• Anonym (L)

    Doktorand och forskningsuppehåll utomlands som ensamstående förälder?

    Några föräldrar här som forskar eller har andra jobb/studier där längre utomlandsresor ingår? Hur löser ni det? 

    Jag är doktorand, singel och har ett barn boende hos mig varannan vecka. Det "förväntas att jag helst bör resa på ett längre forskningsuppehåll (runt 2-3 månader) någon gång under de närmaste åren, och då är det antagligen ett universitet i USA som är mest aktuellt. 

    Barnet är i skolålder och kommer vara runt 10-11 år när det isåfall blir aktuellt. Jag är kluven angående vad som faktiskt är möjligt att genomföra, och om jag kan/bör ta med hen eller om jag kan resa utan barn. 

    Det som talar för att ta med barnet är att det skulle vara en fin och lärorik upplevelse, men så är det samtidigt mycket krångligare att få ihop logistiken utan hjälp av familj/vänner, och dyrt med skolgång (?) (och kanske inte säkert att skolan ens godkänner det när det bara gäller några månader/max en termin). 

    Det skulle klart vara enklast att resa utan barn men det känns otroligt länge att vara borta så länge. 

    Jag MÅSTE ju inte resa men det hade varit en stor fördel för mitt projekt och jag vill väldigt gärna försöka få det att gå ihop.

    Min dotter har två vänner vars föräldrar är forskare och bortresta på fältarbete i långa perioder (utan barnen) ibland, men de bor med bägge föräldrarna från början. Jag känner att det på något sätt blir annorlunda när jag är ensamstående. Pappan till mitt barn är flexibel och hade nog gått med på både att hen var kvar hemma med honom eller att jag tog med barnet.

    Är mest orolig över att, om jag nu reser bort några månader utan barnet, hen kommer känna sig övergiven. Klarar barn flest i den åldern att vara borta från ena föräldern så länge? Hen kan givetvis komma på besök under uppehållet t.ex. med pappa/farmor/mormor men antagligen begränsat hur länge åt gången med tanke på att hen går i skolan.

    Någon som har erfarenheter av detta eller synspunkter? 

  • Svar på tråden Doktorand och forskningsuppehåll utomlands som ensamstående förälder?
  • Anonym (M)

    Jag är nog eg. inte den du söker då jag inte är doktorerande förälder, men svarar ändå då jag är uppvuxen med omgivnings som reser och fortfarande har stora delen av bekantskapen i akademin. Hoppas det är ok!

    Jag tycker du ska göra det som känns bäst för dig. Gå på magkänslan!

    Om jag hade valt bort något hade det varit att ta med barnet för en kortare tids gästforskning. Det är mycket pyssel så jag tror inte det är värt det för en kortare tid. För en post-doc kan det nog vara spännande att följa med ett år. Tyvärr kan det vara mindre förståelse utomlands för att man är kvinna med barn i akademin, vilket kan göra det krångligt om barnet blir sjukt eller så. En väninna som doktorerar i Tyskland fick höra att det var slöseri med tid eftersom hon ändå snart skulle stanna hemma och föda barn. Ditt projekt lär klara sig även om du inte väljer att resa, men vill du fortsätta inom akademin kan det ju vara bra att ha det som merit.

    Om barnet klarar sig eller inte beror nog mycket på barnet. En av mina bästa vänner har en mamma som gjorde längre fältstudier (1-2 månader i taget) utomlands när vi växte upp. Hon kände sig aldrig övergiven och vi andra tyckte det var jättehäftigt. Min vän gick sin egen väg och forskar inte, men det är snarare för att hon hittat sin passion (driver egen butik).

  • Anonym (Becca)

    Min sambos mamma doktorerade när han var liten. Hon åkte utomlands i perioder runt 2 månader och barnen bodde då hos sin pappa. I mitten av perioden åkte mormor och morfar tillsammans med barnen i någon vecka och hälsade på mamman, tittade på var hon bodde, hennes arbetsplats och lite sevärdheter. Så perioden från barnen blev "bara" 3-4 veckor åt gången. Kanske kan vara ett upplägg att överväga?

  • Meriall

    Kan du ta med dig barnet plus tex en morförälder? Eller så ändra till två kortare perioder eller skippa det? Jag doktorerar också och kommer inte gå med på 2-3 mån utomlands.

    Ditt barn är dock så stort så det går säkert att stanna hos pappa den tiden, mina är mindre.

  • Anonym (L)
    Anonym (M) skrev 2018-03-22 19:45:35 följande:

    Jag är nog eg. inte den du söker då jag inte är doktorerande förälder, men svarar ändå då jag är uppvuxen med omgivnings som reser och fortfarande har stora delen av bekantskapen i akademin. Hoppas det är ok!

    Jag tycker du ska göra det som känns bäst för dig. Gå på magkänslan!

    Om jag hade valt bort något hade det varit att ta med barnet för en kortare tids gästforskning. Det är mycket pyssel så jag tror inte det är värt det för en kortare tid. För en post-doc kan det nog vara spännande att följa med ett år. Tyvärr kan det vara mindre förståelse utomlands för att man är kvinna med barn i akademin, vilket kan göra det krångligt om barnet blir sjukt eller så. En väninna som doktorerar i Tyskland fick höra att det var slöseri med tid eftersom hon ändå snart skulle stanna hemma och föda barn. Ditt projekt lär klara sig även om du inte väljer att resa, men vill du fortsätta inom akademin kan det ju vara bra att ha det som merit.

