

Vad exakt är det du känner dig så sjukt ledsen för? Vad exakt är det i detta som gör att du inte känner dig ett dugg uppskattad?

Hur uppskattar din man dig i er övriga vardag tillsammans?

Är han över lag omtänksam och visar dig sin kärlek - varför behöver du i så fall ytterligare yttre bekräftelse på just den här dagen? Eller struntar han i dig och dina behov och önskemål alla andra dagar - hur skulle då lite uppvaktning just den här dagen kunna kompensera för det?

Tänk efter lite vad dina förväntningar handlar om och vad en relation egentligen handlar om så kanske du slipper känna dig så sjukt ledsen och icke uppskattad.

Varför vill du ha en present på alla hjärtans dag? Eller nån annan dag?

Är det det enda sättet du tycker att din man kan visa dig uppskattning och omtanke i ert förhållande?

Jag och min man visar omtanke och kärlek på många sätt som inte inbegriper varken rosor eller presenter:

Man hämtar en filt till de som fryser, tar hand om vardagen när den andra är sjuk, skrapar bilen till den andra så den slipper, kommer ihåg att fråga hur det gick på jobbet med nåt lite större man gjort, bjuder på en extra sovmorgon när den andra är sliten. En extra kram, en ärlig fråga om hur det är. Och så vidare.

Presenter har jag inte så stort behov av. Jag köper själv det jag vill ha och min man likaså. Presenter köper vi till födelsedagen och till jul, men det blir mer och mer symboliska saker mellan oss, eller att vi bokar en gemensam resa som present till oss. Sen händer det att man hittar nåt som man tror den andra skulle gilla och köper lite spontant. Men inte bara för att det är en särskild dag, utan vilken dag som helst. 

En kommentar i min smak 

Ja, på det viset är min sambo också romantisk. Han är underbart omhändertagande. Igår somnade jag på soffan, vaknade lagom till att det var dags för kvällsrundan med hundarna. Sambon fångar mig i hallen och säger att jag kan gå och lägga mig, alla är redan rastade.

Om det största problemet i ditt liv är att din sambo bara skickar ett mess med "Grattis på alla hjärtans dag" så kan jag bara gratulera till ditt fantastiska sagoliv och beklaga att dina mikroskopiska I-landsproblem ger dig så stort lidande...

Exakt så.

Så var mitt förhållande med med min make de 24åren vi var ihop.

Aldrig frågan om vad man kan ge i presentväg, för att visa uppskattning. 
Utan vad man kunde göra för den andre, i gester, så att det blev guldkant i tillvaron, det var mer uppskattat både för mig och min exmake.

Jag är hypnosterapeut o har varit i många år o läst psykologi i 48 år men har själv gott på många minor. Jag har vetat men inte velat se. När ni är förälskad och barn är på väg och ni båda befinner er i Sverige då finns ingen ursäkt att inte ta telefonkontakt och i dagens läge från jordens ände. 
Jag var i handelsflottan på väg till Sydamerika  för 30 år sedan och skickade ett telegram med texten från himmel o hav till hennes födelsedag vilket jag fick reda på sedan vilken typ jag var. Jag försökte ringa för 80 /90 kronor i minuten men det var atmosfäriska störningar och det fick bli telegram på telegrafen.
Men i dagens läge finns inga ursäkter för att inte ta kontakt med dej. Ursäkterna efteråt berättar allt för dej om Du vill se. Pratar han som vanligt eller har han bytt ut sitt vanliga sätt att tala. Pratar han som vanligt är han samma person om inte så ska Du börja se om det känns bra.
Sänder dej en kram o hoppas att han bara var tillfälligt icke närvarande

Det verkar gå nån slags prestige i att inte gilla Alla Hjärtans dag. Att det är så kommersiellt och tramsigt så. Att man kan visa uppskattning, romantiska gester och bekräfta varandra vilken jäkla dag på året som helst. Men. Om man nu har en partner som är så totalt oromantisk och faktiskt dålig på att visa uppskattning samt aldrig uppvaktar? Och man nu kanske faktiskt behöver det, speciellt en vanlig grå onsdag, flertalet år in i en relation. Då blir Alla hjärtans dag ganska halvviktig och förhoppningsvis härlig. Är det så konstigt undrar jag?

Behöver ju inte vara värsta grejen. Kan ta mig själv (36-årig kvinna med man sedan 8 år tillbaka) som exempel. Jag har Alla hjärtans dag som enda dagen att få chans att få blommor av min man, för jag älskar att få blommor. Det fick jag. Och ikväll lagade han en extra god middag till oss. Behöver inte vara så mkt mer än så. Själv överraskade jag honom imorse med en islatte och chokladbitar som jag vet att han gillar.

Det skadar liksom inte att uppvakta varandra :)

Jag tycker att han har visat dig uppskattning genom att skicka ett sms när du var bortrest.  Det skulle ha gjort mig glad, eftersom det var ett bevis på att han tänkte på mig!

Men det låter som om du saknar uppskattning i vardagen. Får man inte det, blir det lätt att man lägger för stor vikt vid symboliska dagar, eller en viss typ av uppvaktning. Då tänker man kanske att han kunde väl göra något åtminstone den här dagen!

Om man är nöjd med den bekräftelse man får till vardags, brukar det inte kännas lika viktigt med ett visst datum. 

Kanske kan ni börja i den änden? Att kolla på hur mycket ni tar hand om varandra och vårdar relationen i vardagen?