Uppbrott men exet fortsätter kontakta mig

Ordspråket "Nyfiken i en strut. Öppna på locket så hoppar han ut.".. Hehe.

Ja, jag vet inte. Svara en period, kortare och kortare svar varje gång, mindre o mindre.. Det låter x't tro att du bryr dig, sen till sist blir det inte att du svarar alls längre.
Går vidare med andra ord. Kanske fungerar  Lycka till.

Jag bad inte om råd jag ville diskutera hur människor resonerar i en sån situation som jag skrev i första meningen.

Det är en process och för de flesta är det svårt att bara tvärsluta med gamla vanor. Mitt ex hängde i med att göra så (längre än vad jag tyckte kändes ok). Han ville "bara prata". Jag försökte att hålla det kring barnen mest, men efter man hade avhandlat det så gled han ofta in på något annat. Det var väl ok så länge han nämnde nåt om jobbet eller så, men ganska ofta började han prata gamla minnen och då sa jag ifrån. Det kändes obekvämt för mig. 

När jag sa det rakt ut, blev han liksom lite sårad och svarade "jaha, så nu ska vi inte kunna prata längre då?" 
Jag tror ärligt talat att han tänkte innan skilsmässan att just den delen inte skulle ändras, men det gör det ju. Sedan mötte vi båda nya partners och då självklart blev det ju annat, men perioden däremellan var stundtals lite ansträngd. 

Ja allt med relationer är svårt och kräver din yttersta ansträngning,även uppbrottet och den perioden när såret är färskt.

Det var nog mest troligt så. Ditt ex fick kanske falska förhoppningar att ni kunde vara sams och samtala som vänner åtminstone, men oftast fungerar inte ens det tillslut.

Kan man ha vänskap är det jättebra men det är viktigt att bryta om man känner att det går inte längre ha någon privat relation alls.

Det tar ett tag att inse att man inte längre kan vända sig till den personen man är så van att alltid vända sig till - ens partner.

Och att man måste hitta ny strategi i livet och var man pratar med vem om vad. Allt måste omjusteras.

Det finns ett ex jag saknar. Han betyder fortf mycket för mig trots att vi inte träffats på 11 år. Jag saknar honom och han dyker upp i mina tankar trots att jag är lyckligt gift med en man som jag vet passar mig bättre.

Jag vill inte ha tillbaka mitt ex men jag är ledsen att vi inte har kontakt längre. Därför hörde jag av mig nu. Jag vill kunna ringa honom som en vän.

Är väl inte så konstigt egentligen. Vissa människor fastnar.

Jag gissar att ett sånt ex är orolig för sitt ex mående och därav hör av sig. Vill försäkra sig om att exet mår bra och klarar separationen helt enkelt.

Du kanske har lättare att gå vidare om du har noll kontakt med ditt ex. För ditt ex kanske det är tvärtom, att hen lättare går vidare om det finns viss kontakt. Du tänker bara på dig själv och vill därför bryta helt. Exet tänker bara på sig själv och hör därför av sig. Ni är bägge lika egoistiska. Det finns ingen regel som säger att noll kontakt är det 'rätta' vid ett uppbrott för att lättare gå vidare. Det är individuellt.

Mitt ex hör av sig som vanligt, varje dag. Ringer och skriver...

Jag får en känsla av att han är sjukt osäker på om det var rätt val att göra slut.

Försöker behandla honom som en kompis även om det är svårt då jag fortfarande är kär.

När jag dumpat någon så kan jag få sjukt dåligt samvete. Då hör jag av mig för att trösta, vara säker på att personen klarar sig osv. Jag kanske berättar hur fin och bra personen är och pratar om allt som var bra mellan oss. Det är ju menat som ett sätt att muntra upp personen eller berätta att allt inte var bajs. Men jag vet att det lätt kan tolkas som att jag vill ha tillbaka personen. Så är inte fallet, någonsin. Ett ex som är olyckligt kär tolkar ju gärna ALLT man säger som tecken på att det finns hopp gör relationen. Jag vet att jag inte borde höra av mig. Jag känner mig bara så ansvarig för personens sorg.

Blir man dumpad så är det alltid så att personen INTE vill ha en kärleksrelation längre. Somliga hör dock av sig pga dåligt samvete, hittar ingen bättre att knulla eller vill ha kvar en som reserv .

Exakt såhär som jag också menade i mitt tidigare inlägg!