• Anonym (Nattpanik???)

    Panikattack på natten eller vad är det?

    Ja var ska jag börja. Jag är 30 år och hade mycket ångest som barn med nattliga attacker.

    De var liksom inte de typiska symtomen på panikattack då jag inte kände att jag höll på att kvävas och inte få luft utan den var mer som att jag inte var riktigt vaken trots att jag vaknat på natten. Utan det var ren panik över att något skulle hände för jag kunde inte tänka på det viset jag tänkte och jag lärde mig själv fatta med tiden att jag måste vakna ur tillståndet för att det ska gå över.

    Men nu hände det igen.

    Jag skulle gå och lägga mig som vanligt. Känner ingen stress utan är Reso för en god natta sömn. Somnar vid ca 22 och kl 01 vaknar jag av att jag måste tänka på siffran 1 och inte 2 för att inte gripas av panik. Lite lättad av att jag ska hålla känslan borta övergår det till att haha även siffran 2 leder till panik. Så jag inser att jag måste gå upp och få hjälp med att vakna ur mitt undermedvetna eller vad man ska kalla det och eftersom varken 1 eller 2 hjälper mig och det är det enda jag kan tänka på så måste mannen hjälpa mig att tänka på annat.

    Det enda jag får ut mig är hjälp mig, hjälp mig, hjälp mig,jag mår inte bra och stirrar fram och tillbaka. Mannen ser att tårarna börjar rinna och att jag är inte vid fullt medvetande. Han pratar med mig och får mig att fokusera på olika saker, gå ut och ta lite luft, dricka vatten och tillslut har jag lugnat mig och sätter mig i soffan. Frossan kommer och jag känner mig skakig och sätter på lite värme. Till slut är jag hyfsat vaken och efter 30 min så känner jag att jag vågar gå och lägga mig igen för jag har ju inget att vara rädd för längre.

    Idag fick jag sen en normal panikattack men lyckades stoppa den med ett lugnande (men det var ett undantag med det för mannen råkade ha några kvar från sina). Men imorgon ringer jag vårdcentralen.

    Det på natten låter liksom inte som en panikattack även om jag kände att jag höll på att bli tokig eller att rädslan någonstans var att jag skulle dö av mina tankar(svårt att säga vad rädslan betydde för det var så defust och inte i vår verklighet)

  • Svar på tråden Panikattack på natten eller vad är det?
  • Anonym (vinter)

    Hej!
    Trist att du mår dåligt och jag tycker det låter mer som tvångstankar att du fastnar i dina tankar och ju mer du tänker på dessa destruktiva tankar ju mer känner du dig fast och du känner panik och att du håller på att bli galen. Jag kan själv få panikångestattacker ibland och då känns det som att jag sitter fast i mig själv och jag kan inte fly och ingen kan hjälpa mig för allt finns inom mig och då vet jag inte vart jag ska ta vägen så det som hjälper är att försöka fokusera tankarna på någor annat och andas lugnt och försöka tänka att allt blir bra igen.

  • SofieJ

    Att vakna med panikångest är fan det värsta som finns. Ingenting man kan göra för att avvärja tankarna och man förstår inte hur man hamnade mitt i en attack, man är helt oförberedd. För mig brukar det ta timmar innan jag kan somna om. Precis som du, så känner jag mig frusen och ledsen, helt utmattad men samtidigt alert och kan inte slappna av. Brukar kolla lite TV. Det hjälper till för att skingra tankarna.

    Har du tvångstankar på dagen också eller var denna känsla helt ny?

  • Anonym (Nattpanik???)
    SofieJ skrev 2018-02-26 22:29:18 följande:

    Att vakna med panikångest är fan det värsta som finns. Ingenting man kan göra för att avvärja tankarna och man förstår inte hur man hamnade mitt i en attack, man är helt oförberedd. För mig brukar det ta timmar innan jag kan somna om. Precis som du, så känner jag mig frusen och ledsen, helt utmattad men samtidigt alert och kan inte slappna av. Brukar kolla lite TV. Det hjälper till för att skingra tankarna.

    Har du tvångstankar på dagen också eller var denna känsla helt ny?


