Stark längtan efter barn

Jag hade barnlängtan redan innan jag träffade min sambo, men den blev väl både starkare och mer verklig när jag träffade honom. Jag var 20 och han 23 när vi träffades kan tilläggas, så vi var båda unga. Jag tyckte det var jättejobbigt att ha denna längtan och började vifta bort alla anledningar till varför vi inte skulle skaffa barn nu på en gång. Jag tror till och med att det gick så långt att jag läste artiklar om kvinnans fertilitet och drog slutsatsen att det snart var för sent för oss haha.

Men han var inte redo och tänkte mer rationellt i saken, så det fanns inte mycket jag kunde göra. Det som hjälpte mig mest var att ha en diskussion med honom om när han tror sig vilja börja försöka, och till sist så sa han allra tidigast om 2 år (detta var när vi varit tillsammans 1 år och sambos 6 månader). Det underlättade en del för mig för då fick jag ett konkret datum jag kunde förhålla mig till. 

Detta var för 1 år sedan och nu längtar jag fortfarande, men inte lika panikartat som innan. Vissa dagar är jag till och med glad över att inte ha barn och jag känner nu att jag inte har bråttom. Vet inte ens om jag kommer känna mig helt redo om ca 1 år. Jag pluggar och min sambo är ny på jobbet men funderar också på att börja plugga, vi vill gärna ut och resa ihop och kunna njuta av varandra på ett sätt som vi inte riktigt kan idag med vår ekonomi. Jag vill inte ens veta hur den hade sett ut med ett barn också. Har också som mål att bli starkare i kroppen, dels hälsan men också dels för att kunna ha en hälsosam kropp och livsstil inför en kommande graviditet i förebyggande syfte. 

Vet inte om min långa text gjort dig så mycket nytta, förstår hur jobbig och obotlig längtan kan vara. Mitt råd är iaf att ge det tid, din längtan kommer antagligen komma i vågor och det är alltid bra att tänka ett steg till innan man gör sådana stora livsbeslut. Ungefär som att man inte ska gå och handla när man är hungrig, brukar inte bli så bra beslut då ;) Du är ung också så tiden finns definitivt. Lycka till! :)