Bonuafamiljer - hur gör ni med kläder/saker??

Vilken jobbig människa han låter som. Kör han den stilen med er vuxna också - att ni måste ha exakt lika många tröjor, strumpor och jackor?

Precis som du säger så är rättvisa inte att alla får samma utan att alla får det de behöver och i viss mål önskar sig. Det gäller både för kärnfamiljer och bonusfamiljer.

Jag har inga direkta råd att ge utom att du antingen får ta fajten och försöka få honom att förstå detta, eller så får du ge upp och låta honom diktera vad du och din dotter ska ha för saker.  

Ursäkta men din sambo är dum i huvudet. Han är som så många andra män som tror att de måste kompensera barnen för att de inte lyckats hålla ihop med deras mamma. 
Han ser sina barn som en tillgång, din som en belastning. 

Sluta genast köpa saker till hans barn. Tala om att ni ska ha gemensam ekonomi ang era gemensamma kostnader. 

Om ni inte kan betala 50/50 för att då får den ena väldigt lite kvar så får ni antingen leva efter den standard den som tjänar minst klarar av eller dela i % vad var och en tjänar. 
De pengar ni har kvar sen använder ni som ni vill. Om du vill köpa 18 cykelhjälmar till ditt barn så gör du det och han ska ge fan i det eller så får han köpa 18 vardera till sina barn för sina pengar. 

Om han inte kan inse att hans barn har dubbelt så mycket som ditt så är han korkad. 

Han måste ha enormt bra egenskaper i övrigt, men faktiskt, jag kan inte se hur de kan överväga att han behandlar ditt barn som mindre viktigt än sina egna, för det är så det ser ut från mitt håll. 

Jag tycker snarare att ts ska ta fighten och försöka få honom att förstå eller stunta i vad han tycker. Han behöver väl inte vara inblandad i hennes inköp? Är cykelhjälmen sliten så köp en ny utan att prata med honom. Har man inte gemensam ekonomi ska man väl inte lägga sig i vad den andre lägger pengar på och så länge det inte handlar om lyxkonsumtion till barnen så är det inte orättvist.

Jag håller med, jag skulle helt klart ta fajten. Jag ville bara påvisa att det är de två alternativen hon har om hon inte vill lämna förhållandet förstås. 

Jag kan göra en jämförelse från när jag var liten: Min bror fick en crosshoj á 40 000 kr. Jag fick en cykel á 2500 kr (mycket på den tiden). Blev jag avundsjuk? Nej, jag ville inte ha nån cross. Hade däremot brorsan fått en cykel och inte jag, DÅ hade jag blivit avundsjuk och ledsen. För jag ville ju ha en cykel. 

ALDRIG att vi ens funderade på vem som fick mest eller så. Aldrig. Mina barn har heller aldrig funderat så, inte ens när vi bodde med en man som hade barn. Att uppfostra sina barn så är sjukt. 

Som nr 1 skriver, rättvisa är att alla får det de behöver och i viss mån önskar sig. 

Din sambo är den som är orättvis. Usch, jag blir så arg på sånt här! Min bästa väns fd gjorde samma sak, hon kastade ut honom. För mig är det det enda rätta om de inte kan förstå hur orättvisa DE är och ändrar sig. 

Har du frågat honom varför det är så viktigt med denna millimeterrättvisa? Är han möjligen rädd för vad som sägs hemma hos barnens mamma? Kanske tror han att de ska välja att bo hos mamman istället om de inte är nöjda med allt hos er...

Jag lever själv i en bonusfamilj, jag köper till mina barn och han till sina. Vi lägger oss inte i vad den andre köper alls. Jag för min del handlar mer kläder och leksaker etc åt mins än vad han gör till sina. Däremot undviker jag att komma hem med en massa saker de dagar vi har alla barnen hos oss utan sköter det när vi är ensamma. Svårt det här med rättvisa i bonusfam, jag brukar tänka att vi inte kan sträva efter att bli en kärnfamilj utan istället fungera tillsammans fast vi är två familjer. Det är givetvis inte utan problem hos oss heller, men jag skulle inte stå ut med att min man bestämde hur jag gör i mitt föräldraskap.

Måste förresten förtydliga angående ekonomin.

Vi har varit ett par i 7 år, äger en bostadsrätt tillsammans. Vi betalar de mesta av räkningarna av hans pengar och den mesta av maten av mina pengar. Sen våra "personliga" räkningar betalar vi var för sig. Alltså jag betalar min mobil, min och dotterns försäkring, dotterns fritidsavgift, eventuella läkarbesök, mediciner osv. Han betalar då även för honom och hans barn deras avgifter och liknande. Så här vi pengarna som blir över skickar vi mellan varandra så som man behöver. Så vi har egentligen varken delad eller gemensam. Men då vi bor i samma hushåll anser han förstås att det är allas pengar och att det ska vara rättvist. Så han tycker att hans barn blir lidande om jag köper något åt dottern, då måste vi ha råd att ge alla samma saker. Men hans barn blir överrösta av saker från alla håll och inte min dotter hon har bara mig.. Inga rika mor/far-föräldrar eller någon som kan kliva in och ge som present om det är något hon behöver. Han förstår inte att det är orättvist redan men att det bara är orättvist gentemot min dotter. Han tycker också att hon kan ärva av hans barn om dom vuxit ur något typ skridskor eller hjälmar..

Det här med millimeterrättvisa är helt omöjligt, och ännu mer när den som propsar på det inte kör det hela vägen. Min styvmor gör samma sak mot sina barn som din sambo, det är skrattretande. Två barnbarn som alltid ska få exakt samma saker - förutom att hennes biologiska barnbarn får gärna saker själv när de är själva, och om vi som föräldrar köper något till vårt barn ska hon köpa samma sak till sitt barnbarn för att det ska vara rättvist. Dock kan inte mitt barn få en tjuga utan att det andra barnet också ska få (även om det inte är där). Helt skrattretande, i min värld utgår man ifrån barns behov och vad man vill ge när man ska ge något.

Kan du inte prata med honom och säga att det är orimligt att ditt barn och hans barn ska få exakt lika mycket från er med tanke på att hans barn har två föräldrar som köper saker till dem, men ditt barn har bara dig. Vore väl mycket mer praktiskt om han och barnens mamma delade inköp och du handlar till ditt barn? Oavsett så blir det inte 100% rättvist då hans barn får märkeskläder men inte ditt osv.

Ja hans barn gnäller till sin mamma att dom bara får fula kläder hos oss och att dom inte får märkeskläder här och nu senaste året har det eskalerat i att den ena inte vill komma hit för de har en bättre dator hos mamma och här är det dåliga datorer och mamman uppmuntrar detta beteende och vill ha barnen hos sig på heltid.

Problemet är att hans barn kommer hit varannan vecka och frågar vad vi har gjort, har vi då gjort något utan dem eller att dottern fått något typ en leksak då blir det ramaskri... fastän dem har gjort/fått saker hos deras mamma. Dom vill vestämma att vi inte får göra något utan dem för då är det orättvist.

Min pappa som jag knappt har någon kontakt med då han har grova alkoholproblem gav min dotter en hundralapp när han hälsade på senast då inte sambons barn var här, då åkte han och tog ut varsin hundralapp till sina barn så det inte skulle bli orättvist.

Har försökt att säga det så många gånger men han säger bara att jag gör skillnad på barnen.