    Asså på dagen kände jag ingenting och jag har aldrig tvångstankar. Jag har haft sånna här nattliga grejer sen jag var liten. Mamma sökte hjälp hos läkare för att jag gick så ofta i sömnen och var panikslagen men läkarna kunde inte förklara det på den tiden.

    Förr sa de att man inte skulle väcka de som gick i sömnen men både mina föräldrar och jag visste att man var tvungen att väcka mig.

    Jag växte ifrån det mer och mer och hade det mest sen när jag hade feber. Jag var skräckslagen och kunde absolut aldrig gå och lägga mig förrän jag var helt väckt.

    Som vuxen har det hänt några gånger. En gång ?vaknade? jag av panik och tänkte att jag var tvungen att skruva tillbaka klockan en timme. Annars skulle jag dö eller bli knäpp. När jag var liten vaknade jag ofta på natten och trodde jag skulle dö.

    Jag var hos läkare och hon tyckte det lät som att det var panikattack som även utlöstes i sömnen.

    Jag har trappat ner min medicin sen december och hon höll inte med tidigare läkare som sagt att jag någon gång skulle trappa ner medicinen. Jag hade planerat att sluta med min ångestdämpande till sommar och tänkte själv att det kanske skulle klara sig med en halv tablett fram till sommar och sen minska mer men antagligen är det just detta som utlöst attacken för sen fick jag panikkänslor alla dagar efter det som hände på natten. Jag har nu trappat upp till vanlig dos nu i 3 dagar samt fick lugnande igår men det var hemskt då jag blev så trött av det så jag skiter i det och känner att ångestkänslorna harmoniskt.

    Har pratat med psykolog per telefon och ett bra tips var att inte tvinga bort ångesten för det gör saken värre.

    Får se hur jag känner imorgon men jag har stannat hemma nu sen i måndags och stannar hemma imorgon.

    Fan jag har glömt hur hemskt detta är.

    Men man blir förvirrad när alla säger olika. Psykologen tycker det är bättre att lära sig leva med det och köra typ KBT men jag kanske provar i sommar men med tanken på att jag haft det hela livet så har jag svårt att tro det.

    Min läkare nu tycker att mår jag nu bra av mina ångestdämpande/antidepressiva så varför sluta. Men hon sa att vill jag försöka så bättre till sommar och samtidigt med tid hos psykolog. Nu hade nämligen inte psykologen tid förrän mitten på Mars.

    Sen är jag mitt i min utbildning så också dumt nu.

    Men jag trodde ju inte jag skulle märka av att gå ner till halv dos.
  • Anonym (Nattpanik???)
    Anonym (vinter) skrev 2018-02-26 22:17:40 följande:

    Hej!

    Trist att du mår dåligt och jag tycker det låter mer som tvångstankar att du fastnar i dina tankar och ju mer du tänker på dessa destruktiva tankar ju mer känner du dig fast och du känner panik och att du håller på att bli galen. Jag kan själv få panikångestattacker ibland och då känns det som att jag sitter fast i mig själv och jag kan inte fly och ingen kan hjälpa mig för allt finns inom mig och då vet jag inte vart jag ska ta vägen så det som hjälper är att försöka fokusera tankarna på någor annat och andas lugnt och försöka tänka att allt blir bra igen.


    Skrev lite mer om det i en annan kommentar efteråt. :)
  • SofieJ

    Vad bra att du lyssnar på kroppen och stannar hemma några dagar. Hoppas att du känner dig lugnare snart!

    Har också försökt sluta med mina mediciner, men det har inte blivit så bra. Har nu trappat ner till ganska låg dos och har lite accepterat att jag kanske får fortsätta med dem resten av livet.

  • Anonym (Nattpanik???)
    SofieJ skrev 2018-02-28 19:26:46 följande:

    Vad bra att du lyssnar på kroppen och stannar hemma några dagar. Hoppas att du känner dig lugnare snart!

    Har också försökt sluta med mina mediciner, men det har inte blivit så bra. Har nu trappat ner till ganska låg dos och har lite accepterat att jag kanske får fortsätta med dem resten av livet.


    Vad tar du för mediciner? <3
  • Anonym (Nattpanik???)
    Anonym (vinter) skrev 2018-02-26 22:17:40 följande:

    Hej!

