• Anonym (mmm)

    Ha bonusbarnen "extra" hela tiden

    ja du får ju säga till honom igen, så är det bara! Förklara att han enbart INTE kan vara den som bestämmer i er familj, att de andra barnen inte dör om mamman ordnar barnvakt någon av gångerna (har de tex ingen mormor/morfar eller annan släkting?) 

    Vet inte hur trött du är av att ha små bebisar men du får väl annars överdriva lite, säg att du håller på att stressa och gå under av alla krav, medan han "bara" jobba och inte faktiskt ser hur det är på riktigt. 
    Kan du ringa hans ex och prata med henne själv? Eftersom mannen alltid sagt ja så kanske inte hon reflekterar över saken utan tror att ni pratat om det. 

  • Anonym (mmm)

    Eller får ni gå till familjerätten, alla tre vore nog en bra ide, och få hjälp att prata där om ni inte kan kommunicera tillsammans. 

  • Anonym (mmm)

    Flytta till mamman på heltid låter ju inte realistiskt om hon reser så mycket ,så det tror han kanske inte på själv egentligen. Låter mer som ett svepskäl han drar till med. Han tycker säkerligen det är jättemysigt när barnen är mer hos er men det ska ju funka också. Betalar mamman lite för det också då, hoppas jag, om barnen är så pass mkt hos er? 

  • Anonym (mmm)
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2018-03-05 10:27:16 följande:
    Ja jag vet att jag har problem med det, jag har alltid vart sådan som person. Vill vara snäll och alla till lags. Men jag vet hur åtminstone äldsta barnet blir om det får ett nej. Svordommar, smäll i dörrar, ringa mamma och gråta och åka dit. Sen är det mitt fel att barnet åker och jag blir en riktig skurk. Och det är inga stora saker jag pratar om, det kan vara att jag ber dem åka buss själv eller att jag inte kan skjutsa till kompisen just på minuten för att jag lagar mat tex.
    Det är ju en björntjänst ni gör barnen om de lär sig att de får lov att bete sig så där! Skulle jag aldrig acceptera av mina barn. Nu är det äldsta barnet, snart kommer det andra följa efter. 
    Jag kan förstå om barn kan tycka det är oroligt att åka buss men att du ska dra ut tvillingarna för att de "inte vill" åka buss på morgonen, det är i mina öron inte ok faktiskt. 

    Du säger ni inte kan gå till familjerätten för mannen inte vill. Du bevisade bara igen att det ÄR han som bestämmer i er familj. De tau säger är inte värt lika mycket Vill du verkligen ha det så? 
    Han borde kunna gå med på att ni två ska gå i parterapi om inte annat, för det är verkligen uppenbart för mig att ni behöver det. Enda alternativet är ju annars att du fortsätter vara allas servicefröken.

    Ska han vara pappaledig något framöver?  Då får ju han ta allt det där, vore nyttigt. 
  • Anonym (mmm)
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2018-03-05 11:29:38 följande:
    Barnen går i första hand för honom. Alltid. Och det är bra! Det värsta som kan hända är att vi står med två barn till som ska flaxa varannan vecka och det vill jag inte :(
    De går kanske i första hand på ett sätt men ändå inte. Era tvillingar verkar han dock inte tänka på? Hur ska det gå när tvillingarna börjar krypa/gå och fara runt, samtidigt som du ska serva de äldre för att han inte kan säga nej till sitt ex (eller till barnen för den delen)? 

    Jag tänker att så som ni har det nu är precis vägen till det du inte vill! 
  • Anonym (mmm)
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2018-03-05 10:58:27 följande:

    Så blev det en tråd om elaka styvmamman och "du visste från början att han hade barn".

    Jag tycker OM hans barn, jag vill inte vara utan dem! Det är INTE barnens fel att det blir så här, det är vi vuxna!

    Jag tycker OM att ha dem här varannan vecka, jag tycker om att de kommer när de "inte ska" också, MEN då uppskattar jag att bli informerad i tid och kanske till och med tillfrågad om JAG har några andra planer (vilket jag nu hade och fick ställa in) då det är JAG som förmodas ta hand om dem då min man jobbar och ofta ligger ute på jobb, dvs inte kommer hem alls när vi har "storbarnsfri" vecka.

    Jag har förstått att jag är en mes och måste ryta ifrån. Tack! Jag har faktiskt ringt honom på jobbet nu och förklarat hur jag känner (inte första gången vi pratar om det) och att det blev särskilt tokigt den här gången då jag hade sett fram emot torsdagen. Hans svar:" Hur tycker du vi ska lösa det då då? Ska *** stanna hemma från arbetsresan tycker du? Du är ju ändå hemma?" Så de kommer som de bestämt på torsdag morgon.


    Alltså hur han tilltalar dig! Han trycker ner dig och så är det bara slutdiskuterat? Jag hade sagt "ja jag tycker det är rimligt att du i så fall tar ledigt eftersom det är dina barn och du träffar dem så mkt mindre än jag! Jag får alltid ändra mina planer bara för att jag är föräldraledig! "
Svar på tråden Ha bonusbarnen "extra" hela tiden