Forum Familjehem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • 3-åring som säger mamma är bara arg

    Fre 16 mar 2018 09:57 Läst 2596 gånger Totalt 6 svar
    Anonym (Styvm­amman)
    Visa endast
    Fre 16 mar 2018 09:57

    Vad hade ni gjort då? Om 3-åringen berättade att mamma är bara arg hela tiden.... Ska förklara lite...

    Det är jag som är styvmamman i det hela. Är tillsammans med en man som har ett barn sedan tidigare då alltså. Han har barnet varannan helg vilket inte är självvalt utan det är biomamman som styr och ställer hela tiden och pappan har fått betala mycket (i rättskostnader) för att ens få ha övernattning med sitt barn. Och nej, pappan har inte gjort något för att inte få ha sitt barn utan det är mamman som inte går att kommunicera med och därav tog pappan till rättshjälp. Så han valde ju förstås kostnaderna själv men vad tar man inte till för att få ha sitt barn.

    Pappan vill ha barnet mer men får nöja sig för tillfället med varannan helg. Vi är många som har funderat på hur barnet riktigt har det hos sin mamma eftersom mamman tydligen kan bete sig helt oacceptabelt inför barnet till pappan. Hon är helt oberäknelig i sitt humör. Mamman har vid ett tillfälle även yttrat att hon intehade rättat sitt barn ifall barnet börjat kalla hennes sambo för ?pappa?. Vilket ju är helt absurt. Mamman vill helst inte att pappan ska ha barnet överhuvudtaget, hon ville även i rätten bestämma att pappan skulle ha mindre än varannan helg men pappans advokat motstred detta. Nåja, det finns mycket men jag ska försöka komma till saken...

    Den senaste helgen då barnet var hos pappan så kom det som vi alla undrat. Barnet sade helt med egen mening, det ställdes alltså inte frågor till barnet för att på något sätt få svar eller liknande, utan barnet på 3 år sade plötsligt självmant ?pappa jag vill vara mer med dig, mamma är bara arg hela tiden.? Pappans hjärta brast ju såklart men står handlös vid tillfället. Vad hade ni gjort?

    Prata med mamman går som sagt inte, så fort pappan försöker diskutera något över huvudtaget så biter hon bara tillbaka och ev hotar med att fixa ett nytt möte.

    Kan som parentes tillägga att barnet vill sällan tillbaka till mamma efter helgerna och då barnet blir hämtat så skrattar det alltid och springer emot. Även mot mig då jag hämtade ensam, lika glad iallafall.

  • Anonym (N)
    Visa endast
    Fre 16 mar 2018 10:11 #1

    Kan ni inte göra en anonym orosanmälan där ni påtalar att barnet säger att han inte vill vara med sin mamma för att hon är arg hela tiden? Eller be en släkting göra det?

  • Anonym (Styvm­amman) Trådstartaren
    Visa endast
    Fre 16 mar 2018 15:27 #2
    Anonym (N) skrev 2018-03-16 10:11:04 följande:

    Kan ni inte göra en anonym orosanmälan där ni påtalar att barnet säger att han inte vill vara med sin mamma för att hon är arg hela tiden? Eller be en släkting göra det?


    Ja, det har vi inte tänkt på faktiskt. Vad händer då? Ifall man gör en sån?
  • Anonym (N)
    Visa endast
    Fre 16 mar 2018 15:36 #3
    Anonym (Styvmamman) skrev 2018-03-16 15:27:23 följande:

    Ja, det har vi inte tänkt på faktiskt. Vad händer då? Ifall man gör en sån?


    Socialen bedömer om det verkar vara lönt att öppna en utredning. Tycker dom det så drar det igång och bedömer om mammans hem är en lämplig miljö för ett barn.

    Den är ju en long shot. Men om ni tycker det är uppenbart att barnet mår dåligt där så kan ni ju säga det om dom kontaktar er efter anmälan.
  • Anonym (AL- Kvinna 35)
    Visa endast
    Fre 16 mar 2018 15:40 #4

    Det känns som att det kunde vara jag som hade skrivit det här inlägget! 
    Förutom att min bonusson älskar att vara hos sin mamma, lika mycket som hos sin pappa. Men mamman i mitt fall har inte gått vidare, trots att de separerade för över 2 år sen så är hon fortfarande sårad över att min sambo lämnade henne och hon har inte träffat någon ny så hon gör allt för att min sambo ska få träffa sin son så lite som möjligt.

    Men, över till dig!
    Har de provat på samarbetssamtal? Jag bor inte i Sverige men här i Frankrike så har faktiskt domaren skrivit in det i domstolsbeslutet att de måste gå på minst ett samarbetssamtal. 
    Det betyder att de pratar tillsammans genom en medlare som även ställer frågor för att få samtalet att gå framåt. 
    Det kan hjälpa kommunikationen mellan mamman och pappan, eller åtminstone så kan de säga vad de har på hjärtat.
    T.ex din sambo/pojkvän skulle kunna ta upp, under det samtalet, vad som händer när barnet ska tillbaka till mamman, vad barnet säger om mamman t.ex. 
    Många mammor skulle nog bli chockade och skärpa till sig om de hörde detta.

  • Anonym (aber)
    Visa endast
    Fre 16 mar 2018 15:53 #5

    Det finns tre sätt för din sambo att få till mer umgänge/boendet. Det första sättet är en överenskommelse mellan pappan och mamman. De kan ta hjälp av familjerätten för medling och för att fixa avtal. Det andra sättet är att pappan går till domstol och ansöker om mer umgänge/boendet. Vad jag förstår är det vanligt att föräldrar nuförtiden får dom på växelvis boende om det inte finns några hinder. Det tredje sättet är att barnet tvångsomhändertas och placeras hos sin pappa. Det kräver att socialtjänsten får en orosanmälan, utreder fallet, bedömer att barnet far illa hos mamman och drar det inför en domstol som fattar slutgiltigt beslut.

  • Anonym (3 åringa­r)
    Visa endast
    Lör 17 mar 2018 09:46 #6

    Visst kan ni göra en orosanmälan, men det är ju inte så att barnet står och sagt att mamma slår mig eller dykt upp med blåmärken över hela kroppen.
    Tåls att tänka på att en orosanmälan leder till en utredning, och är den obefogad så skapar man en rätt jobbig tid i den andra familjen, och detta gynnar ju inte barnet. Men såklart så ska man ju trots detta anmäla om man verkligen är oroad.

    Jag skulle dock personligen avvakta och se om det på löpande band börjar komma dessa påståenden. Att ett barn en gång uttrycker att mamma är arg säger faktiskt ingenting.

    Mina barn har (som alla barn) faser dom går igenom. Vissa är tuffare än andra, och vissa kräver mer "uppfostran" än andra. Och även mina barn kan säga att "mamma är arg" ibland, det betyder ju inte att dom inte har det bra här hemma. Det betyder mer att mamma har sagt till dem, och det gillas inte alla gånger.

    Mina barn är 3 år, och det här med att "mamma är dum/arg/dålig" har börjat komma nu mellan varven. Och det säger dom när jag behövt "uppfostra lite mer", och rösten kanske har höjts mer än månaden innan.

    Och min dotter framförallt, hon säger hon ska flytta till mormor när jag behövt säga till henne lite mer än vanligt. Så...

    Jag menar bara att det här är en ålder när barn börjar uttrycka sig mer på det här sättet, och jag skulle inte läsa in så mycket i det av en gång.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll