Personlig integritet

Jag tro det stämmer en del av det du skriver.

Men du vill komma dessa personer nära för att hjälpa dem. Vad säger att de vill ha just dig nära och att just du ska hjälpa dem? Även en person som har behov av att lätta sitt hjärta vill ju välja någon de litar på för att göra det. Du kanske bara inte är den personen?

Jag har hög personlig integritet, men samtidigt öppen. Jag är nog mer öppen här än  jag är IRL.

Mitt råd är att respektera personens integritet, alla har inte mörka bagage, utan är så som personer.

Du får acceptera att de inte vill dela med sig av sina "hemligheter" till dig.

Om det är något som kan få en sådan person att sluta sig ännu mer är att försöka krypa personen under skinnet. Det som kan öppna sig är att lyssna och inte fråga.

Jag tro det stämmer en del av det du skriver.

Men du vill komma dessa personer nära för att hjälpa dem. Vad säger att de vill ha just dig nära och att just du ska hjälpa dem? Även en person som har behov av att lätta sitt hjärta vill ju välja någon de litar på för att göra det. Du kanske bara inte är den personen?

Jag har hög personlig integritet, men samtidigt öppen. Jag är nog mer öppen här än  jag är IRL.

Mitt råd är att respektera personens integritet, alla har inte mörka bagage, utan är så som personer.

Du får acceptera att de inte vill dela med sig av sina "hemligheter" till dig.

Om det är något som kan få en sådan person att sluta sig ännu mer är att försöka krypa personen under skinnet. Det som kan öppna sig är att lyssna och inte fråga.

Ja, bra fråga! Det kan hända att jag inte talar om personlig integritet utan helt enkelt bara hemliga personer som blivit brända av miljön de växt upp i och därför inte litar på andra.

Jag ser tydligt två grupper som gör inlägg här: den ena som får väldigt ömma fötter och blir förbannade av det jag skriver. Dessa matchar ju själva beskrivningen av hög integritet som när jag Googlar ofta är kopplat till hög självkänsla och stark värderingstro. Denna egenskap ligger nog som en dominant egenskap i DNA:t. Och precis som ni beskriver och vil informera om är det egenvalt hur mkt en vill dela med sig av sitt innersta eller vad som händer i sitt liv (alltså motsatsen till gränslös som någon kallade mig i tråden). Det är ju så tydligt av starka värderingar och känslan av att ha blivit förorättad lyser igenom i vissa inlägg. Jag har speciellt en vän under denna kategori och som det tagit säkert 3-5 år innan hen började öppna sig på allvar för mig. Men då e det ju precis som någon skriver att de bygger sakta upp sitt förtroende för någon.

Men den andra kategorin som jag tänker på kanske då formats mer av miljön och pga dåliga erfarenheter har svårt att lita på folk. Dessa kanske inte är lika stark värderingsstyrda utan bara har trust issues och kanske därför inte alls ska smmankopplas med begreppet personlig integritet? Dessa personer är mer formbara med sig om trauma bearbetas.

Vad tror ni?

Jag kan förstå dig TS. Jag har en sån kompis. Vi har varit vänner i 20 år tillbaka och umgås minst en gång i veckan och ibland mer. Ändå har det varit så att jag fått veta av någon annan som sett personen på stan och frågat vem den är där med att hen hade en partner sedan ett halvår tillbaka där de i princip bodde ihop, min partner var bonuspappa till personens alla barn och de planerade ytterligare barn... 

När det tog slut med denna partner så dröjde det ytterligare ett halvår innan jag fick veta det, så har under den tiden tex haft partnern på social media (min kompis har inget sånt) och pratat med denne som att de var ihop. 

Känns underligt att inte berätta såna stora grejer. 

Personen har själv sagt att denne behöver bli mindre hemlig för sitt eget bästa. Sedan om det blir medmig eller någon annan återstår ju att se.

Men oavsett om jag är gränslös eller inte, om personen vill öppna sig mer för någon utvald är det någon som har tips på hur gå tillväga? Den jag talar om säger det slår knut på sig själv när denne försöker öppna sig. Kanske vara är för Att det är tunga ämnen iofs..

Jamen sluta, ?ömma fötter..!

Tro fan man blir förbannad av att läsa att du går omkring och tycker synd om folk som inte vill vara så nära dig som DU önskar och tycker att det vore en HJÄLP att ha just dig in på livet.

Hjälp med vad? Jag är faktiskt väldigt lycklig, har nära vänner, en jättefin relation, bra kontakt med min familj osv.

Jag väljer själv vilka nya människor jag är intresserad av och brukar faktiskt beskrivas som väldigt öppen och varm - Men, det har alltid funnits vissa dominanta människor som varit påträngande och som jag då inte velat komma närmare.

Det är ju verkligen en större hjälp för en själv att sätta gränser, inte svara på privata frågor från efterhängsen person som inte känner en osv, det är sånt som många människor behöver träna på.

Inte att ignorera sina egna känslor och gränser för att en nyfiken och respektlös människa som ser sig som nån slags Healer/övermänniska som alla skulle bli hjälpta av att låta gräva sig in hos.

Jag har träffat flera personer som dig i den staden jag flyttat till och rätt snabbt känt att jag inte vill gå vidare och bli vänner.

Gemensamt är att dom börjat bete sig som nära vänner direkt, spammat med sms och förfrågningar utan att vänta in, har haft åsikter om att jag verkat tveksam, velat att jag ska berätta huruvida vi kommer bli nära vänner eller ej (!) efter sisådär 1-2 träffar.

Då handlar det inte om att jag generellt inte vill lära känna nya människor utan om att jag inte vill låta vem som helst ha massa åsikter om hur jag ska förändra mig. För dom har alla blandat pikar med att vara extremt nyfikna och triggats av att jag satt gränser.

Summan av kardemumman är att det är människor som inte respekterar andras gränser som behöver hjälp.

Jag kan förstå dig TS. Jag har en sån kompis. Vi har varit vänner i 20 år tillbaka och umgås minst en gång i veckan och ibland mer. Ändå har det varit så att jag fått veta av någon annan som sett personen på stan och frågat vem den är där med att hen hade en partner sedan ett halvår tillbaka där de i princip bodde ihop, min partner var bonuspappa till personens alla barn och de planerade ytterligare barn... 

När det tog slut med denna partner så dröjde det ytterligare ett halvår innan jag fick veta det, så har under den tiden tex haft partnern på social media (min kompis har inget sånt) och pratat med denne som att de var ihop. 

Känns underligt att inte berätta såna stora grejer. 

Om det är en specifik person i din närhet som dessutom själv säger att denne behöver öppna sig mer så kan du bara visa att du finns där för personen när den behöver det. Även om den bara öppnar upp sig om småsmulor varje gång.

Själv är jag en person som har väldigt få bekanta och få nära vänner. Det är få personer jag släpper inpå livet. Jag har alltid varit sådan så det är inget "jobbigt" som ligger bakom. Det är bara att jag helt enkelt trivs bäst med mig själv som sällskap. Om man vill komma mig inpå livet och få veta alla mina hemligheter (vilket det typ bara är mamma som gör, sen är det utspritt på olika personer) så måste man visa att man finns där. Jag lyssnar dock hellre på andras problem än pratar om mina egna.

Det blir en tankevurpa.

TS, du försöker generalisera en persons egenskaper och det kan man inte. Varje människa är unik och hur du ska få denna enda person handlar om vad han vill och kan.

Men jeez, var någonstans i den här tråden får dig att tro att det handlar om dig? Du vet ju inte något om mig eller situationen. Du verkar ju för övrigt rätt fyrkantig..

Så sant. Vi har ju alla massor av egenskaper och 10-15 st som är mest dominanta så det finns ju ingen universallösning som fungerar för alla. Men tips och råd finns ju alltid så en kan pröva sig fram.

Jaså har hen det? Efter att du pressat hen eller?

Jag har inte ditt problem, unga som gamla öppnar sig för mig, män som kvinnor. Barn får snabbt förtroende för mig, även blyga. Enmanshundar som ägaren säger brukar ignorera nya människor har ofta kommit fram till mig och visat förtroende.