    Om barnet klarar sig eller inte beror nog mycket på barnet. En av mina bästa vänner har en mamma som gjorde längre fältstudier (1-2 månader i taget) utomlands när vi växte upp. Hon kände sig aldrig övergiven och vi andra tyckte det var jättehäftigt. Min vän gick sin egen väg och forskar inte, men det är snarare för att hon hittat sin passion (driver egen butik).


    Tack för ett mycket hjälpsamt svar! Kan tänka mig att det kan vara tufft som kvinnlig forskare med barn, och speciellt utomlands utan sitt nätverk. Har själv ingen egen erfarenhet av föräldrar eller vänners föräldrar som reser bort på det sättet så jag har inte det perspektivet själv, det är fint att höra om andra som det gått bra för:)
  • Anonym (L)
    Meriall skrev 2018-03-22 21:02:21 följande:

    Kan du ta med dig barnet plus tex en morförälder? Eller så ändra till två kortare perioder eller skippa det? Jag doktorerar också och kommer inte gå med på 2-3 mån utomlands.

    Ditt barn är dock så stort så det går säkert att stanna hos pappa den tiden, mina är mindre.


    Ja, möjligtvis att det skulle vara ett alternativ att ta med mormor (barnets dvs), har inga egna morföräldrar själv kvar i livet. Dela upp i två kortare perioder är också ett bra förslag, värt att se över. Tack för din input:)
  • Anonym (L)
    Anonym (Becca) skrev 2018-03-22 20:02:29 följande:

    Min sambos mamma doktorerade när han var liten. Hon åkte utomlands i perioder runt 2 månader och barnen bodde då hos sin pappa. I mitten av perioden åkte mormor och morfar tillsammans med barnen i någon vecka och hälsade på mamman, tittade på var hon bodde, hennes arbetsplats och lite sevärdheter. Så perioden från barnen blev "bara" 3-4 veckor åt gången. Kanske kan vara ett upplägg att överväga?


    Tack för hjälpsamt svar! Det låter som en bra lösning med besök i mitten av perioden, och det hade varit perfekt om det matchade så att höst - eller sportlov hamnar däromkring t.ex. Absolut ett upplägg att överväga, tack för tips! Fint att höra om andra som det funkat för! 
  • Tow2Mater

    Varfor skulle en 10-åring inte klara 3 månader med bara pappa om du anser barnet skulle klara sig utan sin pappa i 3 månader om det skulle folja med dig?

  • Anonym (L)
    Tow2Mater skrev 2018-03-22 22:58:23 följande:

    Varfor skulle en 10-åring inte klara 3 månader med bara pappa om du anser barnet skulle klara sig utan sin pappa i 3 månader om det skulle folja med dig?


    Det jag frågade var om barn i den åldern klarar sig utan den ena föräldern (dvs. oavsett om det är mamma eller pappa) under så lång tid när barnet är lika fäst vid bägge föräldrarna. Så jag menade inte att barnet skulle klara sig utan pappa men inte utan mamma :) 

    Argumentet för att barnet eventuellt skulle följa med var att det skulle vara en positiv upplevelse att följa med utomlands några månader, och inte för att barnet klarar sig bättre utan pappa än mamma. 
  • Anonym (A)

    En del universitet ordnar dagläger för barn under sommaren. Finns även andra dagläger för barn ofta. Har du råd och det funkar att lägga utlandsvistelsen under sommaren, kan det ju vara en möjlighet.

    T.ex. att du åker dit i maj, och barnet är hos dig en del av sommaren, går på dagläger + du tar lite semester. Sedan stannar du ytterligare 1-2 månader.

    Eventuellt kan ju i så fall barnets morföräldrar också komma med och vara back-up. Har du bra samarbete med barnets pappa kanske han kan tänka sig ta en USA-semester under sommaren, så skulle barnet kunna träffa dig lite extra också.

  • Anonym (L)
    Anonym (A) skrev 2018-03-23 06:35:03 följande:

    En del universitet ordnar dagläger för barn under sommaren. Finns även andra dagläger för barn ofta. Har du råd och det funkar att lägga utlandsvistelsen under sommaren, kan det ju vara en möjlighet.

    T.ex. att du åker dit i maj, och barnet är hos dig en del av sommaren, går på dagläger + du tar lite semester. Sedan stannar du ytterligare 1-2 månader.

    Eventuellt kan ju i så fall barnets morföräldrar också komma med och vara back-up. Har du bra samarbete med barnets pappa kanske han kan tänka sig ta en USA-semester under sommaren, så skulle barnet kunna träffa dig lite extra också.


    Intressant med dagläger, det ärabsolut värt att undersöka, tack för tips! Ja, det låter som en upplägg som skulle kunna fundera. Jag tror att pappan mycket väl skulle kunna tänka sig en USA-semester under perioden också..Hm..kanske detta kan gå att få ihop ändå, finns flera möjliga lösningar med lite planering :) 
Svar på tråden Doktorand och forskningsuppehåll utomlands som ensamstående förälder?