De olika partiernas bevekelsegrunder för invandring

Som de flesta känner till tycker de flesta partier i Sveriges riksdag att vi ska ha en hög invandring, även om de flesta föredrar att kalla det för generös asylpolitik. Man vill "värna asylrätten" påstås det. 

Det enda partiet som på allvar velat utmana det här är Sverigedemokraterna.

Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Folkpartiet, Centern, Moderaterna och Kristdemokraterna har alla förespråkat den politik som bedrivits senaste åren. Kan tänka mig att Vänsterpartiet och Miljöpartiet velat ha än högre invandring, men det kan vi lämna därhän.

En sak som är intressant i sammanhanget är varför de olika partierna tycker att Sverige varje år ska ta emot så mycket invandrare som möjligt. Vilka är bevekelsegrunderna? Här tror jag vi finner en ganska tydlig ideologisk skiljelinje mellan exempelvis Moderaterna+Centern+Liberalerna å ena sidan och Socialdemokraterna+Vänsterpartiet på den andra sidan.

Det är ju ingen större hemlighet att den stora flyktinginvandringen till Sverige har en stor samhällsekonomisk negativ inverkan. Sysselsättningsgraden hos utrikesfödda är på tok för låg och den är det hela livet och drabbar även andra generationen. Därför behöver de kunna förlita sig på välfärdssystemen.

Rättrogna liberaler är kända för att inte gilla socialförsäkringssystemen. De tycker det är höjden av socialism och marxism. Det hejdar kreativiteten och försoffar människor. Det gör människor lata resonerar de. Fredrik Reinfeldt skrev ju bland annat boken om det "sovande folket". I boken har han redogjort för sina tankar om att krossa välfärdssystemet och socialförsäkringen genom att överbelasta det.

Här är en kort intervju av den tidigare M-ledaren Bo Lundgren där han bekräftar precis detta.

">

Lundgren säger också att det skulle få negativa statsfinansiella konsekvenser med hög invandring om man inte samtidigt avvecklar välfärdssystemet och sänker minimilönerna.

Det hela följer också en logik eftersom det är tankar som allt oftare förs fram av såväl Centerpartiet som Liberalerna. De föredrar emellertid att kalla det för sänkta "ingångslöner" och de vill gärna se uppluckringar i arbetsrätten. Vad gäller Moderaterna däremot har det väl skett viss kursändring inom det partiet sedan Reinfeldt klev åt sidan, även om säkert denna "hata välfärdssystemet"-falangen lever och frodas på sina håll. Alla fattar förstås att man inte kan sänka golvet på arbetsmarknaden utan att det får konsekvenser för hela marknaden. Det hela är en skala. Arbetsmarknaden inkl löner är ett kluster som hänger ihop. Tar du bort en nivå längst ned, halkar hela marknaden ned ett eller flera snäpp. Det här är något som Socialdemokraterna och LO har fattat och säger tvärt nej. Det tycker jag är bra.

Jag tror nämligen att det är förbaskat bra att vi har ett välfärdssystem värt namnet. Det ska inte vara föräldrarnas inkomst som avgör om barnen får en skola värd namnet. Det ska inte vara inkomsten som avgör om vi får sjukvård. Blir man arbetslös eller sjuk ska man kunna klara både tak över huvudet och mat. Speciellt givet det höga skattetryck som vi har. Har man arbetat i 40 år ska man kunna leva på sin pension även om man bara arbetat som undersköterska eller vårdbiträde. Börjar man tumma på de här principerna är vi illa ute. Är det något som skapar kriminalitet och otrygghet så är det fattigdom och misär. Droger och våld drabbar främst de fattiga.

Då kan man å andra sidan fundera på varför i hela friden Vänsterpartiet och Socialdemokraterna vill överbelasta välfärdssystemet? Alla borde förstå att vi inte kan ställa portarna till det svenska välfärdssystemet på vid gavel för stora delar av världens befolkning. Varför är det så attraktivt att fly från ett land på andra sidan jordklotet och fly just till Sverige tror ni? Förutom möjligheterna till politisk asyl stavas det förstås vårt svenska välfärdssystem. Tror man något annat måste man vara synnerligen naiv.

