Vadå ska det ena få börja men inte det andra? Nej det är inte okej. Antingen börjar båda eller ingen. Det måste ni ju förstå själva. Och om det är dyrt kanske mamman inte har råd helt enkelt. Hon kanske har räknat och insett att det inte funkar. Och nej ni kan såklart inte låta bara ena börja. Det är ju elakt om något.
Mamman har råd. Det har ingenting med ekonomin att göra. Ska barnen aldrig få börja för att hon inte vill och tycker sporten är meningslös?
Hade barnen bott heltid hos oss hade båda givetvis fått börja. Ingen tvekan. Men det gör dem inte. De bor varannan vecka, med delad vårdnad och en förälder säger nej. Hon tycker att sporten är meningslös.
Jag vill poängtera att vi aldrig gör skillnad på barnen i andra sammanhang. De får exakt lika mycket julklappar för samma summa. Åker vi på semester följer ALLA med. Vi har valt att inte skaffa gemensamma barn heller, utan alla lever under samma villkor. De har exakt samma ekonomiska standard hos oss. Vi betalar hälften för båda, inte mer. De har tidigare gått på en aktivitet tillsammans där vi betalade bådas terminsavgifter helt och hållet. Mamman följde inte med och såg sitt barn en endaste gång och barnet valde då att sluta istället.
Återigen. Mamman HAR råd. Hon sa INFÖR BARNEN att hon tyckte att det var en idé att de börjar. Varför är jag den onda skurken i detta? Jag vill att barnen ska få börja, båda två. Vad ska jag göra åt att mamman säger nej?
Ska jag lämna min sambo? Vi kommer aldrig kunna bestämma gemensamt över barnen, de är inte våra.