• RoR

    Era upplevelser

    Hej alla,

    Jag o min kille är gravida och väntar vårt första barn, och vi är överlyckliga. 


    Ingen av oss står särskilt nära sina respektive familjer och vi känner oss i all glädje, lite vilsna. Båda gillar att planera och att ligga steget före, vad vi kan förvänta oss, och vi förstår att det är så gott som omöjligt när det gäller att vänta barn.

    Vi vill gärna höra mer om era upplevelser av graviditeten och första åren som småbarnsföräldrar. Fanns det några stunder när ni kände större glädje eller skräck, att det liksom var på riktigt? Typ första ultraljudet? Första sparken? Att se sitt barn le för första gången..

    Tack för era historier,
    RoR

  • Svar på tråden Era upplevelser
  • Iowhannah

    Jag tror inte att jag förstod att det var på riktigt förrän typ två veckor innan förlossning. Det var då det gick in hos mig att vi faktiskt skulle ha ett barn, att det inte tog slut iom förlossningen. Jättekonstigt. Min sambo hade tagit in det långt innan jag gjorde det, och då var det ändå jag som bar barnet i mig.

    Det som var jobbigast för oss var första tiden efter förlossning. Jag drabbades av en förlossningsdepression och min sambo fick plötsligt fullt ansvar över både hem och bebis, samtidigt som han gjorde vad han kunde för att hålla mig uppe. Efter den perioden har det väl inte varit jättejobbigt på samma sätt. Självklart har vi avverkat hög feber, tandsprickning, dålig mage, trassliga nätter och såna saker, men det är superhäftigt att se någon gå från bebis till småbarn och lära sig allt från start!

    Det absolut bästa är den fullständigt villkorslösa kärleken man får från, och känner för, sitt barn! Allt mitt barn lär sig gör mig så stolt över att vara just hans mamma.

    Det är mycket jobb med att vara småbarnsförälder men jag tycker att man får igen det rätt snabbt, små barn inger mycket glädje :)

  • RoR

    Tack för att du delar med dig så ärligt @lowhannah Hjärta
    Vi uppskattar det något enormt.

    RoR

Svar på tråden Era upplevelser