Jag personligen tror att bevekelsegrunden från vänsterhåll till en hög invandring är någon form av missriktad solidaritet. Vissa svänger sig med begrepp som världsmedborgare och tror på allvar att det skulle gå att sudda ut nationsgränser m.m. Man bortser då helt från kulturella, religiösa och utbildningsmässiga olikheter. Likaså att vi talar olika språk. Man kan utan omsvep tala om en stor portion naivitet. Hörde en intervju på TV igår med en företrädare för Danmarks "venstre" och där gick tongångarna mer som jag beskrivit här ovan. Det finns en medvetenhet.

De dimensioner jag tar upp ovan tycker jag ofta saknas i flyktingdebatten som mest tycks gå ut på att svartmåla SD. Det är tragiskt på ett sätt. Sedan finns det säkert mycket annat som är tragiskt med SD, men det platser i annan tråd.

Jag är förvånad över att svenska väljare inte genomskådat den här dimensionen i flyktingdebatten och måste säga att jag förfasas över hur etablerade politiker har hanterat den här frågan sedan årtionden tillbaka i Sverige. Har förstått att man i många västländer numera tar upp Sverige som ett avskräckande exempel. Både vad som händer vid en stark åsiktskorridor och den räddhågsenhet det finns att diskutera de här frågorna.

Hur känner ni andra inför det jag tagit upp? Har ni funderat i de här banorna? Är ni bekanta med historiken? Det känns som att väldigt många här i Sverige inte är upplysta inom vad som försiggår inom de olika partierna och hur agendan ser ut.

Tyvärr så besitter ju inte övriga riksdagspartier någon större trovärdighet vad gäller att strama åt i flyktingpolitiken. Att man har gränskontroller är ju en slags miniminivå i varje anständig nation. Att det inte funnits är inget annat än skandal.

Fortfarande är det så att tiotusentals personer uppehåller sig illegalt i landet. De kan till och med demonstrera helt öppet utan något som helst ingripande från polisens sida. Det är skandal!

Idag nåddes vi av nyheten att "arbetsmarknadens parter" har gjort upp om "etableringsjobb". I klartext betyder det stora statliga subventioner och därmed lönedumpning på arbetsmarknaden. Förlorare är andra löntagare samt Sveriges skattebetalare. Reformen förväntas kosta över 1 miljard kronor. Pengar som hade kunnat användas till att förbättra inom sjukvården, skolan, höjda pensioner eller sänkta skatter.

Det är så dumt att man baxnar!

Trevligt är ju i alla fall att det är val i år och svenska folket har möjlighet att rösta bort denna regering.

Tyvärr så besitter ju inte övriga riksdagspartier någon större trovärdighet vad gäller att strama åt i flyktingpolitiken. Att man har gränskontroller är ju en slags miniminivå i varje anständig nation. Att det inte funnits är inget annat än skandal.

Fortfarande är det så att tiotusentals personer uppehåller sig illegalt i landet. De kan till och med demonstrera helt öppet utan något som helst ingripande från polisens sida. Det är skandal!

Idag nåddes vi av nyheten att "arbetsmarknadens parter" har gjort upp om "etableringsjobb". I klartext betyder det stora statliga subventioner och därmed lönedumpning på arbetsmarknaden. Förlorare är andra löntagare samt Sveriges skattebetalare. Reformen förväntas kosta över 1 miljard kronor. Pengar som hade kunnat användas till att förbättra inom sjukvården, skolan, höjda pensioner eller sänkta skatter.

Det är så dumt att man baxnar!

Trevligt är ju i alla fall att det är val i år och svenska folket har möjlighet att rösta bort denna regering.

Jag delar inte alls din syn på det här. Självklart bidrar statliga subventioner på arbetsmarknaden till lönedumpning. Arbetsgivare behöver inte betala kollektivavtalsenlig lön. Det sker en undanträngning av "riktig" arbetskraft.

