Döende hund - HJÄLP!!!

Jag tror det är viktigt att den nya valpen inte ersätter den gamla hunden. Det bästa vore om det var något speciellt. Säg att du skulle hitta en valp och hjälp vad ska vi göra?? Eller att du fick höra att denna hunden ska avlivas om ingen hjälper...

Då måste hon liksom ta ställning och hjälpa och att valpen dyker upp nu har inget med den äldre hunden att göra. Tror det är lite känsligt om det blir en ersättning.

Jag håller med Inga bekymmer här ovan... och vilket gräsligt sätt att försöka styra över en annan människas liv! Oavsett hur god baktanken är så prålar man inte på en annan människa ett levande djur utan att först veta hur personen vill hantera sorgen. 
Jag har själv en hund som hjälpt mig igenom ett par otroligt svåra perioder och vet inte alls vad som kommer att hända när hon går bort. Hur som helst är det upp till mig att hantera. 
Ska det bli en ny hund ska det bli en individ  som JAG valt utifrån MINA förutsättningar och tycke... och är det så att jag vill ta en paus vill jag verkligen inte ha ytterligare en börda på bröstet för att min vän helt över mitt huvud bestämt sig för att "hund ska hon ha!" och därmed lämpat av ett djur hos mig som jag kanske varken har oork eller hjärta att ta hand om. 

Tänk lite längre än näsan räcker!

När min älskade vovve fick somna tog det mig ett halv år innan jag ens kunde tänka mig en ny hundoch tyckte inte alls om att höra folk säga ni får skaffa en ny. Jag hade inte velat bli ivägsläpad att titta på valpar. Tror inte det finns mycket du kan göra ts än att vara där för din vän och lyssna. Det för fruktansvärt ont att förlora sin vän det är 3 år sen för mig och jag saknar henne fortfarande nåt fruktansvärt, vi tillbringade 24 Tim om dygnet ihop

Fråga din vän vad hon vill. JAG skulle tycka att det var lättare att få hem den nya hunden innan den gamla fick somna in, men vi är alla olika. Kanske vill hon inte alls ha en ny hund nu? Kanske är det bättre med en katt? Kanske vill hon sörja sin gamla hund innan hon skaffar en ny? Det är SÅ olika hur folk hanterar sorgen. 

Jag lider själv av depression och har fött upp lite tidigare. Och jag skulle ALDRIG sälja en valp till någon som lider av en djup depression. Därför kan jag inte heller rekommendera dig att skaffa en valp till din vän... Det är jättemycket jobb med en valp, och långt ifrån att bara lära den att bli rumsren och inte bitas. Man lägger grunden för hela hundens liv, med vardagslydnad, miljöträning, ensamhetsträning, passivitetsträning, hanteringsträning osv.
Däremot skulle jag kunna tänka mig att omplacera en halvvuxen eller vuxen hund till någon med depression, förutsatt att det finns en back up (t.ex. du) som ser till att hunden alltid får sina behov tillgodosedda. En hund kan vara en jättestor hjälp vid depression, men om det blir övermäktigt kan det stjälpa snarare än hjälpa. Så för både hundens och din väns skull måste du se till att det inte blir en för jobbig hund (som kräver för mycket) och att det finns någon som kan hjälpa till med hunden om det behövs.

Det är långt ifrån alla omplaceringshundar som är problemhundar. Och även om hunden har lite problem (t.ex. att den drar i kopplet eller jagar harar) är det långt ifrån lika jobbigt som att träna en valp i allt den behöver lära sig. Sen finns det så klart omplaceringshundar som har jättestora problem, och dessa bör ni absolut undvika då en deprimerad människa antagligen inte kommer att orka ta tag i dem. Så var jättenoga med att kolla upp hur hunden är innan. :)

Sätt att hitta omplaceringshundar:
- vänd dig till uppfödare för att kolla om de har någon äldre hund som inte ska gå i avel mer eller någon halvvuxen hund som inte var lämplig för avel.
- vänd dig till rasklubben för någon ras som din vän vill ha (återigen måste du fråga din vän innan du gör något)
- hundstallet
- facebookgrupper (kom dock ihåg att dessa oftast omplaceras av privatpersoner med varierande kunskapsgrad/erfarenhet)
- blocket (se ovan)

Fast så framstod det ju inte alls i trådstarten. 

" Vilket är bäst - att ta med min vän till en kennel och sätta henne bland valpar, så hon kan hitta en ny hund med en gång, eller att INTE utsätta henne för hundar på ett tag? "

"Eller är det bästa att skaffa en ny hund till henne INNAN den andra dör?

Där lät det som att du tänkte fatta beslutet utan att prata med din vän först, som om hon vore totalt oförmögen att ha en egen åsikt bara för att hon är deprimerad. 
Varför pratar du int emed henne om hur hon känner det istället för att börja planera hur Du ska hantera situationen när Hennes hund dör? 

Jag förstår att det grundas i välvilja, men det finns gränser tycker jag.

Jag hade skaffat en ny hund medans den andra fortfarande lever.. vet hur svårt det är att förlora en hund även om den är gammal även om man vet att ingen lever för alltid. Jag är helt frisk, glad och lycklig men när jag var tvungen att avliva min 16år gamla hund ville jag dö själv med hunden. Men så hade jag en hund till och det gjorde mig om än lite mindre nere. det är heller inget som går över direkt även om det gör mindre ont med tiden, så om man redan är deprimerad kan jag inte ens föreställa mig den psykiska smärtan. Ett förslag är att du försöker med en hund som måste omplaceras,via hundstall/blocket etc, så att din vän känner att din vän måste finnas till och hjälpa hunden.