Jag är så JÄVLA trött på att städa ihjäl mig..

Vad är det för tankar/känslor som får dig att börja vilja städa? Drivs du typ av äckelkänslor eller liknande eller är det mer att du ska vara duktig? Typ en prestation? Hur var din uppväxt, alltså kan du se liknande beteende hos föräldrar/syskon eller liknande? Skulle det vara rent innan andra kom och var det viktigt med fasad, eller kanske tvärtom?

Det finns ju hjälp för det. Typ terapisamtal och sånt (kanske samma behandling mot typ spindelfobi, man tar det i olika steg och i slutet av behandlingen kan man utan problem vidröra en spindel och fobin är borta). Det är ju någon fobi för smuts/bakterier du har. Tycker synd om dig som har det sådär. Hoppas du tillfrisknar, men du behöver hjälp.

Blir ju inte äcklad bokstavligen av att det är stökigt.. eller om det är väldigt stökigt och liksom "snuskigt" kan jag bli äcklad Och gränsen är inte så stor för det..

Det är inte för jag vill vara duktig tror jag iallafall inte, det spelar ingen roll om någon ska komma eller inte, Ska jag vara själv hemma en hel helg vill jag ändå ha städat innan jag ens kan koppla av..

Vill helt enkelt bara ha det städat och mår dåligt om det inte är det.

Min pappa var liknande men han städade aldrig själv, mamma var helt tvärtom och båda mina systrar är "normala "

Men vi hade det liksom normalt städat/stökigt

Det absolut sjukaste är att det sitter så fast i mitt huvud, att det är det första jag tänker på när jag är någonstans. Och det krävs INTE mycket för att jag ska tycka att någon har det äckligt- andra skulle troligtvis tycka att det är normalt städat/stökigt.

Dammsuger varje dag hemma, torkar av bänkarna och toaletterna varje dag, badkar och dusch direkt efter någon duschat eller på kvällen.. skurar diskbänken i köket varje dag, vill att den och slasken ska glänsa. Ibland kan jag komma på mig själv att jag skurat där 5 ggr en kväll....

Kan man bli frisk från städmani? Vad gör man? Hur många gånger jag går och lägger mig med en smutsig spegel/slask/tvättställ eller dusch/badkar på ett år kan räknas på en hand.

Jag blir på dåligt humör om det inte är städat hemma. Har jag städat och sambon varit själv hemma några timmar och lämnat disk eller inte plockat undan efter sig kan jag känna mig gråtfärdig.

När mina barn får ta hem kompisar beror på om jag har hunnit städa eller inte, är det stökigt och det ska komma folk får jag nästan panik.

När jag är hos kompisar och sitter på toaletten kan jag syna och nästan bli tjutfärdig och tänka att jag önskar att jag kunde ha det lite skitigare men jag kan verkligen inte se bort ifrån det.

Häromdagen När jag låg hemma och hade feber och solen sken in fick jag panik och var tvungen att skura fönsterna.

Mitt ex gjorde delvis slut med mig pga detta och min nuvarande sambo börjar med tröttna..

Jag klarar inte av att ha minsta smuts eller damm på tvättstället i badrummen och torkar av dom varje dag. Kvällarna slutar alltid med att han hinner somna i soffan eller gå och lägga sig innan jag har styrt klart och det har alltid varit så.

Jag önskar att jag bara kunde släppa allt men jag kan inte det..

Vet inte om det sjukaste är själva problemet eller att jag vet att det ÄR så sjukt och vill ändra mig men absolut inte kan det...

Dom få gångerna jag är hemma från jobbet för jag är sjuk eller vabar passar jag såklart på att rensa/storstäda, knappast ligga hemma och faktiskt vara sjuk... så less på detta så jag spyr...

Har jag bokat in något med kompisar kan jag ställa in om jag inte hunnit städa. Oftast ser jag till att boka saker så jag alltid hinner hem och städa innan. När jag går hemifrån vill jag helt enkelt ha det städat och snyggt, även på morgonen. Får panik att lämna det stökigt...

Försöker fundera på om det mer är tvånghandlinger och tvångstankar. Att du fastnar i det? Eller om det handlar om något annat. Att du "kommer på" att du skurat 5 ggr på samma ställe låter tvångsmässigt. Är det att du måste upprepa för att det ska kännas rent (trots att det kanske redan är rent)? Eller är det mer att det faktiskt är lite skit kvar som du hittar? Vilken är känslan och vad är tanken alltså.

Hur ser ditt liv ut i övrigt? Kan du koppla av (fast låter inte riktigt som det..)? Är det mkt press/stress? Har det alltid varit så att du ska städa, kan det se olika ut i olika perioder? (ibland mer städning och ibland inget/normalt)

Kan du se något mönster?

Menade mer om du får äckelkänslor av typ bakterier, sjukdomar och liknande. Kroppsvätskor, smutsiga händer m.m. Alltså vad triggar dig? Eller är det mer damm i hörnen?

Det är för att det blivit lite dant igen, slasken, kanske diskat och fixat så skurar jag där och får det rent fast jag gjorde det imorse. Sen äter sambon något kanske och torkar inte rent i slasken, då kan jag gå förbi och se och skura den. Sen efter kvällsmaten så kan jag skura igen... så det är ju smutsigt, även om en normal människa kanske skulle skita i det?

Likadan tvättställ i badrummet, torkar av morgon och kväll oftast, så säger kompisar att dom gör det en gång i veckan...

Har tyvärr ganska svårt att koppla av, hänger som sagt oftast i köket och städar en fredagskväll än ligger i soffan...

Jag har alltid varit överdriven med städningen, jag vill minnas att jag inte var såhär för länge sedan men vänner säger att jag visst var det. Men jag känner att det gått ännu mer utför sista åren.

Ärligt talat så vet jag inte vad som triggar mig. Inget du nämnde känner jag triggar mig, det är inte bakterierfobi (är som sagt rätt slarvigt med sånt vanligt , kan äta en godis jag tappat på marken tex)

Det är bara smutsen.. mardrömmen för mig är att gå på ett golv där minsta smuts är så man känner det, ryser när jag ser folk gå barfota på såna golv..