Krossad. Min bonusdotter tycker jag är som en storasyster?

Det är en komplimang! Hon är så himla glad att ha dig i sitt liv, hon vet, från båda håll, att hon inte får kalla dig mamma, så syster var näst bäst som hon kunde komma på, var glad, och stolt!

Det verkade vara en tillfällig grej. Eller snarare.. i samråd med pappan sa jag ungefär att ?vad än du känner är helt okej, men jag älskar dig som mycket MER än en syster och du kommer alltid att ha all min kärlek och allt mitt stöd? ungefär.. Ni kanske tycker jag gjorde fel som petade i det. Men det passade oss bäst. Hon har inte sagt något mer liknande utan kör helt på lite olika smeknamn som jag inte tänkte röja men något liknande kan vara ungefär ?jag älskar dig du är min goa fluffmaräng? typ. Det har jag inga problem med heller.

Va bra! Bara hon inte kallar dig för mamma för då ramlar himlen ner...  

Jag ska försöka hålla det här kort.

Jag är 29 år, min sambo 35 och hans dotter 10. Jag träffade honom för 3 år sedan och vi har bott tillsammans i 1,5 år. Hans dotter har varit i mitt liv i snart 2,5 år.

Hon var jätteintresserad av mig från dag 1 och med tid har vi fått en superfin relation som innebär att jag tar hand om henne stora delar av dagen och hon anförtror sig till mig med mycket. Hon träffar sin mamma väldigt sällan (har stora personliga problem) och jag har alltid varit väldigt noga med att inte inkräkta på att vara mamman i hennes liv eftersom hon redan har en och jag har full respekt för det. Men jag bidrar i hushållet bland annat genom daglig omvårdnad, matlagning, läxläsning, aktiviteter hemma och skjuts till fritidsaktiviteter, nattningar och frukostar bara jag och hon t.ex.

Hon har alltid ställt till med ett jättebråk varje gång hon ska hälsa på sin mamma och försökt vägra med skrik och grin. När hon är där ringer hon till oss båda nästan varje dag och säger att hon saknar oss och vill hem. Vi försöker avleda och stötta mamman.

PROBLEMET: Ikväll sa hon till mig att jag känns som hennes storasyster och att hon önskar att det var vad jag var så att hennes pappa kan vara med hennes mamma igen.

Det är helt nytt eftersom vi tidigare har fått hindra henne från att kalla mig mamma av respek för riktiga mamman.

MEN jag blev sårad. Jag vill inte vara ?mamman? men ?storasyster? känns lika fel eller mer fel. Jag och hennes pappa kommer att gifta oss och planerar fler barn och är verkligen jättekära. Det blev helt fel i mitt huvud att jag och hon är systrar för henne och min sambo är väran pappa.

Alla råd och reflektioner är välkomna. Hur borde jag tänka/känna?

Det verkade vara en tillfällig grej. Eller snarare.. i samråd med pappan sa jag ungefär att ?vad än du känner är helt okej, men jag älskar dig som mycket MER än en syster och du kommer alltid att ha all min kärlek och allt mitt stöd? ungefär.. Ni kanske tycker jag gjorde fel som petade i det. Men det passade oss bäst. Hon har inte sagt något mer liknande utan kör helt på lite olika smeknamn som jag inte tänkte röja men något liknande kan vara ungefär ?jag älskar dig du är min goa fluffmaräng? typ. Det har jag inga problem med heller.

Hur borde du tänka och känna? Du borde tänka och känna precis som du gör. För även fast du har blivit ihop med någon som har barn sen tidigare så har du rätt till dina känslor och dina känslor vill tala om för dig när något inte är bra. Frågan är bara vad som inte är bra för dig.
Jag tycker det var en bra infallsvinkel du fått från andra om hur hon ser dig och att man kan bli förvirrad kring roller. Det gäller ju dig också. Du har också rätt att definiera vilken roll du ska ha. Du ska också trivas i det här. Det är inte bara barn som har rätt att bli förvirrade inför konstellationens roller.

Det jag funderar över är om du har barn sen tidigare och om du har funderat på om du vill ha barn och i så fall med den här mannen? 

Du behöver inte acceptera att ha en storasysterroll, hon har uttryckt att hon ser dig så, alternativt att hon har prövat tanken i sina försök att reda ut vem du är, men du kan ju å din sida berätta hur du ser på det. Du har ju också rätt att tala om hur du ser dig själv i förhållande till henne. Att du inte ser dig som en storasyster, att du är ihop med hennes pappa och hjälper honom för att du vill dela liv med honom och att du är glad att du och hon kommer så bra överens. Eller vad du nu skulle vilja säga.

Blev du sårad av att hon ville se pappan och mamman ihop igen? Eller hur tolkade du just den saken?

Vad är det du är rädd att hon är missnöjd över?

Det verkade vara en tillfällig grej. Eller snarare.. i samråd med pappan sa jag ungefär att ?vad än du känner är helt okej, men jag älskar dig som mycket MER än en syster och du kommer alltid att ha all min kärlek och allt mitt stöd? ungefär.. Ni kanske tycker jag gjorde fel som petade i det. Men det passade oss bäst. Hon har inte sagt något mer liknande utan kör helt på lite olika smeknamn som jag inte tänkte röja men något liknande kan vara ungefär ?jag älskar dig du är min goa fluffmaräng? typ. Det har jag inga problem med heller.