Hyperemesis gravidarum
Ni som har haft hyperemesis gravidarum under någon eller alla era graviditeter. När har det gått över för er? Är det någon som har blivit bättre efter v 29? Skulle gärna vilja veta hur det gått för andra i samma sits.
Ni som har haft hyperemesis gravidarum under någon eller alla era graviditeter. När har det gått över för er? Är det någon som har blivit bättre efter v 29? Skulle gärna vilja veta hur det gått för andra i samma sits.
Mitt gick över kring v18-20 ungefär. Fick höra att det oftast går över kring v13 eller v18 eller så har man det hela tiden :/
Det gick över för mig, någotsånär, efter jag blivit inlagd på lasarett och fått dropp. Och så var det under varje graviditet. ... Med vänlig hälsning, Pentra
Jag har haft det denna graviditet, började kräkas i v 7 och det höll i sig till v 33. Sen dess har jag inte kräkts, är i v 36 nu och mår ganska okej. Mår fortfarande illa men inte så att jag behöver kräkas. Nu har jag fått högt blodtryck och massa vätska istället, men hellre det!
Jag är SÅ glad att jag inte fick det här med första eller andra barnet för då hade jag aldrig i mitt liv blivit gravid igen. Det är utan tvekan det värsta jag varit med om i hela mitt liv, vissa dagar har jag verkligen trott att jag skulle dö. Legat inne med dropp och ätit så mycket mediciner så det är helt otroligt.
Vi skulle skaffa en tredje liten sladdis, skulle njuta så mycket av en sista graviditet... istället har man legat som en grönsak i över 6 månader och inte kunnat hjälpa till med varken hus eller de andra barnen.
Tacksam att jag ändå får må okej de sista veckorna och ta igen lite tid med de stora barnen innan deras syskon kommer.
Är du sjukskriven och har mediciner till hjälp?
Jag har haft det denna graviditet, började kräkas i v 7 och det höll i sig till v 33. Sen dess har jag inte kräkts, är i v 36 nu och mår ganska okej. Mår fortfarande illa men inte så att jag behöver kräkas. Nu har jag fått högt blodtryck och massa vätska istället, men hellre det!
Jag är SÅ glad att jag inte fick det här med första eller andra barnet för då hade jag aldrig i mitt liv blivit gravid igen. Det är utan tvekan det värsta jag varit med om i hela mitt liv, vissa dagar har jag verkligen trott att jag skulle dö. Legat inne med dropp och ätit så mycket mediciner så det är helt otroligt.
Vi skulle skaffa en tredje liten sladdis, skulle njuta så mycket av en sista graviditet... istället har man legat som en grönsak i över 6 månader och inte kunnat hjälpa till med varken hus eller de andra barnen.
Tacksam att jag ändå får må okej de sista veckorna och ta igen lite tid med de stora barnen innan deras syskon kommer.
Är du sjukskriven och har mediciner till hjälp?
Glömde fråga med om ni gick upp något under graviditeten eller slutade ni på minus från startvikten i slutet?
Första graviditeten - blev liiite bättre eft v 25 men råkade ut för annat då som gjorde det jobbigt ändå. Kunde motverka med typ choklad/kex ibland så gick upp rejält mot slutet + ansamling av vätska.
Nu andra graviditeten som var/är klart sämre än första, i v 37 så har det blivit lite bättre sen v 33-34 men inte så jag kan äta normalt eller fungera normalt. Gör jag ngt extra så blir kroppen sämre. Inte ökat mer än nåt kg och tror det mest är vätska, det är tungt nu.
Första graviditeten - blev liiite bättre eft v 25 men råkade ut för annat då som gjorde det jobbigt ändå. Kunde motverka med typ choklad/kex ibland så gick upp rejält mot slutet + ansamling av vätska.
Nu andra graviditeten som var/är klart sämre än första, i v 37 så har det blivit lite bättre sen v 33-34 men inte så jag kan äta normalt eller fungera normalt. Gör jag ngt extra så blir kroppen sämre. Inte ökat mer än nåt kg och tror det mest är vätska, det är tungt nu.
Härligt att få höra att det blivit bättre för någon annan sent. Jag känner mej kanske liite bättre. Jag har börjat få i mig lite på natten och verkar få behålla det. Hoppas verkligen det vänder. Ja jag äter både mediciner, går på dropp och är sjukskriven.
Hoppas det vänt för dig nu då! Man vågar ju liksom inte hoppas på för mycket, men passa på att njuta av känslan av att det kanske är lite bättre. Skönt att du får all hjälp du kan få!
Angående vikten, nån gång efter v 20 började jag sakta gå upp i vikt och helt plötsligt har jag nu gått upp över 15 kg. Så när kräkningarna gick från 20 st/dag till kanske bara 5st/dag så sög kroppen i sig ALLT, haha! Jag är 160 cm och väger ca 53 kg i vanliga fall, så när jag gick ner i vikt låg jag som undernärd. Så jag (och min bm) är jätteglad att jag gått upp så mycket ändå.
Puffar lite och passar på att fråga om något av era barn varit tillväxthämmade eller vart dom normalstora trots hyperemesis? Var på tul igår som visade minus 22% men bebisen verkade må bra i övrigt men blev ändå orolig.