Mina tre senaste seriösa förhållanden har varit med tre helt olika personligheter:
Den första och jag var totalt olika. Det enda vi hade lika var passionen (galet bra sex) och hans dåliga humör triggade mig som fan så till slut rök vi ihop dagligen, sen visade han sig vara ett svin så det var ett enkelt beslut att lämna.
Den andra och jag var så lika så att det var läskigt. Vi tänkte på precis samma sätt hela tiden, hans lugna humör lugnade ner mig och vi bråkade verkligen aldrig. Vi var otroligt kära i varandra i två år, sen från en dag till en annan så insåg vi att vi passade bättre som vänner och hans personlighet som var så lik min började irritera mig samma dag som passionen försvann. Vi är fortfarande vänner, såhär 10 år senare.
Den sista (förhoppningsvis) gifte jag mig med. Han är som ett mellanting mellan mina två ex. Stabilt humör, så vi bråkar typ aldrig utan diskuterar lugnt och sansat. Vi tänker lite olika och han har fått lära sig att bara för att han har rätt så betyder det inte att jag har fel. Vi har samma grundläggande värderingar och tankar om framtiden, är fortfarande kära i varandra och känner att passionen fortfarande finns där. Vi har varit tillsammans i 10 år.
Så för mig funkar ett mellanting. Jag vill inte ha någon som är för lik mig men för olika funkar absolut inte.