Jag vet inte hur många gånger andra har avslöjat hemligheter för mig väldigt tidigt och tillagt att dom inte brukar göra så.

Hemligheten är att jag inte tränger mig på. Jag visar inte nyfikenhet på det sättet, ställer inte massa frågor, försöker inte närma mig utan är öppen och varm och avslappnad vilket gör att andra ofta vill närma sig mig.

Märker jag att någon är blyg ger jag denne lite mindre uppmärksamhet så att personen själv känner att det är på en lagom nivå dom trivs med.

Det här med integritet handlar både om att respektera sig själv och andra. Genom att respektera andras integritet KAN andra känna sig mer bekväma i ens närhet, speciellt om man bara ger bra förutsättningar för att den andra ska kunna närma sig i egen takt OCH ångra sig.

Såna som du försöker haffa, ställer frågor och får ni inte svar så ställer ni mer frågor och sen ifrågasätter ni varför ni inte får svar.

Ni pockar på och väntar otåligt och ser det som både er rättighet och bra för personen i fråga att låta er tafsa på dennes innersta.

Människor öppnar sig inte för såna som jagar och inte tar ett nej och som inte är känsliga för det sociala SAMSPELET.

Du samspelar inte, du försöker köra över.

Den här människan du inbillar dig skulle må bra av att ?släppa in dig? har valt att inte göra det. Ändå ska du fortsätta försöka.

Det är ett kontrollerande och kvävande beteende och raka motsatsen till det som gör att andra känner förtroende och vill komma till dig.

Om det är en specifik person i din närhet som dessutom själv säger att denne behöver öppna sig mer så kan du bara visa att du finns där för personen när den behöver det. Även om den bara öppnar upp sig om småsmulor varje gång.

Själv är jag en person som har väldigt få bekanta och få nära vänner. Det är få personer jag släpper inpå livet. Jag har alltid varit sådan så det är inget "jobbigt" som ligger bakom. Det är bara att jag helt enkelt trivs bäst med mig själv som sällskap. Om man vill komma mig inpå livet och få veta alla mina hemligheter (vilket det typ bara är mamma som gör, sen är det utspritt på olika personer) så måste man visa att man finns där. Jag lyssnar dock hellre på andras problem än pratar om mina egna.

Jaså har hen det? Efter att du pressat hen eller?

Jag har inte ditt problem, unga som gamla öppnar sig för mig, män som kvinnor. Barn får snabbt förtroende för mig, även blyga. Enmanshundar som ägaren säger brukar ignorera nya människor har ofta kommit fram till mig och visat förtroende.

Jag vet inte hur många gånger andra har avslöjat hemligheter för mig väldigt tidigt och tillagt att dom inte brukar göra så.

Hemligheten är att jag inte tränger mig på. Jag visar inte nyfikenhet på det sättet, ställer inte massa frågor, försöker inte närma mig utan är öppen och varm och avslappnad vilket gör att andra ofta vill närma sig mig.

Märker jag att någon är blyg ger jag denne lite mindre uppmärksamhet så att personen själv känner att det är på en lagom nivå dom trivs med.

Det här med integritet handlar både om att respektera sig själv och andra. Genom att respektera andras integritet KAN andra känna sig mer bekväma i ens närhet, speciellt om man bara ger bra förutsättningar för att den andra ska kunna närma sig i egen takt OCH ångra sig.

Såna som du försöker haffa, ställer frågor och får ni inte svar så ställer ni mer frågor och sen ifrågasätter ni varför ni inte får svar.

Ni pockar på och väntar otåligt och ser det som både er rättighet och bra för personen i fråga att låta er tafsa på dennes innersta.

Människor öppnar sig inte för såna som jagar och inte tar ett nej och som inte är känsliga för det sociala SAMSPELET.

Du samspelar inte, du försöker köra över.

Den här människan du inbillar dig skulle må bra av att ?släppa in dig? har valt att inte göra det. Ändå ska du fortsätta försöka.

Det är ett kontrollerande och kvävande beteende och raka motsatsen till det som gör att andra känner förtroende och vill komma till dig.