    Trist att du mår dåligt och jag tycker det låter mer som tvångstankar att du fastnar i dina tankar och ju mer du tänker på dessa destruktiva tankar ju mer känner du dig fast och du känner panik och att du håller på att bli galen. Jag kan själv få panikångestattacker ibland och då känns det som att jag sitter fast i mig själv och jag kan inte fly och ingen kan hjälpa mig för allt finns inom mig och då vet jag inte vart jag ska ta vägen så det som hjälper är att försöka fokusera tankarna på någor annat och andas lugnt och försöka tänka att allt blir bra igen.


    Jag trodde förresten tvångstankar var typ när man tex måste tvätta händerna flera ggr eller kolla så att spisen är av flera ggr.
  • NELJ

    Det där påminner om vad jag har men jag har trott att det är nån form av sömnparalys. Jag vaknade ex i morse och frös för att jag bara hade en tunn filt på mig och kom ihåg att jag drömt att jag skulle dö om jag låg kvar under det varma täcket. Oftast är min standadversion att jag öppnar ögonen och inser att jag kommer att dö för att jag öppnat ögonen. Och sen ligger jag spänd i hela kroppen och hoppas att ingen (vem?) ska ha upptäckt mig. Ibland så pass att jag ligger skakar, kan också skrika och gråta i sömnen.

    Jag börjar bli ganska van vid dessa och kan lugna mig hyfsat fort numera. Men i början hade jag verkligen panik. Jag kopplar ihop mina med om jag ligger på minus på sömnkontot eller om jag tagit sömnpiller. Då kommer de oftare.

  • Anonym (Skrik & Panik)
    SofieJ skrev 2018-02-26 22:29:18 följande:

    Att vakna med panikångest är fan det värsta som finns. Ingenting man kan göra för att avvärja tankarna och man förstår inte hur man hamnade mitt i en attack, man är helt oförberedd. För mig brukar det ta timmar innan jag kan somna om. Precis som du, så känner jag mig frusen och ledsen, helt utmattad men samtidigt alert och kan inte slappna av. Brukar kolla lite TV. Det hjälper till för att skingra tankarna.

    Har du tvångstankar på dagen också eller var denna känsla helt ny?


    Fel. Du kan alltid göra något för att mildra och förändra ditt tillstånd så du mår så bra som möjligt, men det funkar såklart inte om du har bestämt dig att INGET avvärjer de dåliga tankarna, detta är inte någonstans sant, fysisk rörelse gör att du INTE kan tänka på något annat än just det du gör i stunden. Bränner du dig i hett vatten i duschen kan jag lova att du har inte tid att tänka på dina negativa oroliga tankar du kommer vara upptagen med tanken " SATAN Aaaaj!!! jag blir röd,faaan vad det brääännneeeeer faaan vad hett vatten kan varaaa!!"

    Till exempel.

    Du ska inte tro att du ska bli utan tankar, du ska bara ha en bättre fantasi än dina skräck-fantasier i huvudet.

    Hälla iskallt vatten på dig kommer också garanterat göra att du inte har tid att Välja att lägga energi och fokus på de dåliga tankarna som självfallet skrämmer upp din kropp?

    Varför tror du folk skurit sig? Att smärta ger dig nytt fokus är bevisat. Men du kan också få nytt fokus av fysisk rörelse.

    prova!
  • Anonym (Nattpanik???)
    NELJ skrev 2018-03-01 08:54:29 följande:

    Det där påminner om vad jag har men jag har trott att det är nån form av sömnparalys. Jag vaknade ex i morse och frös för att jag bara hade en tunn filt på mig och kom ihåg att jag drömt att jag skulle dö om jag låg kvar under det varma täcket. Oftast är min standadversion att jag öppnar ögonen och inser att jag kommer att dö för att jag öppnat ögonen. Och sen ligger jag spänd i hela kroppen och hoppas att ingen (vem?) ska ha upptäckt mig. Ibland så pass att jag ligger skakar, kan också skrika och gråta i sömnen.

    Jag börjar bli ganska van vid dessa och kan lugna mig hyfsat fort numera. Men i början hade jag verkligen panik. Jag kopplar ihop mina med om jag ligger på minus på sömnkontot eller om jag tagit sömnpiller. Då kommer de oftare.


