varför ändra andra?

Jag har varit här i ganska många år och har ibland undrat varför det tycks vara viktigt för många att andra "håller med.."

Otrohet exempelvis;
Varför är det så otroligt viktigt att försöka övertyga någon som är av motsatt åsikt?

Om du hatar otrohet och har starka åsikter om de som är otrogna..
Räcker inte det att DU vet var DU står..?

Om det dyker upp nån som tycker att det "är väl inte så allvarligt"..
Kan du inte låta hen tycka det utan att bli upprörd?

Likaså åt andra hållet;
Om du tycker det ska vara fritt att knulla runt med vem som helst, varför blir du provocerad av de som är trogna och verkligen tycker det är fint och viktigt..?

Ni som känner igen er - som blir upprörda och vansinniga när någon har en annan åsikt än ni...
Vad är det ni vill få för resultat med att skrika ut era upprörda känslor?

Tror ni att ni kommer att få någon att ändra sig?
Mår ni verkligen bra själva när ni sedan stänger datorn..?

**********************
Öppen och fri diskussion - men det handlar INTE om huruvida det är ok att vara otrogen eller inte.
Ni har gott om trådar att prata om detta.

Frågan handlar om varför ni känner ett ev. behov av att övertyga någon om er åsikt - när det bevisligen är totalt omöjligt att skrika på någon tills hen ändrar sig..

Anonym (nyfiken) Trådstartaren

Äldre 27 Feb 14:02

#4

Anonym (Samma) skrev 2018-02-27 07:11:28 följande:

Av samma anledning som du skriver detta inlägg

Jag tror verkligen inte det.

Eftersom jag skriver mitt inlägg utifrån en uppriktig nyfikenhet och ställer frågor.
Jag har inte svaren och marknadsför/påstår inte att jag vet bäst.

På vilket sätt är det jämförbart med någon som skriver hätska inlägg och idiotförklarar alla som inte håller med..?

Anonym (nyfiken) Trådstartaren

Äldre 27 Feb 14:11

#5

Anonym (man) skrev 2018-02-27 11:35:00 följande:

Jag tror du missuppfattat det det hela. Jag tror ingen har några större förhoppningar om att ändra någons uppfattning. Vad det handlar om är att folk helt enkel känner empati för den drabbade och känner avsky för för vad den otrogne gör mot sin partner (och barn).

Jag tycker din frågeställning är en aning vinklad, du lägger fram det som någon slags akademisk dispyt om en neutral fråga. Typ som att tycka olika om en maträtt, är pasta gott eller äckligt. Men riktigt så enkelt är det inte när det gäller saker folk gör mot varandra.

Vad gäller otrohet så innebär det oftast ett stort svek som kommer sänka den drabbade totalt och försätta personen i en kris som kommer ta år att återhämta sig från, för att inte tala om vad det ofta innebär för barnen. Man kan nog ganska lugnt konstatera att det orsakar väldigt mycket lidande för de drabbade. Då är det kanske inte så konstigt att det väcker starka känslor, människor har en tendens att bli förbannade på folk som utsätter andra för lidande och förnedring. Jag skulle snarare vilja påstå att man nog är ganska empatibefriad om man INTE blir berörd. Det blir lite som att stå och titta på när någon blir nedslagen och förnedrad och bara iskallt konstatera att "de tycker nog lite olika i någon fråga"

Som svar på din fråga så känner jag ingen som helst behov av att övertyga någon eftersom jag vet att det aldrig kommer hända. Jag känner däremot ett behov av tala om för personer som behandlar andra illa vad jag tycker om deras beteende.

Jag tänker att det är svårt att missuppfatta något när man (som jag) ställer en uppriktig fråga byggt på nyfikenhet.

Som jag var tydlig med i mitt inlägg så var frågan om otrohet ett exempel, det kunde handlat om färgen på bussar, maträtter eller kepsförbud i klassrummet..

Det är alltså inte så att jag har svårt att förstå att människor blir sårade, ledsna och upprörda av att bli utsatt för otrohet, jag har egna erfarenheter och kan bekräfta att man blir sårad.

Min fråga handlar (kanske främst) om varför så många utsätter sig för den tortyr det innebär att i ett anonymt forum försöka tala "idioter" till rätta - utan minsta chans i helvetet att någon ska lyssna...
Varför utsätter man sig för denna nedbrytande aktivitet?
Vissa har jag sett dyker upp i tråd efter tråd efter tråd efter tråd - och slåss mot väderkvarnarna.

Jag undrar uppriktigt om någon (som känner igen sig i detta) verkligen får ut något av detta utsiktslösa krig..? Mår man bättre av detta? Hjälper det?
Vad hoppas man uppnå?

