Hur svarar man på frågan "hur mår du" när man mår

Man säger, ?jorå, det rullar på. Själv då??

"Det är som det är, hur har du det själv?"

Hatar när folk frågar hur läget är bara för att vara trevliga som nån hälsnings fras.

Om man tittar på människan kan man läsa av oftast.

Brukar svara jodå jag är på bena allafall.

Ytligt samhälle vi lever i .

Jo, det knallar och går. Det funkar. (Utan att vidare säga om det funkar bra eller dåligt.) Och hur är det med dig då? ...

Skit i det bör man svara. Extremt oartig fråga eftersom det är en felaktigt formulerad artighetsfras utan någon som helst djupare mening som bara riskerar få den andra känna sig obekväm. Vem vill behöva ljuga liksom?

Kan ju inte svara "det knallar och går" när det inte alls knallar och verkligen inte går... Samma med "det rullar på", det rullar ju inte. Då ljuger jag och det är det som skär som knivar i själen. Nästan så rösten brister när jag säger så.

"Jag är på benen" är däremot sant. Det är väl ett ganska bra uttryck. Samma med "det är som det är". Men svarar man "det är som det är" när ngn frågar hur mår du? Eller svarar man då "jag mår som jag mår?"

Det är så jag känner just nu! Vill inte ens få frågan eftersom jag vet att det bara är av artighet eller grund låtsas-omtanke som bara sätter mig i den pressade situationen att komma på "rätt" sak att säga. Däremot vill jag ha frågan av äkta omtanke..

Ibland när jag fått nog svarar jag: ska jag ljuga eller svara på riktigt?

Kan bli en hel del intressanta reaktioner på det...

"Det knallar och går av.", eller "Det knallar och går... inte". Något sådant kom jag och min vän fram till var det bästa alternativet. Och nu kom jag även att tänka på "Det rullar utför".

Skämt åsido, jag kan faktiskt störa mig en del på att frågan nästan alltid ska ställas. Även om den som frågar är någon som verkligen bryr sig så är det inte ofta jag vill börja prata om att jag mår dåligt det första jag gör när jag möter en människa. Självklart uppskattar jag omtanken som finns i frågan, men jag uppskattar ännu mer när folk låter bli att fråga och istället bara visar att de ser en och ger bekräftelse på att de bryr sig på andra sätt. Det är en så stor fråga också som kanske inte ens känns så lätt att svara på även om man vill. Nu mår jag nog inte så dåligt som du beskriver att du gör, men känner igen mig en del i dina tankar kring att det är svårt att svara på frågan "hur mår du?". Jag brukar nog ändå oftast säga att det är bra eller okej, men hade varit så mycket skönare att slippa den situationen. Menar inte att man aldrig får ställa frågan, men jag tycker att den passar bättre när man har satt sig ner för att prata. Jag ställer tyvärr själv frågan precis så som jag önskar att man inte gjorde, det känns tråkigt nog som att man är lite otrevlig om man inte gör det, men försöker emellanåt tänka på att hitta bättre formuleringar eller bara låta bli att fråga om läget tillåter.

Tycker att det bästa av dina förslag var: Fruktansvärt! Hur mår du?

Annars kan man säga: Jo, det är skit. Själv då?