Själviska vänner ??

Jag är en sån som lätt börjar prata om mig själv, jag kan prata mycket om mig själv, och varför inte, det är ju det ämne jag kan bäst och uppenbarligen vad som intresserar mig mest.

Det är fruktansvärt pinsamt, för oftast märker jag inte det förrän det har gått lite för långt. I mitt fall är det nog mest för att jag är socialt efter, kanske är jag en gnutta självgod, men jag är inte självisk. Jag lyssnar på det mina vänner säger, om det är intressant ställer jag frågor och dyker in i det, men om personen säger "den hunden var söt" så trillar jag in på något jag tycker är mycket mer intressant. Jag är totalt inkapabel till att småprata om saker jag inte är intresserad av.

Mitt tips är att du helt enkelt får prata mer om dig själv, om personen är dålig på att fråga så är det så de lär känna dig. Dra in dig själv i deras monolog "ja, men det där känner jag igen därifrån när jag var x och xz, för då hände det där, oj vad kul det var", då trillar det in på ditt spår ett tag, personen lär uppfatta.

Ja, alla pratar ju om sig själva ibland liksom , det gör jag med , men jag vet inte varför jag träffar på personer som inte verkar ett dugg intresserade av mig som person .. vill liksom ha de här bra vännerna man kan prata om allt med o man lyssnar på varandra och ställer upp för varandra men det är så himla svårt att skaffa vänner som vuxen..

Ja ja får försöka göra de , tack för tipset!

introversion...läs den boken av Linus Jonkman. Förändrade komplett och helt hur jag såg på mig själv i relation till andra, och förklarade varför jag alltid kände mig så åsidosatt i sociala sammanhang. Nu känns det okej att människor runt om mig tar plats, och att de får uppmärksamheten, för jag förstår att jag inte har samma driv. 

Bottom line though, du behöver hitta människor i din omgivning som kan uppskatta sig för den du är och för de kvaliteter som du har att bidra med. Extroverta är extrem svåra att tävla med för en introvert ;) 

Jag känner igen mig precis i det du skriver, TS. Jag upplever de flesta människor som ganska självupptagna. De verkar betydligt mer intresserade av sig själva än av andra. De bara babblar på om sig själva och ställer aldrig frågor om/till den de pratar med. Inte gör de självmant pauser heller, så att man får en chans att tala, utan man måste avbryta dem om man vill få något sagt. Jag får intrycket att de bara vill ha någon som lyssnar. Jag har jättesvårt för sånt. Jag inser ju dock att min uppfattning verkar skilja sig från de flestas, dvs. jag som introvert ser helt annorlunda på mänskliga interaktioner än vad extroverta gör.

Håller med

Jag ser mig som ambivert och kan vara både den som driver allt lika mycket som jag kan vara laid back

Det beror på vem/ vilka jag umgås med och vilken roll som passar bäst att välja.

Håller med att dagens människor är många självupptagna, de vill bara säga sitt sen bryr de sig inte om dig. Detta har ingenting med olika introvert eller extrovert att göra, en extrovert person får energi av andra men är aldrig automatiskt självupptagen och stjäl rampljuset bara för de är extroverta, det är bara en egocentrisk person som gör så, som inte har Emotionell intelligens eller empati och är mer sympatisk (mig mig mig) som gör så och det kan både introverta och extroverta göra.

Mitt tips är att fundera om de vännerna ger dig något tillbaka? Om du bara möte de för att sen lämna besviken trött less,säger jag skit i de. Jag mår mycket bättre sen jag struntat i denna människor som bara får mig att se dum ut.

Gör plats för mjölk i kylen som inte bara är tomma tetror som dessa människor,mitt tips.

Tillägger också att

Jag kan ta massa massa plats och prata och vara drivande och berätta, men, Jag BJUDER in andra, jag frågar "känner du igen det? Har du gjort något liknande? Vad gillar du för typ av ...? Vad ska du göra imorgon då? Vad är planen för dig ikväll? Hur var det på jobbet? När kände du att du blev bekväm att...? Brukar du ...? Hur gick det med mötet du var så nervös för?" Etc.

Och gör man inte detta , inga frågor, då visar man att man inte är intresserad av den andra, och sånna vänner är fan inga vänner att bara "ta" som de är, nej, du påverkas massor av människorna du omger dig med,var kräsen.

Att vara själv ett tag är tio gånger bättre än att ha 10 självuppblåsta sympatiska människor som du ska ge ge ge åt men de skiter i dig och dina behov att bli sedd och uppskattad och respekterad.

Ju tidigare du inser vikten av din egenvalda omgivning desto tidigare får du lugn och ro i själen.