Min dotter på 12 år börjar må så dåligt, har diagnos autism.

Har arbetat länge på hab o bup. Träffat många med din dotters diagnos. Många barn får det tufft i din dotters ålder på grund av att skolan ställer för höga krav på bl a exekutiva funktioner. Mycket energi går åt till att planera skoluppgifter, hålla koll på schema o lektionssalar, många lärare inblandade osv. Din dotter har rätt till en skola efter sina förutsättningar. Mitt tips är att ta hjälp av hab och att kolla upp vilka krav skolan ställer. Lycka till!

Hej,

Hab kontaktade jag för att min dotter behöver prata med någon.

Men tydligen ska det först planeras en vårdplan.

Vet inte vad det ska mynna ut i...

Skolan har vi redan god kontakt med.

Det är knepigt. Generellt skulle jag alltid låta barnet veta att det finns en diagnos och vad den heter och på en väldigt enkel nivå vad det står för. Ju äldre de blir desto mer dramatiskt blir det. Även om jag också förstår att du tyckte att hon inte kommer att förstå det.

Kanske hjälper det med förebilder? Ta fram info om några vuxna med autism/Asperger som har gjort något bra i livet? Kanske gå på någon träff ifrån förening Autism eller Attention? Min son mådde bra av att gå på träff med folk med Tourette, då han själv har det. Han såg ju att andra där hade minst lika mycket tics. Det är förstås svårare med autismspektrum. Det vore egentligen en bra idé om såna barn hade en slags kontaktperson som själv har samma diagnos. En kontaktperson kan ni ju ansöka om, tror jag? Borde väl vara möjligt att leta efter en som själv har diagnos?

Har frågat förut om det är något hon vill men det vill hon inte i nuläget.

Dessutom har hon en lillasyster som utreds och som förvisso inte kommer få just autism men. Även hennes bonusbror som är ett år äldre utreds för asperger.

Det värsta för henne är nog att hon glömmer saker hon lärt sig, hon blir så arg på sig själv. Hon tycker hon är så dum.

Ändå peppar och stöttar jag henne jämt och berättar allt bra hon är!

Det har gått rätt bra hittils men nu är det som att hon brottas med många tankar och sjunker in i sig själv.

Hon är världens finaste och omtänksamma tjej som ex köper julklappar och födelsedagspresenter för egna pengar till alla. Hon konmer ihåg allas namnsdagar och köper något till alla. Även om jag säger att hon inte behöver, men hon vill. Hon bryr sig om alla och vill göra rätt.

Det är klart det är rörigt för henne ibland, många syskon på båda sidor och snart får hon en lillebror. Hon behöver mig otroligt mycket. Jag ger allt jag kan men känner att jag inte räcker till.

Men då kanske hon kan behöva någon mer som stödjer henne. En kontaktperson t.ex.? Helst en äldre tjej som också har Asperger eller liknande.

Alla barn är olika, med eller utan diagnoser, och alla barn behöver få positiva upplevelser och känna sig duktiga om de ska må bra.
Med de svårigheter som kommer med en diagnos, är det lätt att som förälder fokusera på att stötta och hjälpa med de svagare områdena, eftersom det är så tydliga och konkreta saker man kan göra. Men samtidigt glömmer man ofta att fokusera på glädjen och kunskapen som dessa barn också har, och låter allt för mycket handla om att hantera deras svagheter.
Det här är bara erfarenheter som jag gjort själv, och som andra föräldrar till npf barn bekräftat. Jag vet inte om det här är fallet för er TS?

För oss har det handlat om att vi periodvis varit tvungna att släppa förväntningarna på skolan tex. Även om vi vet att han skulle klara av att både vara i skolan, och kämpa sig igenom lektioner och prov, så är hans psykiska hälsa viktigare. Vi har då tagit hem honom från skolan = bort från de tunga delarna som han har svårt för. Istället har vi valt att ta delar av undervisningen hemma = de delar han tycker om och är roliga. Han har fått träffa kompisar han tycker om hemma, och göra saker han är bra på och trivs med, jobba lite hemma och åt föreningar och grannar, bygga och använda händerna, som är hans styrkor.
I din dotters fall kanske det istället handlar om att få ägna mer tid åt musik, eller sociala aktiviteter?

Skolresultaten blir naturligtvis därefter, men för oss är det mycket viktigare att han får utvecklas och må bra, än att han fixar alla betyg. Det finns andra vägar att gå i livet för de som behöver, bara de inte tappar tron på sig själva genom skolan.

Håller också med om att det är jätteviktigt med anpassningar i skolan förstås. Skolmiljön ska vara så bra det bara går, så att de här barnen kan vara i skolan så långt det går. Men om det inte fungerar finns det en gräns, där hälsan måste gå före betyg.

Ja, jag peppar henne självklart i allt positivt och allt som hon är bra på!! Men hon fastnar själv i betygs tänket. Dessutom vet jag att hennes pappa och bonusmamma ofta får henne att känna sig dum. Han vill henne väl men kan tex ställa frågor till henne i matte inför alla, frågor hon inte kan svaret på.

Hon tycker inte om sin bonusmamma.

Jag kan ju inte styra hur det är den andra veckan men försöker stötta och lyssna på henne. Och hon älskar sin pappa men vänder sig bara till mig med tankar och funderingar. Jag ser ju ärftligheten......

Hon har väldigt god kontakt med sin bonuspappa också och han hjälper henne mycket!

Jag känner att jag inte räcker till, så hoppas hon kan få stöd genom hab.

Det är ju extra mycket i sexan. Nationella prov osv.

Ja, det är senaste månaden hon har blivit någorlunda och mer insjunken i sig själv.

Blir sjukt orolig. Vill som väcka henne och få henne känna att hon är fantastisk som hon är.

Känner igen känslan så väl. Att inte nå fram, och att inte räcka till. Skickar massor av styrkekramar och hoppas ni får den hjälp ni behöver!

Förstår att ni gör allt ni kan för att få henne att må bra, och tror det är helt rätt. Men kanske det finns något ni inte testat? Ett nytt grepp? Något hon verkligen tycker om att göra, som går att lägga in extra mycket av just nu? En upplevelse? En resa? En aktivitet? Något som bryter mönstret, något som ger henne något annat att tänka på, som kan hjälpa henne att släppa ångesten för en stund?
Om hon tycker om musik, och blir glad av att ge och visa omsorg om andra, kanske det finns någon konsert ni kan bjuda henne och någon bra vän på? Eller en resa med musiktema? Ett musikinstrument eller dator/program för musikinspelning? 

Tack för ditt svar optimist!!

Nästa vecka ska vi åka på en skidresa, min man och jag samt våra 5 barn;) Det är första gången mina tre barn står på ett par skidor. Så det blir något nytt för Agnes.

Hoppas det går bra men skönt att få komma bort från läxor och allt:)