Era upplevelser
Hej alla,
Jag o min kille är gravida och väntar vårt första barn, och vi är överlyckliga.
Ingen av oss står särskilt nära sina respektive familjer och vi känner oss i all glädje, lite vilsna. Båda gillar att planera och att ligga steget före, vad vi kan förvänta oss, och vi förstår att det är så gott som omöjligt när det gäller att vänta barn.
Vi vill gärna höra mer om era upplevelser av graviditeten och första åren som småbarnsföräldrar. Fanns det några stunder när ni kände större glädje eller skräck, att det liksom var på riktigt? Typ första ultraljudet? Första sparken? Att se sitt barn le för första gången..
Tack för era historier,
RoR