Dessa anställningsformer har ju funnits även tidigare, men de har haft lite olika namn genom åren. Introduktionsjobb, beredskapsjobb m.m. Det är oerhört vanligt att arbetsgivare sätter det hela i system och bara plockar in denna typ av personal. Exempelvis att subvention utgår under 6 månader. Förhoppningen har väl då varit att arbetsgivaren ska anställa, men istället för att låta det hela övergå i en anställning, avslutar man kontraktet och plockar in en ny lönebidragare. Arbetsgivare kan genom det här hålla sig med tokbillig arbetskraft och stoppa vinsten i egen ficka. Förlorare blir skattebetalarna och andra arbetssökande som inte kan konkurrera med att jobba gratis.

Ska vi ha ett välfärdssystem värt namnet (vilket jag tycker), kan man inte hålla på, på det viset. Historiskt har det ju dessutom visat sig att alla sådana här satsningar har varit rätt verkningslösa. De har inte givit de effekter man önskat. Ett annat exempel har varit den lägre arbetsgivaravgiften för unga.

Står man till arbetsmarknadens förfogande ska reservationslönen minimum sättas av lönegolvet enligt kollektivavtal. Ingen ska behöva arbeta för 50 kr/timmen. Eller så ska socialförsäkringssystemet träda in och a-kassa, alternativt försörjningsstöd betalas ut.

Dessa människor ska inte ha några uppehållstillstånd i överhuvudtaget. Kan man inte uppvisa ID-handlingar ska de avvisas direkt vid gränsen. Dessutom är ju säkerhetsläget i Syrien betydligt bättre idag än vad det var år 2015, så ser ingen anledning till att de inte skulle kunna åka tillbaka. Om de nu inte utger sig från att komma från Syrien, men i själva verket kommer någon helt annanstans ifrån, men det vet vi ju inte eftersom de saknar ID-handling. Märkligt för övrigt också att det är till övervägande majoritet nästan bara är unga män som letar sig hit. Det gamla talesättet att man ska prioritera och evakuera kvinnor och barn först tycks inte gälla för dem. Och då menar jag inte 35-åringar som kommer hit och som påstår sig vara 17... 

Jo, det finns faktiskt en sak. Den enda bevekelsegrunden jag själv kan komma på för att ta emot alla dessa invandrare är nämligen någon slags humanitär omtanke. Är man då någorlunda nobel torde man prioritera kvinnor barn. Men grejen är ju den att inte ens det humanitära skälet är riktigt giltigt. Speciellt inte när man skär i biståndet för att kunna hjälpa på plats som den nuvarande regeringen gör. När vi idag hjälper 35-åriga "barn" med gratis lägenheter, skolgång, sjukvård och öppnar upp hela välfärdssystemet så tar vi bokstavligt talat maten från svältande barn i Afrika.  Det är den bistra sanningen. Till samma pris som vi hjälper ett förvuxet barn i Sverige kan vi hjälpa 100 hungriga barn i katastrofområden.

Jo, det finns faktiskt en sak. Den enda bevekelsegrunden jag själv kan komma på för att ta emot alla dessa invandrare är nämligen någon slags humanitär omtanke. Är man då någorlunda nobel torde man prioritera kvinnor barn. Men grejen är ju den att inte ens det humanitära skälet är riktigt giltigt. Speciellt inte när man skär i biståndet för att kunna hjälpa på plats som den nuvarande regeringen gör. När vi idag hjälper 35-åriga "barn" med gratis lägenheter, skolgång, sjukvård och öppnar upp hela välfärdssystemet så tar vi bokstavligt talat maten från svältande barn i Afrika.  Det är den bistra sanningen. Till samma pris som vi hjälper ett förvuxet barn i Sverige kan vi hjälpa 100 hungriga barn i katastrofområden.

Det hänger ihop på så sätt att Sveriges resurser för att hjälpa människor inte är oändliga. Har man inte oändliga resurser måste man prioritera.