Jag tog iofs även ett exempel från andra hållet - folk försöker ju hävda att man har "rätt" i alla möjliga frågor, nästan aldrig har jag sett någon ändra uppfattning/åsikt i dessa debatter..
I bästa fall slutar de med att man avslutar någorlunda hövligt, oftast slutar det med otrevligheter av olika slag.

Varför inte göra något bättre med sin ångest?
Jag undrar uppriktigt

Anonym (nyfiken) Trådstartaren

Äldre 28 Feb 12:15

#9

Anonym (man) skrev 2018-02-27 15:02:48 följande:

1) Som jag skrev så är färg på bussar och otrohet inte riktigt samma sak, det ena är ett klart känsligare ämne

2) Du verkar inte ha läst någonting av det jag skrev eftersom jag var ganska tydlig med att de flesta nog INTE är ute efter att övertyga någon utan uttrycker bara sin avsky mot en viss handling som de anser är omoralisk.

3) Om du ändå är fast vid att det handlar om att övertyga andra så kan du ju vända på frågan och fråga dig varför otrogna människor ska lägga ner sån energi på att försöka övertyga andra om att de inte gjort något fel. Varför alla dessa spaltmeter med dåliga ursäkter och bortförklaringar när man bara kan erkänna att man gjort fel?

4) Diskuterar man kanelbullar och plantera blommor är det nog mindre risk att saker urartar än känsliga ämnen som otrohet, svek, lögner, manipulation, etc. Känsligt ämne = het debatt = större risk för konflikter.

Du verkar inte ha läst TS ordentligt och inte heller mitt förra inlägg.
Försök igen.

Dels tog jag upp BÅDA perspektiven, min fråga gäller alltså inte bara "åt ena hållet" utan även just det du frågar under nr. 3) ovan.

Sen förtydligar jag TS (utifrån dina reflektioner) längst ner i mitt förra inlägg.
Läs gärna och reflektera/svara om du har några tankar.

Som sagt, för tredje gången nu; jag är uppriktigt nyfiken på hur folk tänker och känner. Varför man tar beslut om att ägna energi, frustration och ilska i ett forum som innebär att man (tror jag) främst kommer att må dåligt själv - utan någon som helst förändring hos någon annan.

Börjar dock inse det totalt meningslösa i att ställa frågan om detta eftersom de som läser här varken har förmåga att ta in min frågeställning (utan att göra om den) eller reflektera runt detta fenomen utan att gå igång känslomässigt.

Lite ironiskt kanske och jag antar att jag får skylla mig själv.
Om inte annat så har jag fått min tes bevisad (för mig själv).

Flertalet människor går in här - inte för att lära sig något, inte för att förändra något (varken sig själva eller någon annan) utan för att få vara heligt ilska, härja och bli frustrerade, irriterade, förbannade.. kanske ev. förolämpa någon..

Vad vet jag, det verkar vara ett intresse för många iaf.
Jag tycker det är ett korkat beslut då jag inte tror att någon egentligen mår bra av det - men jag får varken svar eller förklaringar till detta fenomen.

Borde nog ha insett.

Ha en fin dag alla, det blir nog inte mycket till samtal/dialog runt detta här. :)

Anonym (nyfiken) Trådstartaren

Äldre 1 Mar 11:17

#11

Anonym (man) skrev 2018-02-28 12:26:13 följande:

Jag tror snarare att problemet ligger i att du redan har en förutfattad mening om varför folk skriver i trådar och din tråd handlar inte om att få svar på din fråga (för det har du redan fått) utan om att få medhåll för det du redan tänkt från början.

Och när folk inte svarar som du önskat så anklagar du dem för att "inte ha förstått frågan" alternativt så lägger du ner tråden eftersom du inte fått de svar du önskat.

Hittills är det inte en enda som har svarat på någon av mina frågor, alls.
Jag hade väl trott att iaf några skulle läsa frågorna och faktiskt svara på det jag är nyfiken på..
Så jag antar att du har rätt i det, jag lägger ner tråden eftersom ingen svarar.

Min enda önskan var att någon skulle förklara vad det ger dem att debattera mot en vägg, att de skulle förklara om det får dem att må bättre och varför.

Jag förstår inte vad det är för "medhåll" du tänker att jag söker när jag i varje inlägg - inkl TS - bara ställt uppriktiga och öppna frågor utifrån en nyfiken hållning.

Vad är det för svar/medhåll jag söker menar du?
Jag vet nämligen inte själv, jag frågade för att få veta något jag inte redan visste.

varför ändra andra?

INNEHÅLL