Vår 9 mån skriker i panik när min sambo tar honom

Är det era gemensamma barn? Det känns som att hon behöver mer tid med bebisen. Kan de leka bra på dagen? Kan hon mata, byta blöja etc? Så att hon också blir trygghet.

Ni borde ta striden om nattning, tex en kväll i veckan och sen utöka. Barnen lär sig bli okej med det trots att de föredrar en förälder

Hallå! Vi har det exaaaakt som ni! 9-mån som skriker i panik om den andra föräldern försöker plocka upp på kvällen/natten. Vi har tänkt att det har med amning och trygghet att göra och att det inte är något ?personligt? liksom. Det är såklart skitjobbigt för min sambo men å andra sidan skiner lillen upp som en sol när pappa kommer hem från jobbet. Men det är väl läskigt att sova och när man vaknar till och är rädd så är det bara mamma och den där grundtryggheten som gäller. Har otippat nog inga tips på hur en tar sig ur det... vet inte om det går eller ens är bra?

Har ingen erfarenhet av äldre barn men jobbigt sits för er alltså. Hoppas ni tar er förbi detta!

Har ni varit i kontakt med bvc? Där kan ni kanske få tips och hjälp.

Jag lyssnar mycket på podden Kära barn där den legitimerade barnmorskan och psykoterapeuten Louise Hallin svarar på lyssnarnas frågor om barn. Jag har många gånger hört frågor och svar om just barn som bara vill ha mamma. På karabarn.nu finns som ett bibliotek där man kan söka sig fram till olika frågor och svar ock lyssna på just dem. Det kanske kan vara värt ett försök.

Massa lycka till, till er!

Det beror ju på vad det sitter i.
Vissa är vana vid att bli ammade och tröstade av mamma så fort de vaknar.
Ibland är den ena föräldern inte så engagerad och tråkig så barnet tyr sig till den som är mest engagerad.
Det kan också bli tvärt om när ungen tycker att den får för lite tid med den ena föräldern så kan ungen börja dissa den föräldern som är med ungen mest, då kan det kan gå till sig den föräldern backar lite, kanske är hemma lite mindre.

Separationsfasen för 9 månaders är bara att acceptera och följa med i. Inte läge att "få lära sig" nåt. Bebisen behöver få vara med den som den väljer. Man kan inte resonera med en 9 månaders, så hellre en missnöjd treåring än en bebis i separationsfasen som får panik.

Jag tänker lite mer utifrån instinkter och det är inte så att den ena av er använder någon riktigt stark doft i vardagen eller kläder som kan kännas obehagliga för barnet?

Jag har sett många bebisar börja skrika när pappa kommer och vanligen är det väl så att pappa använder starkt rakvatten, som blir som en åsnespark i ansiktet på de små som har helt fräscha näsor.

Min man slutade med rakvatten när vi hade bebis och vi var noga med att han hade en tröja som jag hade använt över axeln när han tog barnet. Vi försökte se till att det luktade och kändes "rätt" bara och vi hade inga problem att lämna över.

Själv kan jag vakna på natten bara av att få min partners andedräkt i ansiktet så sådant är viktigt för mig än idag.

Ja du förstår att två kvinnor kan göra barn numera. Nej naturligtvis är det inte deras gemensamma barn. Den ena kvinnan är mamma, den andra kvinnan är sambo. Millennials.

Kan dem inte vara gemensamma föräldrar? Det kan ju vara att hon som skriver (mamman) har inseminerats (ej koll på stavning, förlåt) och sambon även hon är mamma. Tänkte på att TS skrev "vi har två små barn".

Men det kanske är jag som missförstått :)

De kan ju skaffat barnen gemensamt eller så kan det vara från tidigare förhållande. Lite olika lägen där tänker jag. Är det från tidigare så kan det ju finnas en osäkerhet hos TS sambo som bebisen känner av. Kan vara så om det inte är ens eget barn. Har de skaffat tillsammans och hon varit med från början är det nog inte så.

Jag fick samma känsla som du för TS kallar sig själv mamma och sambon för sambon. Men folk är snabba med att gå till attack :/

Håller med.

Man får inte bli ledsen alltför lätt eller vara snarstucken som förälder, för barn väljer ofta en förälder under vissa perioder och det måste få vara så till en viss utsträckning. Särskilt när barnet är såpass litet som 9 månader.

Det kommer att vända!

Tack för alla råd ... vi får se hu det går när lilleman växer. Bara att stå ut tänker jag .. men det är jäkligt jobbigt.

Till HelaGotland, det är våra gemensamma barn, till 100%. Din kommentar var helt onödig i sammanhanget. Hur de har kommit till spelar ingen roll, vi har varit med från början bägge två. Vi är föräldrar till barnen och, hör på det här, BIOLOGISKA föräldrar bägge två. Sug på den karamellen ....

Så onödig kommentar! Klart som fan det är våra gemensamma barn! Och jo, två kvinnor kan göra barn ... magisk va?

Hur? Hur kan 2 kvinnor göra ett barn? Förklarar du den så ska jag se till att du får Nobelpriset i fysik eller vetenskap.