Syskonbråk - hur hanterar ni dem?

Mina barn brukar bråka när de vill ha uppmärksamhet från MIG. Jättepraktiska att reta lillebrorsan till att skrika och gapa och råka i trubbel stället för att själv göra det. Och jag stressar upp mig för jag känner att jag måste lösa alla konflikter och bedriva diplomati på den högre nivån för att få vardagen att rulla på.
För mig så försöker jag ta det som information om att jag kanske inte har varit närvarande tillräckligt.
För att hantera striderna så kan man söndra och härska och skicka de stridande parterna till olika delar av huset. Eller se till att de får följa med var sin förälder ut på ärenden mm. 
Eller så kan man tvinga dem att ta itu med konfliktlösningen istället för att göra de åt dem. Sitta ner, tala i tur och ordning, lyssna på varandra, lösa problemen, komma fram till kompromisser och överenskommelser... Gör det jobbigare att ta bråken via er än att lösa dem själva eller att visa lite smidighet och flexibilitet mot varandra.
Eller så kan man köra den hårda skolan: kan ni inte hitta på något bättre att göra än att bråka och skrika, så kan jag ge er något produktivt att använda all den energin till: städa, konjugera franska verb, träna finskrivning...
Eller börja belöna alla gånger de leker fint. Sätt en timer på något slumpvis valt nummer av minuter (5, 2, 20, 3,..) och om de inte bråkar när den piper så får de en belöning.