Hej!
Jag är också gravid med första barnet om det går vägen. 8+5 idag, bf 1-2/11 fick se den lille blinka för andra gången igår. Jag har knappt mått illa, bara 2-3 dagar, lite svullen över magen och brösten är hårda och ömmar.
Ett par dagar har jag varit sådär jättetrött som beskrivs men de flesta är jag faktiskt ungefär som vanligt.
Hur mår ni alla? Jag mår oförskämt bra faktiskt, så bra att jag började tro att jag inte alls var gravid längre. Jag nojade så mycket att min älskade sambo insisterade på att jag skulle ta ett test bara för att jag skulle kunna lugna ner mig. Testet visade starkt positivt och bara någon timme efter att jag tagit det slog världens illamående på och jag blev konstigt nog bara tacksam över det haha! Den 11.4 är det äntligen dags att se den lille på ultraljud, jag orkade inte vänta till RUL så jag bokade in ett tidigt ultraljud på privat klinik. Men nu är jag ju så himla nervös inför det och tankarna löper amok. Jag är livrädd för att vi inte ska höra ett hjärta slå, men det kanske är helt normalt att oroa sig över allt och inget?
Känner inte heller så mkt än så länge. Lite trött, ömma bröst och molvärk ibland och ibland när jag inte ätit kan jag känna av svagt illamående. Ska iväg på tidigt vul 12/4 pga tidigare missfall. Är så galet nervös att det inte ska va nåt levande där inne.
Men jag försöker hålla mig lugn och tänka att denna gången kommer det gå bra. Är ju så många som får missfall och sen får en fullt frisk bebis nästa graviditet så varför skulle inte det kunna hända mig. :)
Läste massor sist och nojade hela tiden. Denna gången har jag redan varit med om det värsta som kan hända så upplever ett annat lugn konstigt nog.
Vi är båda äldre och har på 5 månader lyckats bli blivit gravida för andra gången. Bara det är häftigt tycker jag. Nu håller vi bara tummarna att detta lilla frö stannar kvar hos oss.
Jag hörde att risken för missfall minskar till 1,6-3% om man ser hjärtat slå någon gång mellan v7-9 :) jag ska på ultraljud på tisdag, v.7+0 och kommer berätta för alla samma dag om allt ser bra ut. Vill inte hålla en stor, glad nyhet hemlig för att ?något kan hända?. Det kan ju alltid hända något negativt så jag tänker njuta fullt ut :)
Med det sagt, hur överlever ni den här väntan till v 12 och kub? Bara jag som bara läääängtar?
Var på första ultraljudet på RMC idag, och allt gick super! En liten med ett fungerande hjärta! V 7 (6+5) så gick tillbaka två dagar ifrån vad appen sa. Nu är det dags att ringa mödravården :D
Ja är i vecka 7 och så orolig för misfall. Funderar på å göra en tidigt ultraljud
Jag undrar samma sak, dagarna går såååå långsamt så jag tror jag kommer hinna bli galen innan v 12. Har inskrivningssamtal den här veckan i alla fall, det blir spännande vilken vecka är du i?
Jag tycker dagarna kryper fram. Vill bara se hjärtat ticka. Har vul 12/4 då i v10. Skräcken att få ett till missfall är enorm men försöker att lugna mig med att vi i alla fall haft ganska lätt att bli gravida trots vår höga ålder. Men så som jag mådde vill jag inte uppleva igen. Speciellt inte misstanken om Mola som de då hade och som då hade inneburit gravidförbud och cellgifter. Jag har ju inte tid att vänta då jag troligtvis inte kan få barn så länge till pga åldern.
Min bror fick sitt första barn för några månader sen så det har tagit bort fokus från oss vilket är skönt. Är aldrig kul att känna press från andra. Man har ju tillräckligt med press från sig själv.
Vet att det inte är någon direkt tröst men som specialisten som tog hand om mig sa när jag fick missfall var att något positivt i det hela är att du kan bli gravid och det betyder att ni två är komplativa med varandra. Finns de som försöker i många år och som det inte har något fertilitetsproblem utan de kan helt enkelt inte få barn tillsammans. Så försöker tänka att vi kan bli gravida nu är nästa steg att få det att stanna. En dag i taget. Förhoppningsvis kommer vi alla en dag få vårt lilla barn. :)
Någon som har varit på KUB än? Ska dit på tisdag, lite nervös :)
Nu är vi i vecka 10 (9+3) och jag mår oförskämt bra. Nästan så jag inte tror på att jag är gravid men jag bestämde mig efter VUL i vecka 7 att nu måste jag sluta noja över det här. Jag lider av ångestsyndrom och panikattacker och är en mästare på att övertänka och katastroftankarna tar lätt över om jag inte försöker behärska mig. Jag kan liksom ändå inte påverka hur det går, så därför försöker jag vara lycklig nu över det faktum att jag faktiskt är gravid och får må så här bra. Vi hade inskrivning på mvc för två veckor sedan och fick världens härligaste barnmorska. Samtalet var över en timme och så fick vi tid till RUL den 17.5 på min födelsedag, då är jag i vecka 13 :)
Idag ska jag till läkaren för en massa blodprov och urinprov, inte så himla kul kanske men så tycker jag allt som rör bönan är spännande. Hur mår ni nu?
