Sån tandläkarskräck men måste gå ??!!

Som jag känner nu är det omöjligt för mig att ens ta tag i detta med en tid. Det lilla jag hade när maken ringde om tid är som bortblåst. Det lilla hopp jag hade att jag skulle kunna fixa det.

Är svårt att få någon annan att förstå , men mitt nej är ett nej kring att ens försöka gå på ett besök.

Jag kommer få jobba med att försöka släppa detta som känns psykiskt nu för nu tycker ingen i min närhet att jag är rolig. Jag är på uruselt humör och fräser till alla. Enbart för jag tänker på tandläkare och folk omkring mig diskuterar detta.

Tack för all info ni delar med er. Men jag kommer nog inte dö....utan bara ha en jävla tandvärk en stund till.