    Usch låter jobbigt. Men då är du medveten? Du kan liksom lugna dig snabbt nu, vad skönt.

    Jag har ju haft det sen lite och aldrig vant mig. Men jag brukar bara få det en gång då och då så det är inte så att det upprepar sig varje natt. Tack och lov för då hade jag nog hamnat på psyket då jag blir så psykotiskt eller vad man ska säga. Helt panikslagen. Min man tycker det är hemskt men han är så bra och lugnar mig och jag kramar honom tills det går över.

    Ska kolla upp det med sömnparalys för ja det undermedvetna är verkligen skumt och svårt att förklara. Jag kommer också ihåg allt som hänt så min största mardröm är att jag någon gång ska fastna i det tillståndet av galenskap. Och hamna på psyket och ingen förstår mig. Usch.
  • Anonym (Nattpanik???)
    Anonym (Skrik & Panik) skrev 2018-03-01 09:07:22 följande:

    Fel. Du kan alltid göra något för att mildra och förändra ditt tillstånd så du mår så bra som möjligt, men det funkar såklart inte om du har bestämt dig att INGET avvärjer de dåliga tankarna, detta är inte någonstans sant, fysisk rörelse gör att du INTE kan tänka på något annat än just det du gör i stunden. Bränner du dig i hett vatten i duschen kan jag lova att du har inte tid att tänka på dina negativa oroliga tankar du kommer vara upptagen med tanken " SATAN Aaaaj!!! jag blir röd,faaan vad det brääännneeeeer faaan vad hett vatten kan varaaa!!"

    Till exempel.

    Du ska inte tro att du ska bli utan tankar, du ska bara ha en bättre fantasi än dina skräck-fantasier i huvudet.

    Hälla iskallt vatten på dig kommer också garanterat göra att du inte har tid att Välja att lägga energi och fokus på de dåliga tankarna som självfallet skrämmer upp din kropp?

    Varför tror du folk skurit sig? Att smärta ger dig nytt fokus är bevisat. Men du kan också få nytt fokus av fysisk rörelse.

    prova!


    I mitt fall är jag inte medveten så det är någon utifrån som måste hjälpa mig. Annars vaggar jag bara fram och tillbaka. Men för mig är jag så pass med att jag iaf vissa ggr vet att jag måste vakna från det för att det ska försvinna. Min man tar ut mig på balkongen. Sen ger han mig vatten. Han frågade sist om han skulle göra mat till mig och tänkte fan är han inte klok jag kan inte äta i detta tillstånd haha. Sen sätter jag mig i soffan och stirrar och funderar lite sen vaknar jag.

    Samtidigt som att jag kan inte göra något så gör jag alltid något för jag är ju tvungen för annars dör jag eller vad jag fan tror.

    Men det påminner lite som du säger det som min man gör. Tar ut mig till en kall balkong. Ger mig ett glas med kallt vatten. Det får en att tänka på annat. :)
  • NELJ
    Anonym (Nattpanik???) skrev 2018-03-01 09:08:14 följande:

    Usch låter jobbigt. Men då är du medveten? Du kan liksom lugna dig snabbt nu, vad skönt.

    Jag har ju haft det sen lite och aldrig vant mig. Men jag brukar bara få det en gång då och då så det är inte så att det upprepar sig varje natt. Tack och lov för då hade jag nog hamnat på psyket då jag blir så psykotiskt eller vad man ska säga. Helt panikslagen. Min man tycker det är hemskt men han är så bra och lugnar mig och jag kramar honom tills det går över.

    Ska kolla upp det med sömnparalys för ja det undermedvetna är verkligen skumt och svårt att förklara. Jag kommer också ihåg allt som hänt så min största mardröm är att jag någon gång ska fastna i det tillståndet av galenskap. Och hamna på psyket och ingen förstår mig. Usch.