Du känner väl till att biståndspengar överförs till asylbudgeten?

www.svt.se/nyheter/inrikes/asylmottagandet-groper-ur-bistandet

Dvs, ju mer vi hjälper ensamkommande 35-åriga män från mellanöstern som bluffat sig in i Sverige genom att påstå att de är barn, desto mindre pengar finns det att hjälpa svältande barn i exempelvis Afrika. Kände du inte till det?

Dessutom är det ju så att det är betydligt billigare och effektivare att hjälpa på plats. Något som den numera avlidna men hyllade Hans Rosling konstaterar.

Det är 50 gånger effektivare att hjälpa på plats.

">

Så vad är då bevekelsegrunden att bedriva den flyktingpolitik vi gör? Finns inga rationella skäl!

Varför släppte man in folk öht? Man ska söka asyl i första EU-land ju.

Jo, det är väl ungefär så även jag ser på det hela. Såväl borgare som sossar vill att detta ska ske. Det är bara bevekelsegrunderna som skiljer sig åt. Naivast är utan tvekan den socialistiska sidan.

Jag vet inte om vänsterfalangens primära mål är att skapa ett mindre vitt Sverige. Jag tror inte det. Jag tror att vänsterfalangens argument eller bevekelsegrund är någon slags missriktad solidaritet. Missförstå mig gärna rätt, jag tror de flesta människor vill hjälpa andra människor som har det svårt. Men det måste vara under realistiska villkor. Man får komma glömma att Sverige är ett litet land, som knappast kan ta en sådant stort ansvar för att hjälpa människor i krigszoner eller desom flyr dessa. När hela det svenska välfärdssystemet hotas tror jag många tycker att måttet är rågat och mer därtill. Till den gruppen hör även jag.

Om vi istället tittar på den andra sidan. Svenskt Näringsliv, moderaterna, men kanske framförallt centern tror jag det finns två motiv. Man har dels drömmen om den fria rörligheten. Den liberala tanken om frihet över nationsgränserna. Svenskt Näringsliv tycker säkert också att det är väldigt bra att marknaden översköljs med billig arbetskraft. Då blir det svårare för svenska löntagare att ställa krav.

Här tycker jag att Bo Lundgren ger ett ganska rakt svar på vad det egentligen handlar om.

Att kombinera mycket hög invandring med svenska modellen, fackföreningar, kollektivavtal och svensk välfärdsmodell tror jag är omöjligt. Vi märker redan nu att det håller på att falla isär.

I vilket inlägg drar jag upp något som du kategoriserar som konspirationsteorier menar du? Hur tycker du själv att man ska motivera en hög flykting- och anhöriginvandring?

Skulle vara intressant att höra. Överlag tycker jag att de som försvarar en invandringspolitik som innebär hög invandring är väldigt dåliga på att förklara varför de vill att detta ska ske. Kanske skulle det bli enklare för de som är kritiska om det presenterades några argument från motståndarsidan. Då tänker jag på andra argument än att de som är för restriktiv invandring är elaka och nazister. Sådant leder liksom aldrig framåt.

Nej, vi kan inte ställa krav på att andra länder ska bedriva samma ansvarslösa invandringspolitik som Sverige. Det gäller oberoende av om det är Libanon eller USA. Givetvis har alla länder sina utmaningar och svårigheter och det finns människor som har det svårt även i dessa länder. Det är på något vis alltid lätt att vara generös med andra människors pengar, men det är nästan alltid de som är fattiga eller befinner sig längst ned på samhällsstegen som får betala priset när välfärdssystemet rämnar.

Är det krig är det ju naturligt att de som drabbas av kriget befinner sig i krigsområdet eller i dess närområde. Så vad är lösningen då?

Jag skulle önska att man arbetade för ett starkare FN som kan upprätta säkerhetszoner i vänligt sinnade och säkra länder. Platser där människor kan leva, om än i enkla förhållanden. FN bör samtidigt genom samordnade insatser gå in och avbryta krig och pågående folkmord etc. Ungefär som de allierade gjorde under andra världskriget.  Tror få människor idag tycker att det hade varit bättre om invasionen i Normandie aldrig ägt rum, utan att nationalsocialisterna hade kunnat fortsätta sitt projekt i Europa. Samtidigt som USA och andra länder utanför Europa skulle ta emot 10-tals miljoner av människor som flykt från Europa.

