För gammal för att längta?!

Hej,

Vet inte riktigt var jag ska posta detta, men måste bara få skriva av mig och försöka på nån som helst rim och reson på det hela, hoppas ni kan hjälpa mig. Jag är 37 år, fyller 38 i höst. Jag har tre barn och ett fjärde på väg, en tjej född-12, och två killar födda -14 och -16, alldeles underbara är de! I augusti är vårt fjärde barn beräknat och det visade sig på ett ultraljud igår i vecka 17 att det är nåt mellan benen, så det är troligtvis en kille till. En kille som jag kommer att älska av hela mitt hjärta, ingen tvekan där, men jag har verkligen alltid föreställt mig en liten dotter till, så blev helt chockad igår fast jag trodde jag var förberedd? Nu håller ångesten fullkomligt på att äta upp mig och känner att jag inte har någon att prata med. Jag vet att jag är oerhört lyckligt lottad, att vissa aldrig får barn alls, att jag ändå har en dotter osv ? jag vet, men förnuftet och känslorna tar inte riktigt till sig det.

Så nu känner jag att jag gärna vilja ha ett barn till, och därmed har jag chans att få en flicka till. Kan inte vänja mig vid tanken på att sista chansen är borta. Min man går nog att få med på noterna, huset är stort nog, bilen har plats för en till ? men så har vi det här med ålder?är det inte så att fertiliteten minskar drastiskt när man börjar att nå min ålder?! Och alla risker?! Och tänk om det helt plötsligt är för sent?slutar ägglossningen bara helt plötsligt en dag?!

Jag tror aldrig jag kommer att kunna släppa tanken på en dotter till, blir det ingen så kommer detta nog att vara en riktig livssorg för mig, även om jag toknjuter av livet och verkligen älskar mina andra barn så kommer detta ändå att finnas nånstans. Nån som har erfarenhet av samma? Som har många barn? Som vet hur chansen ser ut att faktiskt få en till tjej?

Skulle vara så tacksam över all input jag kan få här som hjälper mig att få en mer nyanserad bild av detta! <3