    Jag blir medveten successivt. Först är jag helt inne i drömmen och fullständigt övertygad om att den är verklig. Jag har haft incidenter då jag tom sprungit ut ur rummet i panik och skrikit men det var ett tag sedan. En gång var på ett hotell så min dåvarande sambo fick rusa upp och hejda mig för jag var på väg ut i korridoren, gråtandes och iklädd bara trosor. Det kan jag skratta åt lite så här i efterhand men var så klart inte alls roligt just då.

    Hoppas du kan få hjälp på något sätt för det är fruktansvärt tröttsamt. Jag tror dock inte att det är någon risk att du fastnar i paniken.
  • Anonym (Skrik & Panik)
    Anonym (Nattpanik???) skrev 2018-03-01 08:42:09 följande:

    Jag trodde förresten tvångstankar var typ när man tex måste tvätta händerna flera ggr eller kolla så att spisen är av flera ggr.


    Det blir ett tvång om en person lägger massa tid på att fortsätta mata sina redan dåliga tankar, och att gå efter de och ha fullt fokus på de tillslut blir det tunnelseende i huvudet och de tankarna är det enda personen hör på.

    Men nej en läkare skulle inte säga att det är tvångsmässigt som när du hör att du ska hoppa framför tåget, eller att du måste kolla dörren 23 gånger och gånger och bara gå på höger sida om golvet. (t.ex det kan se olika ut)
  • Anonym (Skrik & Panik)
    Anonym (Nattpanik???) skrev 2018-03-01 09:15:38 följande:

    I mitt fall är jag inte medveten så det är någon utifrån som måste hjälpa mig. Annars vaggar jag bara fram och tillbaka. Men för mig är jag så pass med att jag iaf vissa ggr vet att jag måste vakna från det för att det ska försvinna. Min man tar ut mig på balkongen. Sen ger han mig vatten. Han frågade sist om han skulle göra mat till mig och tänkte fan är han inte klok jag kan inte äta i detta tillstånd haha. Sen sätter jag mig i soffan och stirrar och funderar lite sen vaknar jag.

    Samtidigt som att jag kan inte göra något så gör jag alltid något för jag är ju tvungen för annars dör jag eller vad jag fan tror.

    Men det påminner lite som du säger det som min man gör. Tar ut mig till en kall balkong. Ger mig ett glas med kallt vatten. Det får en att tänka på annat. :)


    Jaha du blir som i drömparalys-tillstånd, eller Flashbacks att du är kvar i drömmen / tankarnas verklighet och lever helt i det. Då förstår jag bättre. Nej är man inte medveten är det bara en sak du KAN göra och det är att NU, när du är i normalt tillstånd, förebygga och förbereda genom att bl.a planteraen "idé" du tillslut kan nå ut till i ditt omedvetna tillstånd,t.ex,som mitt ex gjorde han flyttade sig från mig och la en filt över mig nästan så den täckte hela mitt huvud, så efter ha gjort det flera gånger skapades ett mönster,som jag kom åt Trots min Flashback. Tillslut kunde jag i min Flashback,känna filten och då blev jag medveten att vad än jag upplevde så var det inte verkligheten, eftersom jag hade filten på mig. Som snurran i filmen Inception! (Om du sett den) och då blev jag lugnare fortare och tillslut efter några ytterligare gånger, gjorde filten så jag kunde bryta mig ut ur min Flashback och komma tillbaka till verkligheten nästan direkt.
  • Anonym (Skrik & Panik)
    Anonym (Skrik & Panik) skrev 2018-03-01 09:33:17 följande:

    Jaha du blir som i drömparalys-tillstånd, eller Flashbacks att du är kvar i drömmen / tankarnas verklighet och lever helt i det. Då förstår jag bättre. Nej är man inte medveten är det bara en sak du KAN göra och det är att NU, när du är i normalt tillstånd, förebygga och förbereda genom att bl.a planteraen "idé" du tillslut kan nå ut till i ditt omedvetna tillstånd,t.ex,som mitt ex gjorde han flyttade sig från mig och la en filt över mig nästan så den täckte hela mitt huvud, så efter ha gjort det flera gånger skapades ett mönster,som jag kom åt Trots min Flashback. Tillslut kunde jag i min Flashback,känna filten och då blev jag medveten att vad än jag upplevde så var det inte verkligheten, eftersom jag hade filten på mig. Som snurran i filmen Inception! (Om du sett den) och då blev jag lugnare fortare och tillslut efter några ytterligare gånger, gjorde filten så jag kunde bryta mig ut ur min Flashback och komma tillbaka till verkligheten nästan direkt.


