Anonym (Hmm) skrev 2018-03-22 22:23:32 följande:
Låter väl inte superonormalt att vilja hålla efter.
Kan du be din man att börja städa efter sig själv? Kan dina barn städa efter sig? Låter mest som du går och plockar efter andra.
Visst att det kan bli till en överdrift och är nog sunt att kunna låta saker ligga, till viss del. Kan det kanske vara så att de andra i ditt hem är så vana att du plockar åt dem att de tom. blivit lite lata för de förväntar sig att du ska komma efteråt?
Det låter som du är stressad i övrigt och det gör att du håller igång. Eftersom du har svårt att slappna av utan måste dona och fixa. Kanske är det så också att du ser till att hålla efter eftersom du vet att det annars blir mer jobb sen, att det är ett sätt att vara effektiv? Men att det går överstyr för att du har mer "städjobb" än vad du orkar och kanske högre krav än vad du faktiskt orkar/hinner med?
Alltså om du är trött till exempel så är det ju inte meningen att du ska städa utan då ska ju kroppen vila. Men om du ständigt struntat i det så hamnar kroppen i ett uppstressad/uppvarvad läge där du är igång hela tiden.
Vet ju ej hur ditt liv ser ut helt i övrigt även om du berättar lite grann här (du skriver ju att du är trött på detta så låter som det gått för långt) men hamnar du i ett mönster så kan kroppen sätta igång en massa processer som att utsöndra olika ämnen och du kan hamna i obalans som sedan gör att du lättare fastnar i t ex ett uppstressat läge.
Tror det skulle vara effektivt för dig att köra lite mindfulness-övningar och meditation. Komma ner i varv, stanna upp och känna in så du kommer ur den där cirkeln. Se om du gör det några dagar om du kan se någon förändring åt något håll? (går att få via vårdcentralen också men går att hitta appar och på youtube annars).
Kan du se någon speciell förändring son skett de senaste åren, alltså då beteendet eskalerat? Hör det ihop med något i ditt liv eller kan du se mönster?
När du ser folk gå barfota på skitiga golv, vad är de för känslor som väcks i dig?
Hur kommer det sig att du starta tråden nu, alltså vad får dig att känna att du lessnat nu? Hur påverkar detta dig alltså hur får det dig att känna?
Nu ska jag gå och sova så du vet ifall jag inte svarar :)
Vad svårt och säga vilka känslor som väcks... Men jag blir stressad av att det är smutsigt vilket fall.
Det är inte själva plocket i sig som är det jobbiga. Många vänner säger att dom plockar lite varje dag så det känns normalt?
Men just städningen, jag kan nog helt enkelt inte ha det smutsigt och det är det som är det jobbiga. Även om min man skulle plocka undan varje dag vilket han är rätt duktig på så vill jag ha det rent omkring mig.
Idag städade jag och när barnen åt kvällsmat spillde de lite smulor på golvet, då kommer jag där med en trasa och torkar upp direkt från golvet. Tål inte smulor och sand eller så på golvet alls..
Bänkarna och köksbordet torkar jag av efter varje gång något gjorts.
Min sambo kan diska och plocka undan bra, men har han inte torkat av bänkarna/ gjort rent i diskhon så gör jag det efter direkt typ..
Jag har ledsnat sedan ganska länge egentligen, men vill nog inte egentligen inse att det verkligen är ett problem. I perioder är jag mer less på det än annars. I perioder känns det normalt, men det är nog mest att jag har blivit van.
Jag har provat att bara sluta och ge mig med detta men det går Inte. Har sagt till mig själv så många gånger att jag måste lägga ner men för mig är det omöjligt.
En gång tog sambon med dammsugaren till jobbet och skulle ha den där en hel vecka så jag inte kunde dammsuga, slutade med att jag åkte och köpte en ny andra dagen..
"Vi kan göra det sen, jag ska bara städa/diska/plocka undan först " är nog meningen mina barn hör mest om dagens och det gör ont i mig att jag mot min vilja prioriterar såna saker framför att få mer tid med dom eller min sambo..