Ett tag sedan jag skrev. Vad roligt att ni håller igång tråden :)
Jag själv mår inte så bra. Vecka 12 nu och är sjukskriven 50-100% pga smärtor i rygg/bäcken. Väldigt tidigt för foglossning men vad annars kan det vara?
Jag har RUL 25 juni, känns som tiden går så jäkla sakta haha är så nyfiken på kön!
Oh blir lite svartsjuk på era kulor :D min är enorm, så pass att folk tror att jag ska föda i juli haha!
Hej alla jag har bf 3 november. Rul på måndag. Orolig att det ska vara så illa att bm rekommenderar abort
Mitt Rul gick också bra. Precis som jag misstänkt så väntar vi en liten pojke. De försökte flytta bf till 29/10 men stopp och belägg, vi håller oss till 31/10 nu. Tydligen växer pojkar snabbare än flickor därför de menar att jg gått längre och längre för varje ultraljud.
Så förutom himla frekventa sammandragningar som de menar beror på flytt, mitt jobb ect så mår jag bra.
Lycka till ni andra
Hej! Lite nyfiken på hur det går med er, symptom, annat.
Är själv i v 27, snart tredje trimestern. Vissa säger smal, andra säger stor. Kan lägga upp magbild om någon vill. Gått upp 7 kilo men nog nästan bara magen. Fortsatt inga besvär med rygg eller bäcken trots att jag glömmer göra mina övningar. Sammandragningar typ hela tiden men inget jag tänker på då de inte gör ont och tidigare inte påverkat tappen. Känner bäbisen kanske 10-20 tillfällen om dagen, oftast inte mer än 30-60 min paus men har hänt och varit en runda på förlossningen i v 24. Mest ?hoppar? han men har också moderkaka i framvägg.
Kosmetiskt hittills inga sträckmärken, åderbråck eller svullnad.
Fundera på att köpa en gravidkudde och romer tvings att sova på sidan. Tänkte kolla på barnvagn och sånt om 2 v, trots allt 3 trimester och stor överlevnadschans efter v 28.
Vi har en liten bil så inte sååå många att välja på. Britax smile 2 eller bugaboo kanske fox ska vara små att fälla ihop men kanske ger affären ytterligare något förslag. Ska titta/provköra nästa vecka, hittills inte köpt något alls till bäbisen.
Hej!
Går in i v 34 imorgon förmodligen den som gått längst då jag ju fick bf flyttat till 31/10. Fortsatt inga större besvär haft sammandragningar sedan v 18, helt smärtfria som nu nog faktiskt minskat en del. Fick konstaterat diabetes i v 28 och utretts för detta då jag är smal men allt sett bra ut och klarar mig med kost hittills.
Varit på tul i tisdags och barnet är -8% så helt inom normalen. Ligger dock i säte men hoppas han vänder sin spontant.
Någon mer som fått slem i flytningarna...?
Igår när jag var på toa kom det slem på pappret. Genast tänker jag ju på slemproppen och finner ingen information om att det är vanligt med slemmiga flytningar förutom när slemproppen går. Är det inte lite tidigt i vecka 34? Någon?
[quote=79091031][quote-nick]LitenAlien skrev 2018-09-27 07:16:18 följande:[/quote-nick]Molvärken blev värre igår, och hållet i sig även idag. Vet inte om det är förvärkar eller foglossningen. Eller om det fortfarande är bebis som fixerar sig.
Hur vet man egentligen om man har sammandragningar?? xD[/
Under sammandragningar är livmodern stenhård. Jag har haft jättemycket sedan ungefär v 18 och nu involveras ju hela magen då livmodern når upp till revbensbågen. De kan vara helt smärtfria som mina, känns som mensvärk eller göra ont. Gör de ont ska man nog kontakta fl eller sin bm. Kan vara uvi också.