    Idag har jag inga Flashbacks de kanske hänt en gång vart 4 år men eftersom jag blivit så erfaren och självständig och utvecklad om mig och mina tankar så blir det bara en kort panik jag sen lugnar ner direkt för jag vet att det bara är en reaktion på en dröm som kroppen trott var verkligt.

    Kunskap är makt jag har lärt läst och samlat så mycket kunskap om hur jag själv fungerar hur hjärnan fungerar hur kroppen fungerar ihop med hjärnan att det är dessa tankar som är dominerande även vid panikattack.
  • SofieJ
    Anonym (Nattpanik???) skrev 2018-03-01 08:38:19 följande:

    Vad tar du för mediciner? <3


    Jag tar Venlafaxin 75 mg :)
  • Anonym (Skrik & Panik)
    Anonym (Skrik & Panik) skrev 2018-03-01 09:36:21 följande:

    Idag har jag inga Flashbacks de kanske hänt en gång vart 4 år men eftersom jag blivit så erfaren och självständig och utvecklad om mig och mina tankar så blir det bara en kort panik jag sen lugnar ner direkt för jag vet att det bara är en reaktion på en dröm som kroppen trott var verkligt.

    Kunskap är makt jag har lärt läst och samlat så mycket kunskap om hur jag själv fungerar hur hjärnan fungerar hur kroppen fungerar ihop med hjärnan att det är dessa tankar som är dominerande även vid panikattack.


    Nyckeln till att milda eller avblåsa en panikattack är att du förstår att för kroppen är det naturligt och friskt att reagera med "fly eller slåss" - läge (adrenalin hjärtslag ökar du svettas du fryser du får tunnelseende du fokuserar extremt mycket på dina tankar för du tror det är verkligheten, för din kropp och hjärna trodde dina drömmar / Flashbacks ) minnen du reagerat på med skräck,var nutid)

    Paniktillstånd är att du sitter kvar i ett hus som brinner.

    Så ser det ut för din djurhjärna. (Som tidigare haft ångest som endast instinkt att överleva)

    Verkligheten är att elden bara var tankar din kropp reagerade verkligt på. (Din andra nya del av hjärnan som vet att tankarna bara är tankar)

    En normal reaktion på en onormal situation helt enkelt.

    Dina två sidor av hjärnan krockade ihop bara :)

    Djuret mot individen!
  • SofieJ
    Anonym (Skrik & Panik) skrev 2018-03-01 09:07:22 följande:

    Fel. Du kan alltid göra något för att mildra och förändra ditt tillstånd så du mår så bra som möjligt, men det funkar såklart inte om du har bestämt dig att INGET avvärjer de dåliga tankarna, detta är inte någonstans sant, fysisk rörelse gör att du INTE kan tänka på något annat än just det du gör i stunden. Bränner du dig i hett vatten i duschen kan jag lova att du har inte tid att tänka på dina negativa oroliga tankar du kommer vara upptagen med tanken " SATAN Aaaaj!!! jag blir röd,faaan vad det brääännneeeeer faaan vad hett vatten kan varaaa!!"

    Till exempel.

    Du ska inte tro att du ska bli utan tankar, du ska bara ha en bättre fantasi än dina skräck-fantasier i huvudet.

    Hälla iskallt vatten på dig kommer också garanterat göra att du inte har tid att Välja att lägga energi och fokus på de dåliga tankarna som självfallet skrämmer upp din kropp?

    Varför tror du folk skurit sig? Att smärta ger dig nytt fokus är bevisat. Men du kan också få nytt fokus av fysisk rörelse.

    prova!


    Fast vänta, nu pratar jag om att vakna med panik, alltså att jag redan är i en fullfjädrad attack när jag vaknar. Det är snabbt över, men man får inte samma chans att hantera den som under dagen när den kommer smygande på ett annat sätt. Jag tycker annars att jag är rätt bra på att hantera min ångest, får sällan attacker alls numera.
Svar på tråden Panikattack på natten eller vad är det?