Det var ju också på det sättet inbördeskriget i Jugoslavien avslutades. USA får ofta skit för att de agerar världspolis, men eftersom FN är så förbaskat splittrat är det ju ändå tur att det finns någon som tar ansvar. Att ta ansvar är inte samma sak som att ta emot flest flyktingar.

Vilka då? Danmark?

Myten om en ond och en god sida är inget annat än en myt.Givetvis har de rätt att säga stopp. I ett närområde handlar det dock inte om några turister eller ens asylsökande vars skäl kan prövas utan om hela regioner som likt lämlar kommer vandrande utan någon annanstans att gå annat än framåt. Det blir då en fråga om att helt enkelt skjuta eller släppa in dem. Sverige befinner sig inte riktigt i samma läge som närområdet.Det har ingen betydelse om det är naturligt eller inte och den dan det händer kommer ingen att bry sig om vad du tycker eller kräver. Det är trotts allt inte din sak att bestämma hur andra länder skall agera.

Blir det krig i det landet man är bosatt är det ju naturligt att det är där problemet har uppstått. Därmed befinner sig ju människorna i det landet, flyr de platsen, hamnar de i närområdet, som kan vara en annan plats i samma land, eller möjligen ett grannland.

Jag kan tycka att det är rimligt Sverige, Finland, Norge och Tyskland tar ett större ansvar för flyktingar som flyr Baltikum, än att Neapel, Bhutan, Laos och Filippinerna delar på flyktingströmmarna från Baltländerna om det skulle bli krig.

Precis på samma förefaller det ju rimligt Libanon, Israel och Jordanien tar ett större ansvar i mellanöstern. Låter inte det rätt rimligt? Varför ska Sverige ensidigt vara det land i Europa som tar emot flest flyktingar/capita från mellanöstern?

Det märks som att fler och fler börjar inse att Sverige inte kan fortsätta på det här viset. Ytterst står faktiskt hela det svenska välfärdssystemet på spel. Likaså den svenska modellen med lönebildning och fackföreningar.

Moderaterna har gjort en omsvängning och igår hörde jag tom Stefan Löfvén uttala sig på ett sätt som bara Jimmie Åkesson hade kunnat göra för 1-2 år sedan. Återstår dock att se vad det har för trovärdighet i praktiken och här intar väl SD en särställning vad gäller riksdagspartierna vad gäller trovärdighet i flyktingfrågan.

Nu senast beviljade ju regeringen med diverse stödpartier exempelvis tusentals personer utan flyktingskäl politisk asyl i Sverige. Inte okej!

Frågan är därför om väljare som flytt SD litar på övriga partier i flyktingfrågan. Jag är inte så säker på det.

Centerpartiet och Annie Lööf kommer nog bli problematiska att ha i en regering om man vill strama upp svensk flyktingpolitik.

Jag håller inte med om det du säger. Sedan undrar jag om sossarna och moderaterna trots den senaste tidens svängning i retorik och uttalanden vinner trovärdighet hos de som vill ha mer restriktiv flyktingpolitik. Det är ju faktiskt moderaterna och sossarna som skapat de problem vi nu upplever runt helt flyktingfrågan. Så jag vet inte riktigt vad du menar med alternativ. Tror få vill rösta på NMR, men AFS kan ju förstås ta en del röster, främst från dem som tycker att SD:s politik blivit alltför urvattnad. Tveksamt dock om de kommer in i riksdagen i höst, då får de nog spurta på ordentligt.

MED kan kanske anses utgöra ett alternativ, men de har uppenbara problem att nå ut.

Vad gäller KD tror jag faktiskt 2018 är det år då de får lämna riksdagen. MP kommer hänga på fallrepet och jag bedömer det som 50/50 om de åker ur riksdagen. Övriga partier tror jag håller sig kvar i riksdagen.